Efterlysning

Det kom ett mail till Persnäsportalens redaktion från Mattias Nilsson.
Mattias bor idag på fastlandet men har sina rötter i Persnäs, närmare bestämt i Persnäs by. I sitt mail bifogade Mattias några bilder ur sitt album, och öppnade frågan om Persnäsportalen med hjälp av sina läsare möjligen kunde hjälpa till att identifiera några personer på bilderna.
Även om man kanske inte kan identifiera någon person med namn, kanske man känner igen någon person – eller kanske har något att berätta kring någon bild.
All information som går att finna är givetvis av intresse för Mattias.

Så här skriver Mattias i sitt mail;
”De bodde precis vid Persnäs kyrka (bifogat bild). Det är min morfars far Albert Nilsson (som föddes i Löt 1878) och morfars mor Albertina Gustafsdotter (född 1875 i Kallegutas utmark) som flyttade dit i juni 1909. Bild nummer 2 på bloggen visar Albert och Albertina framför deras hus i Persnäs (det vid kyrkan).
Deras son Gustav Nilsson (1908-2000) växte upp där tillsammans med sina syskon Edvin, Gerda och Karin. Bilderna är troligen på Gustavs kamrater eller släktingar. Några av fotona vet jag är inte tagna på Öland.”

Gården i Persnäs där de bodde

Fler bilder finns alltså att kika på på Mattias släktblogg om intresse finns från din sida.
Här är länken till släktbloggen: https://herrnilsson.net/bilder-2/
På Mattias släktblogg kan du kommentera bilder direkt utan omväg, men vill du hellre maila Persnäsportalen går det precis lika bra (se mailadress nederst på sidan).
Vi vidarebefordrar förstås.
Tack på förhand!

 

Vad är ditt bästa minne av att fira Helgmålsringning?

Mejla din berättelse till kommande bok!
Nästa år fyller tv-programmet Helgmålsringning 50 år. Det är ett av Sveriges Televisions äldsta program som haft en fast plats i tv-tablån varje lördagskväll sedan januari 1970.

Nu vill Gillbergaförfattaren Elisabeth Öhman uppmärksamma jubiléet med en bok som sammanfattar traditionen med att fira helgsmål. Det blir en tidsresa genom landet med fokus på de fem decennierna, många bilder och intervjuer med producenter, tv-tittare och kyrkliga företrädare. Även en del större samhällshändelser dokumenteras. Boken produceras i samarbete med Votum Förlag och släpps i september 2020.

Vad betyder innebörden av Helgmålsringning i dag? Finns vilodagen alls kvar i samhället eller är den bortglömd? Är den en fantastisk möjlighet till att varva ned, att göra en ”digital detox” och lägga ifrån sig mobiltelefoner, paddor och datorer? Kanske är det dags att vilodagen får upprättelse och att vi skapar en paus då man bara kan vara i stillhet och bejaka livskvaliteten?

Kyrkklockorna i landsbygden har ringt till helgsmål i hundratals år. Klangen markerade övergången mellan vardag och helg. Vilka minnen har Persnäsportalens läsare av det? Kanske fanns det en rutin i hemmet på lördagskvällarna, kanske åt man någon särskilt god mat eller trängdes i tv-soffan tillsammans med nära och kära. Hur minns du Helgmålsringning? Minnena får gärna komma från hela landet, även utanför Persnäs.

Berätta om din upplevelse av Helgmålsringning! på Skriv ned din berättelse med max 300 ord och mejla bokens redaktör, författare Elisabeth Öhman i Gillberga, på elisabeth@sender.se senast den 15 januari 2020. Bifoga gärna en bild. Tack för din medverkan!

Bilden ovan:  Elisabeth Öhman tillsammans med Mediokers bildredaktör, tv-producenten Johannes Söderberg i samband med inspelning av Helgmålsringning, tagen vid Bredsättra kyrka.
Foto: Jan-Olof Johansson

Bilden överst i artikeln är från årets julotta i Persnäs kyrka, som enligt uppgift lär ha en kyrkklocka från medeltiden. På ön finns bara två så gamla lillklockor bevarade, i Persnäs och i Vickleby.

Fina glasskiosken vid bageriet trasig

Den lilla rara glasskiosken vid Södviks Bageri har nyligen fått en ruta krossad. Vi har svårt att tänka oss att det härjar huliganer i Södvik som ger sig på kulturella byggnader som den här.
Kanske kan det vara vinden som orsakat missödet, då det blåst en hel del en av de senare dagarna.
På bageriets facebooksida spekuleras just om vilket. Något som tyder på att olyckan inte skett av människohand är att rutan har fallit utåt istället för in i kiosken. Tråkig är det i vilket fall på kioskens fina gamla slipade fönster.

Bild från Bageriets facebooksida

På detaljnivå i Gillbergakvarnen

Reparationerna på Gillbergakvarnen är nu nere på detaljnivå i kvarnens inre. Det handlar alltså om samma kvarn i Gillberga vi nyss följde vid byte av gångås. I ett tidigare liv har den här kvarnen tråkigt nog råkat stå taklös en längre tid. Därför finns det än idag några detaljer inuti kvarnen som man ser både väder och vind gått hårt åt.
”Vår egen” kvarnentusiast Urban Petersson uppmärksammade detta, gjorde slag i saken och började reparera kvarndelar hemma i sin verkstad.

En av detaljerna är trillan (eller trellan), som är den drivande delen mellan kronhjulet och stenarna. Där behövde flera av de sk ”ekrarna” bytas ut, alltså de som kronhjulets tappar tar tag i när kronhjulet snurrar. Traditionellt ska dessa vara av det sega träslaget oxel, och samma träslag har förstås Urban använt till den ”nya” trillan.

(Vet du förresten vad dessa ”ekrar” kallas? Vi har pratat med namnkunniga, men inget ord kom spontant. Hör av dig till oss om du vet!)

I det här skicket (ovan) var den gamla trillan innan Urban tog den med sig till verkstan för en hel del ompyssling.

Nylagad trilla. I mitten trillan uppifrån. I hålet placeras sedan en järnten som går ned genom kvarnstenen.
Den högra bilden ovan visar ytterligare en detalj som Urban arbetat med. Det är en del till passen – alltså bromsen – på kvarnen.

Adventskaffe i Hotell Persnäs

Vi var många kringboende som fått inbjudan till adventsfika i våra brevlådor. De som bjudit in till evenemanget är de nya ägarna av fd församlingshemmet i Persnäs, nämligen Vibeke och Jonas Ewing. Fastigheten, som ursprungligen uppfördes som folkskola 1849, kom i deras ägo under förra sommaren.

Sedan dess har hänt en hel del i och vid fastigheten; ett helt nytt hus har till exempel uppförts i vinkel mellan de båda äldre byggnaderna. Det smälter fint in trots att det är nybyggt. Och man har vidare planer.

Här ska bli Hotell Persnäs, med planerade tio rum i gamla skolbyggnaden och ett härligt poolområde på innergården mellan husen.
De gamla dasslängorna har förstås inte längre några holkar utan rymmer numera en lyxig svit med utgång mot poolen. Ja, jag kan se delar av detta klart i dagsläget, man får till och med gå in och kika genom en passage. Och jag ser helheten framför mig när jag hör det entusiastiska ägarparet berätta.
För idag är inte allting klart. Vi är bara på smygpremiär.
Det är därför vi samlas i den nya byggnaden, den är ren och fri från byggdamm. Här ska kök och matsal rymmas, med glasade dörrar in mot poolområdet där grävskoporna vilar för helgen.
Vi bjuds på glögg och tilltugg. Vi är många som tagit tillfället att hitta hit idag.

Trädgården ska bli Medelhavsinspirerad, berättar Vibeke. Vi har redan köpt in växter. Det kan nog bli häftigt, tänker jag. Vindstilla och behagligt inne i poolhörnan, men mycket jobb är kvar att göra, det är det. Jonas och Vibeke är unga och utstrålar fullt av energi, så detta kommer gå vägen. Det är jag helt övertygad om.

Hotell Persnäs väntas stå färdigt till våren.
Det ska bli så intressant att följa.

Text och bild:
Anita Tingskull

Öländsk Bygd nummer sjuttio släppt

I lördags var det traditionellt boksläpp för Öländsk Bygd – i år för fantastiska sjuttionde gången. Boken har således getts ut varje år sedan 1950 i obruten följd. Många personer har varit inblandade och lagt sin själ i boken genom åren, och en person som var hårt engagerad i bokens tillblivelse var veterinären Elias Östman. Det är tack vare honom som den kom ut från första början. Detta kan du förstås läsa mer om i årets jubileumsutgåva, som i år är extra tjock samt har fått ett något nostalgiskt utseende som anknyter till första utgåvan.

Författare, redaktionskommitté, redaktör och press var inbjudna till boksläppet i Högby hembygdsgård. Öppningen inleddes med ett fyrfaldigt leve för vår jubilar Öländsk Bygd. Självfallet stämde alla närvarande in i det. Därefter följde en genomgång av bokens alla artiklar, där de olika författarna fick chans att berätta något ytterligare kring sina respektive ämnen. Udda för detta år var att två livs levande ”föremål” ur en av artiklarna i årets bok var närvarande, nämligen den sista ”stinsan” på Uggletorps station, och hennes dotter – vilket verkligen gav extra krydda till artikeln.

Öländsk Bygd 2020 är därmed släppt till försäljning och bör finnas hos försäljningsställen och byombud från och med denna vecka. Stöd även din hembygd om du har möjlighet, genom att köpa medlemskort för året.
Angenäm läsning!

Södviksdialekt på Nyhetsmorgon igår

Igår morse kunde man höra härligt klingande dialekt från Södvik på tv4. Det var i samband med att Fredrik Lindström besökte programmet Nyhetsmorgon med anledning av hans nya bok ”100 svenska dialekter” – som även inkluderar ljudfiler på dialekt från olika platser i Sverige.

Länken till programmet är denna:
https://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon/12509922

Gillbergakvarnen får nya vingar

I torsdags möttes man upp för att montera de nya vingarna på kvarnen ute på Gillbergaalvaret, den som just fått sin nya gångås. Från vår socken kom Åke Nilsson, Jan-Erik Bernersson och Urban Petersson. Ända från Runsten slöt Staffan Olsson upp med sin lift. Det är alls inte första gången Staffan Olsson är behjälplig med vingmontage på olika kvarnar på Öland.
Framtill i gångåsen finns två för vingarna avsedda hål. När man monterar vingar går det till så att gångåsens hål placeras i lodrät/vågrät riktning. Därefter lyfter man upp övre vingen med lift, denna vingen ska vara den av paret med lång sk rån – med ett enklare språk kanske man skulle kunna kalla det ”lång arm”.
Med precision gäller det att pricka hålet uppe i gångåsen. Och när man gör det kommer denna rån gå rakt genom gångåsen och sticka ut på andra sidan. Då är det dags för nästa vinge i paret. Denna lyfts också med lift upp mot den första och fästes ihop med den andra just i den utstickande rån. Vinge två går alltså ej genom gångåsen, det är därför de skiljer i längd.

Då man ska montera nästa vingpar, vrider man gångåsen ett kvarts varv, så att aktuella hålet placeras i lodrät riktning. Själva monteringen går nu till på exakt samma sätt som tidigare – först lyfts den övre vingen upp och släpps ned i läge, och så möter man upp nedifrån och monterar dit den andra på rån.

Slutligen vrids vingarna till sitt traditionella och harmoniska X-läge, som visar att kvarnen är ur bruk. Nu återstår bara lite tjära på de ställen som det behövs.

Till denna kvarn – och ytterligare en kvarn i Tingskullen, i grannsocknen Källa – har man sökt bidrag ur sk Kungafonden, Konung Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur. Det kan man göra genom att ta kontakt med Ölands Kvarnförening.
Gillbergakvarnen har fått ytterligare bidrag från Ölands hembygdsförbund och Ölandsklubben i Stockholm.

Foto:
Åke Nilsson

Kvarnen i Gillberga får ny gångås

För en så där fem år sedan valdes en speciell ek ut vid gallring i Legenässkogen. Innan eken fälldes blev den synad och godkänd av Sven Karlsson, Södviks kvarn. Eken tänkte man kunde bli till en lämplig gångås – den kraftiga stock som löper genom hela väderkvarnen och som vingarna är fästa i.
Då fanns inget akut behov av någon gångås i Persnäs, så stocken sågades till och lagrades.

I våras såg man behovet av en ny gångås i en av hembygdsföreningens kvarnar på allmänningen vid Gillberga alvar. Man lossade vingarna och började lyfta ur den gamla gångåsen. För att komma åt fick man ta bort en bra bit av kvarnens tak, ungefär halva, då det stora kronhjulet följer med gångåsen.
– Fem års lagring av ekstocken hade förstås gjort att den hamnat en bra bit in i lagret, så det blev ganska mäktigt att flytta undan allt som ställts framför innan man kunde börja släpa ut ekstocken, en rejäl klump på omkring fyra meters längd, och kanske 4-500 kilos vikt, berättar Åke Nilsson.
Man började med att hyvla till ekstocken en bit för att få den att passa just detta kronhjul. Kronhjulet togs sedan omhand av Urban Petersson och renoverades upp.
Under tiden flyttades ekstocken till Ölands Kvarnförenings Bygghytta i Spjutterum. Där finns nämligen en gångåssvarv. Gångåsen är ju mestadels kvadratisk till formen, men i bakänden och framtill där den sticker ut genom väggen mot vingarna, där är den rund för att kunna rotera med vingarna.

Nya vingar har också tillverkats av Munketorps såg och står nytjärade och väntar, lutade mot kvarnen.

I väntan på sina nya reservdelar stod kvarnen holkögd och vinglös under sommaren och blickade ut över alvaret. En syn som tyvärr förekom mer än en gång när jag var barn på Öland. Då var kvarnarna inte sällan lämnade åt sitt förfall. Men de var en del av landskapet, precis som nu, och ger mig en, om än något sorgkantad, känsla av nostalgi. Tack och lov är många kvarnar idag ägda av hembygdsföreningar Öland runt, och vårdas ömt.

I måndags eftermiddag samlades så ett gäng kvarnentusiaster för att se till att den nya gångåsen kom på plats. Det var Åke Andersson Gillberga, Urban Petersson Persnäs by, Åke Nilsson på Höjden, Jan-Erik Bernersson Frönäs, Sven Larsson Södvik, och sist kom också Magnus Silverstrand Södvik med pjäsen vi alla väntade på.

Här och var på alvaret stod vatten i dager, så efter en fastkörning valde Magnus att med kranbilen följa den låga grusåsen fram mot kvarnen. Det var ett säkrare val visade det sig. Och gångåsen kunde börja firas upp. Högt under taket stod Urban och Sven för att styra rätt.

Fastän man först skjöt in bakänden in under taket för att lägga den på plats, blev utrymmet för snålt framtill att få in gångås med hela kronhjulet på, så att man för stunden fick sparka ut en vägg framtill.

Efter lite lirkande, och även Magnus Silverstrand på plats uppe vid taket för att kunna finstyra kranen lade sig gångåsen till slut snällt i sin vagga av kalksten. Och där ligger den.

Nu återstår att laga upp taket igen, och att få de fina vingarna på plats.

TEXT & FOTO:
Anita Tingskull