Etikettarkiv: öland

Välkommen till Södvik under Ölands Skördefest!

Publicerat av

(Längst ned på sidan hittar du evenemang och annat i grannbyn Sandvik, vid kusten.
Även i byn Hallnäs, någon kilometer norrut från Södvik, nedfart från Gamla vägen.)

1. GAMLA STATIONEN, Persnäs stationshus, Södviks bygata 3
Handelsträdgård. Loppis & Kuriosa. Fikaservering.
Sockervadd och Popcorn.
www.gamlastationen.com

2. ATELJÉ BLÅ PINNEN, Södviks bygata 6
Måleri av Monica Westman Hallin, f Zadig. Gåramåleri i olja och
akvarell. Konstkort från Årens Ölandsbyar (18 st). Boken
”15 år med årets Ölandsby”. Lars Hallins designade stensmycken.
Gästutställare: Karin ”KLAX” Salmon, Lund.

3. ÖLANDS MÖBELHUS
Ölands enda fullsorterade möbelaffär och sängspecialist.
Här hittar du möbler, inredning och present.
Stor sängrea med start 23/9. Utställningssängar, lagersängar,
nybeställningar. Passa på att fynda!
Tisdag-torsdag 10-16, fredag-lördag 11-sent, söndag 11-14

4. SVINTORGET Gångstråk
(Obs! Parkera vid anvisad plats = en rad längs Smedjegatan)
Lokal torgförsäljning
• Korvcafé
• Plantor från Gamla Stationens odlingar.
• Tallhorvans råa honung, varken rörd eller värmd
• Lenas Luffarslöjd – Prova på!
• Evas växtbord med färgsprakande narrhuvor och doftande
vildpelargoner – rumsväxter som sällan eller aldrig finns till salu i
blomsterbutiken. Fredag, lördag och söndag.
• Se Södviks allra första brandspruta – exklusivt framplockad ur
gömmorna just för skördefesten.
• “Södvik – byn med tidsdoft” ett bildspel från förr projicerat
på Västergårdens laduvägg (efter mörkrets inbrott).

5. NELSONS GÅRD
Äldre gård med utställning av jordbruksmaskiner från förr.
Servering av våfflor, kaffe och varm choklad.

6. GALLERI HÖNSHUSET / KALVHAGEN
Under ”Skördefesthelgen” har vi endast öppet i ”Galleri Hönshuset” med måleri av och med Stig Karlsson som finns på plats och även saluför sin ”Södvikshonung” under helgen.
Fredag-lördag 10-22, söndag 10-14
Vi har även Ställplatser i Kalvhagen för husbilar.
För bokning av ställplats ring: 070 792 10 04

7. MALMBERGS LADA
Försäljning av potatis och grönsaker.
Tavlor av Karin Roskvist

(8.) POTATISLADAN
är tyvärr tom i år. Lyckligtvis finner du tidigare utställare på
andra platser i byn – se nummer 11 och 16.

9. BERITS BOD
Saft, sylt, marmelad. Hembakat. Frukt och pumpor. Konst mm.
Torsdag 16-21, fredag-lördag 10-22, söndag 10-13

10. CHILIRUTAN
Försäljning och utställning av chili och grönsaker.
Lapptäcken och textilt hantverk.
Fredag-lördag 10-15, ej söndag.

11. ÖSTRA SÖDVIKS LOPPIS 1,5 km mot Östra Södvik
Loppis, hantverk och saft.
Torsdag 10-15, fredag och lördag 10-sent, söndag 10-15

12. SÖDVIKS BAGERI
Härligt matbröd, bakelser och kaffebröd.
Fika inne och ute i trädgården.
Pizza torsdag-lördag.
0485-260 02
Storken från Långemåla finns utanför.
Framför bageriet står Greengården och säljer sin fina honung.
Tisdag-onsdag 9-15, torsdag 9-20 ev längre, fredag-lördag 9-sent,
söndag 9-14

13. SÖDVIKS GÄSTGIVARGÅRD, Gamla vägen 35.
På Södviks Gästgivaregård ser du utställningar med Inger Skive, Peter Hermansson och Louise Hävre.
Fredag kl 18: Konsert Pernilla Ingvarsdotter (entré).
Lördag kl 19: Papa Grandpa.
Lunch 12 – 16, burgare från kl 17!
Torsdag kl 18 – 21.
Fredag kl 12 – sent.
Lördag kl 12 – sent.
Söndag endast öppen trädgård!
076-1951007 www.sodviksgastgivaregard.se

14. GÄSTGIVARGÅRDENS LADA Smedjegatan / Gamla vägen
Konstutställning med Louise Hävre, skulptur och själfulla
oljemålningar.

15. KARIN ROSKVIST ART Gamla vägen
Konstutställning akryl. Intuitiv målning i sprakande färger.

16. INNERGÅRDEN GAMLA VÄGEN 19 Flera utställare
Sam Ekström och Anne Larsson – Södviksljusstaken, WireArt –
får, face och figurer i trådkonst.
Marie Johansson – Konstnärs- och målarpenslar, hemmagjorda blockljus, egengjorda adventsstjärnor mm.
Anne Ekström – Egendesignade gummismycken.
Gun och Sören Svensson – egen Kambucha, trähantverk och
betong.
Ingrid Hurtig – Trädgårdsakvareller.
Kolbullar med lingonsylt.
Onsdag-torsdag 10-16, fredag-lördag 10-sent, söndag 10-15

17. KVARNEN med ÖLANDSSTUGA i belysning och
SELFIEPLATS
Fota dig själv och dina vänner, ja, kanske hela släkten. Prova hur
många som får plats på samma bild framför Södviks fina gamla
väderkvarn.
Vill du så får du gärna gå intill kvarnen och fotografera, dock
sker det på egen risk om du klättrar upp.

18. BASKO DESIGN
Inramade foton med allt från naturbilder till stadsmotiv.
Minigalleri med akrylmålningar av Barbro Skoglund.
Loppis och textilier som förkläden, kuddar och väskor.

19. ÖHAND / DESIGN ANITA TINGSKULL
Konsthantverk i textil och läder, Ölandsspelet, Öländsk Kortlek
och Ölandsbrickan. Akvarellmåleri av Anita Tingskull.
Måndag-torsdag 10-16, fredag och lördag 10-24, söndag 10-15

Var vänlig parkera på avsedda parkeringsplatser när du besöker oss!
Byns vägar kommer att förses med marschaller och pynt, människor flanerar omkring och det kan bli trångt om utrymmet på våra vägar.

Ta gärna en promenad runt vår lilla upplysta by (900 m) om du har möjlighet.

♥-ligt välkommen!

 

SANDVIK

I fd Missionshuset i Sandvik kan du förlusta dig med berättarafton. Tre författare besöker Sandvik under tre dagar på Ölands Skördefest.
Boka plats innan det är för sent! 

Torsdag 30 september kl 19, Sandviks fd missionshus, Stenhuggarvägen 2
Berättarafton med Tove Folkesson om öländska berättarmiljöer och nya boken ”Den stora kyrkan”. 
Boka biljett på info@olandsforfattarna, pris 150 kr pp. Skördefestfika finns!
 
Fredag 1 oktober kl 19, Sandviks fd missionshus, Stenhuggarvägen 2
Berättarafton med Johanna Mo om öländska berättarmiljöer och boken ”Skuggliljan”.
Boka biljett på info@olandsforfattarna, pris 150 kr pp. Skördefestfika finns!
 
Lördag 2 oktober kl 19, Sandviks fd missionshus, Stenhuggarvägen 2
Berättarafton med Johan Theorin om öländska berättarmiljöer och nya boken ”Benvittring”.
Boka biljett på info@olandsforfattarna, pris 150 kr pp. Skördefestfika finns!

 

På ICA Trossen i Sandvik hittar du allt inom livsmedel och även bensin och diesel under Skördefesten.

Här finns Sandviks Fisk och Hamnkök som bedriver fiskförsäljning och restaurang. På menyn hittar ni fiskrätter för alla smaker samt kötträtter, vegetariska alternativ, baguetter, matigare smörgåsar och barnmeny.
Beroende på säsong och “fiskelycka” är fiskdisken alltid fylld med färsk, rökt och gravad fisk. Vi säljer även olika typer utav inläggningar, såser och tillbehör.

HALLNÄS

 

 

Föreningen Öland Kust till Kust har ordet

Publicerat av
Styrelsen för Öland Kust till Kust meddelar följande;
” Så här ser våra planer ut för 2021
Vi räknar med att kunna genomföra vår populära Cykelorientering, Fototävling och även en del Vandringar. Cykelorienteringen och Fototävlingen startar i samband med Öland Spirar, dvs i mitten av maj. 

Vi hoppas att det kommande sommar ska vara möjligt att hålla våra Frukostmöten i Sandviks Hamn och att Sommarmarknaden kan genomföras sista torsdagen i juli.
Vi planerar för detta, men restriktionerna kring Covid-19 avgör om vi kan genomföra dem eller inte.

Vandringskartan, Cykelorienteringen och boken Vandringsleden i Persnäs kommer att finnas till försäljning hos våra återförsäljare som du hittar här

Hyra väderskydd – Medlemmar kan hyra våra väderskydd som anskaffades till Sommarmarknaden. Mer information på föreningens webbplats

Välkommen! ”

Kvarnen i Gillberga får ny gångås

Publicerat av

För en så där fem år sedan valdes en speciell ek ut vid gallring i Legenässkogen. Innan eken fälldes blev den synad och godkänd av Sven Karlsson, Södviks kvarn. Eken tänkte man kunde bli till en lämplig gångås – den kraftiga stock som löper genom hela väderkvarnen och som vingarna är fästa i.
Då fanns inget akut behov av någon gångås i Persnäs, så stocken sågades till och lagrades.

I våras såg man behovet av en ny gångås i en av hembygdsföreningens kvarnar på allmänningen vid Gillberga alvar. Man lossade vingarna och började lyfta ur den gamla gångåsen. För att komma åt fick man ta bort en bra bit av kvarnens tak, ungefär halva, då det stora kronhjulet följer med gångåsen.
– Fem års lagring av ekstocken hade förstås gjort att den hamnat en bra bit in i lagret, så det blev ganska mäktigt att flytta undan allt som ställts framför innan man kunde börja släpa ut ekstocken, en rejäl klump på omkring fyra meters längd, och kanske 4-500 kilos vikt, berättar Åke Nilsson.
Man började med att hyvla till ekstocken en bit för att få den att passa just detta kronhjul. Kronhjulet togs sedan omhand av Urban Petersson och renoverades upp.
Under tiden flyttades ekstocken till Ölands Kvarnförenings Bygghytta i Spjutterum. Där finns nämligen en gångåssvarv. Gångåsen är ju mestadels kvadratisk till formen, men i bakänden och framtill där den sticker ut genom väggen mot vingarna, där är den rund för att kunna rotera med vingarna.

Nya vingar har också tillverkats av Munketorps såg och står nytjärade och väntar, lutade mot kvarnen.

I väntan på sina nya reservdelar stod kvarnen holkögd och vinglös under sommaren och blickade ut över alvaret. En syn som tyvärr förekom mer än en gång när jag var barn på Öland. Då var kvarnarna inte sällan lämnade åt sitt förfall. Men de var en del av landskapet, precis som nu, och ger mig en, om än något sorgkantad, känsla av nostalgi. Tack och lov är många kvarnar idag ägda av hembygdsföreningar Öland runt, och vårdas ömt.

I måndags eftermiddag samlades så ett gäng kvarnentusiaster för att se till att den nya gångåsen kom på plats. Det var Åke Andersson Gillberga, Urban Petersson Persnäs by, Åke Nilsson på Höjden, Jan-Erik Bernersson Frönäs, Sven Larsson Södvik, och sist kom också Magnus Silverstrand Södvik med pjäsen vi alla väntade på.

Här och var på alvaret stod vatten i dager, så efter en fastkörning valde Magnus att med kranbilen följa den låga grusåsen fram mot kvarnen. Det var ett säkrare val visade det sig. Och gångåsen kunde börja firas upp. Högt under taket stod Urban och Sven för att styra rätt.

Fastän man först skjöt in bakänden in under taket för att lägga den på plats, blev utrymmet för snålt framtill att få in gångås med hela kronhjulet på, så att man för stunden fick sparka ut en vägg framtill.

Efter lite lirkande, och även Magnus Silverstrand på plats uppe vid taket för att kunna finstyra kranen lade sig gångåsen till slut snällt i sin vagga av kalksten. Och där ligger den.

Nu återstår att laga upp taket igen, och att få de fina vingarna på plats.

TEXT & FOTO:
Anita Tingskull

Skurverket i Jordhamn snurrar igen

Publicerat av

Det är en stor dag. Både för Persnäsportalen – och för skurverket i Jordhamn.
För Persnäsportalen handlar det om allra första rörliga bilden som någonsin publicerats, och vad passar inte bättre än att visa socknens, ja kanske hela norra Ölands, skötebarn i drift igen?
Igår kunde man äntligen få se henne svinga sina mäktiga armar i kvällsbrisen.

Gårdagskvällen har föregåtts av ett antal kvällar under sensommaren då ett gäng killar från bygden träffats för att se om det kunde gå att få fart på det gamla skurverket igen. Starten var minst sagt motig, då man vid första träffen insåg att vingarna bara hjälpligt kunde snurras. Och att kunna vrida upp henne mot vinden låg långt borta. Hon stod där orubblig kvar när vajrarna brast – vänd ut mot havet sedan länge.

Efter ordentlig smorning och ganska mycket handpåläggning, lappning och lagning av funktionsdetaljer beslöts så att ses igen igår vid halv sextiden och göra ett försök på nytt. Vinden var ganska jämn och hade en styrka på omkring 8-10 m/s. Perfekt enligt de vise, dessutom låg den på snett från havet. Ifall det skulle visa sig omöjligt att vrida skurverket.
Spjäll bars fram som hon förseddes med, ett i taget inifrån. Varje vinge vrids då ned lodrätt mot marken och en person klättrar upp på stege medan andra langar spjäll. En ganska tidskrävande syssla, åtminstone idag när spjällhantering inte är vardag.
Halvklädd gjordes ett försök att köra igång henne. Nu hade vinden hunnit växla riktning, mer från syd så det blev nödvändigt att vrida upp henne mot vind – vilket lyckades bra. Och hon kom knarrande igång, men inte helt utan handpåläggning.

Då endast en av killarna i Skurverksgänget någonsin sett skurverket i yrkesmässig drift, kan det vara svårt att veta exakt hur mycket man ska spjälla upp för befintlig vind. Dessutom hade man för denna första provkörning helt kopplat bort själva stenslipningsdelen vid marken, vilket förstås gör verket lättare att dra runt.

Man gav skurverket en ny rundsmörjning uppe i hättan (under taket), och killarna spjällade upp ytterligare så att hon blev fullklädd. Vred upp henne mot vinden – som nu både minskat och åter ändrat riktning. Gemensamt sköt man fart på vingarna.
Och – där, snurrade hon många varv på alldeles egen hand i kvällsbrisen.
(Förra gången var vid Stenens dag 2008, kanske ska tilläggas)

Skurverkskillarna från vänster Sven Larsson, Post-Ingvar, Urban Petersson, Åke Nilsson ordf och Harald Johansson. Saknas på bilden gör Ingvars son som också bidrog till att skurverket kunde köras.

Självklart strömmade nyfikna människor till när man såg skurverket snurra igen. Två som också kom till platsen denna kväll var Åke Nilsson, ordförande, och Linnéa Jonzon, kassör, från Åkerbo Hembygdskrets – som ju äger skurverket i Jordhamn. Denna kväll kom de inte bara för att bevittna händelsen utan för att grilla korv och bjuda alla inblandade på. Det tackar vi stort för. Vilken härlig torsdagsupplevelse!

© Bilder & video:
Anita Tingskull

 

Skurverket i Jordhamn ska få omvårdnad

Publicerat av

Kronhjulet går inte fritt och vingarna tar i stöttan. Det är orsaken till dagens – låt oss kalla det – skurverksbesiktning. Den enda i sitt slag skulle jag vilja påstå, för några fler vinddrivna skurverk finns inte i Sverige idag. Skurverket i Jordhamn är unikt och också K-märkt. Därför är både planering av ingrepp och själva reparationen av verklig betydelse.

I Jordhamn samlades i morse två erfarna kvarnsnickare – Göran Blom och Staffan Olsson, Åke Nilsson – ordförande i Åkerbo Hembygdskrets, och Richard Edlund – antikvarie från Länsmuseet i Kalmar för att se över och komma fram till vad som skulle kunna åtgärdas. Till mötet slöt också en riktig kvarnentusiast från socknen upp, nämligen Urban Petersson.

(Bilden ovan: Richard Edlund flankeras av kvarnsnickarna Göran Blom och Staffan Olsson. Åke Nilsson längst till höger)

Inuti skurverket hade i förväg byggts upp en ställning för att förenkla både besiktning och kommande arbete. En lift har dragits på plats under morgonen och inspektionen kan börja.
Medan Richard Edlund och Staffan Olsson, hissar sig upp i det blå och undersöker utsidan från liften klättrar Urban och Göran Blom in i verket och upp under kronhjulet för en närmare titt.

Det finns många funderingar kring vad som egentligen orsakar låsningen av skurverket. Först är man inne på att kronhjulet, som ska ligga vågrätt på ett vindskurverk, kan ha sjunkit, bitvis orsakat av röta i nedre delen på ett par av de strävor som håller hjulet på plats. Å andra sidan går inte heller vingarna fritt från stolparna. Och ser man hela skurverket från norr, har det slagsida mot land.

Jag blir kvar på marken med Åke Nilsson. Passar på att ställa några frågor.
– När blev det så här?
– Vi upptäckte en dag att vingarna stod fel. Så ställer man dem aldrig, om inte mjölnarn är hemma och äter middag förstås. Står de i kryss har mjölnarna malt klart för dan, säger Åke, och det är så man brukar låsa vingarna när kvarnen inte är i bruk. Ja, nånting var ju fel, det förstod vi. Och mycket riktigt gick vingarna heller inte att rubba. Det var så det började.
Vi småpratar vidare medan männen undersöker och resonerar. Ja, för det är ett verkligt mansgöra känner jag; högt och otillgängligt, tekniskt och grovt härute på randen till Kalmarsund.
– Tror du verkligen att kvinnor skötte det här skurverket, som de gjorde med oxvandringarna? Och ungarna?
– Nej, det måste nog varit män inblandade här.

Vinddrivna skurverk kom till på 1860-talet och enligt uppgift ska det ha funnits omkring tjugo sådana verk bara i Persnäs socken. Flera av dem i Jordhamn och några i området kring Hembygdsmuseet. Skurverket i Jordhamn är uppfört där det står 1905. Övriga vindskurverk är idag borta, men ”vårat” lyckades överleva tack vare nybildade Åkerbo Hembygdskrets agerande i rättan stund. Det var i slutet av 1940-talet, och de har sedan dess vårdat skurverket. Jordhamns vindskurverk var i drift för visning senast under ”Stenens dag” 2008, men det är vår förhoppning att det åter ska kunna vara i drift för visning. Kvarnar överlag mår inte bra av att stå stilla.
Nu har Staffan Olsson kommit ned från liften och sällar sig till oss.
Richard från Länsmuséet byter vy och klättrar upp på ställningen inne i kvarnen.
– Jo, det är bra att vrida vingarna då och då, säger Staffan Olsson. På det viset kommer det in luft så att trät inte ruttnar.
Jag hör Richard samla ihop gruppen högt uppe under kupolen:
– Först ska vi ställa en riktigt bra diagnos, säger han. Sedan utför vi åtgärder.
Jag vänder mig till Åke Nilsson igen.
– Det här blir väl ett dyrt kalas, säger jag, vem betalar det?
– Det finns bara det här skurverket. I Sverige. En del av kostnaderna betalas av Åkerbo Hembygdskrets. Vi får också statliga bidrag eftersom skurverket är både unikt och K-märkt.

Det verkar som besiktningen börjar bli klar. En efter en kommer ned på marken och vi samlas för en summering.
– Ja, vad kom ni fram till? säger Åke.
Göran Blom tar fram sin tumstock, försöker med hjälp av den illustrera tänkt ingrepp.
– Drivaxeln måste bli rak, säger han. Det skiljer omkring femton centimeter uppe och nere. Om det fungerar som vi hoppas, ja, det vet vi inte, men det är första steget. Därefter gör vi en utvärdering.
– Det görs med stor försiktighet förstås, säger Richard från Länsmuséet.

Text och foto:
Anita Tingskull

Persnäsportalen följer självklart upp!

”Öva, öva, öva så mycket du kan och bara skriv, skriv, skriv!”

Publicerat av

Det är i Gillberga hon bor – författaren Elisabeth Öhman – med vy mot havet såklart. Idag är jag på väg dit. Det är en av de där fantastiska sommardagarna som började redan i mitten av maj i år. I skyn drillar lärkan och vart jag ser böljar fält av blommande orkidéer när jag fortsätter upp mot norrbyn. Jag rundar ett dignande buskage med doftande syréner och parkerar min cykel. Där möts jag av en skällande tax och blir snart visad in på gården av Elisabeths man, Janne.

I skrivarlyan en trappa upp hittar jag Elisabeth i färd med att skriva ut vägsamfällighetsprotokoll, samt lägga ut info om sommarens frukostmöten på Facebook för Öland Kust till Kust Intresseförening, där hon i dagarna blivit vald till ny ordförande.
Elisabeth är en tjej med många bollar i luften. Hon är involverad i flera föreningsprojekt, som förutom ordförandeskap och sekreterare också innefattar engagemang i traktens fiberanslutning som är på gång.
Därutöver har Janne och Elisabeth blivit familjehem till en nioårig pojke på äldre dar. Det där är lite roligt, säger jag. – Att vi är mormor och farfar till Leo, menar du? – Ja, inte är det väl speciellt vanligt? – Det är inte lustigare än förut, knycker Elisabeth, bara att Leo istället bor hos oss här på Öland.

Hur kom du till Öland från första början?
– Med segelbåt. Jag var tre månader första gången jag följde med på familjens kustkryssare från hemmahamnen I Nyköping till längtans mål som alltid var Byxelkrok.
Många seglatser senare hade en stark längtan till Öland vuxit fram, en så stark längtan att hon idag bestämt sig för att stanna.

Det tog ju lite tid innan ni kunde bosätta er här permanent?
– Vi köpte huset 2010 och har först bott här på somrarna, och många, många helger. Drömmen fanns ju hela tiden om att flytta hit permanent. Men det var till en början inte helt självklart när flytten skulle bli av. Många bitar skulle falla på plats innan vi kunde ta steget fullt ut. Men nu har vi gjort det och miljön är helt fantastisk. Vi trivs toppen. Och jag får ro att skriva.

Jag ser mig om i skrivarlyan. På bänken ligger några tjocka böcker i en prydlig stapel. Titeln på dem är ”Svenska Ostron”.
– Det har ju också alltid varit en längtan. Jag har hela mitt liv skrivit yrkesmässigt, men aldrig något eget. Så 2015 gavs förstlingsverket ”Svenska Ostron” ut med undertiteln ”– havets juveler”. Det blev ett heltäckande praktverk, en reportagebok, med texter om såväl anatomi, historik och resereportage som ostrontävlingar, profiler och krögare inom ostron samt läckra recept. Jag fick då äran att samarbeta med fotografen Åsa Dahlgren som tar rent magnifika bilder som också pryder hela boken.

Det var just det vi skulle prata om, tänker jag, författarskapet. Min blick stannar till vid en tavla med bokens tidslinje, fullnålad med bilder och rivna små lappar. Blyertsanteckningar och skisser.
– Ja, det här, förstår du, är storyn för ”Drottningklockan”, säger Elisabeth, och de två uppföljarna. I stort.
Två år har det tagit mig att få fram det här manuset och det blev klart nu i vår. Som jag funderat och tänkt, formulerat och svängt, vänt och krängt ord. Till sist kände jag mig ändå klar att skicka manuset till ett förlag. Med verklig nervositet lade jag manuset på postlådan, förstås helt ovetande om hur det skulle tas emot.

Ja, berätta – hur gick det?
– Det blev en orolig väntan. Manuset skulle läsas och analyseras. Plötsligt en dag hörde de av sig. Så här sa de, precis så här; ”Klart vi ska ge ut den! Utan tvekan! Jag är helt golvad, bland det bästa jag läst.”
Det var stort! skiner Elisabeth. Riktigt stort!

Så nu kan du verkligen titulera dig författare?
– Jag tror man kan det när man gett ut två böcker så det borde funka nu.

Hur blir man då författare? frågar jag
– På 1970-talet fick jag skrivrådet av Astrid Lindgren att ”öva, öva, öva så mycket du kan och bara skriv, skriv, skriv”! Efter det gick jag Lars Hesslinds ”Författarskola” på Marstrand och medverkade i radioprogrammet ”Boktornet” med en novell. Jag har väl en del rutin i skrivande sedan tidigare eftersom jag yrkesarbetat i närmare fyrtio år som copywriter, journalist och skribent. På senare år har jag också gått kurser i romanskrivande, deltagit i skrivkonferenser och avancerade romanverkstäder i både London och New York. Så mitt råd blir som Astrid Lindgrens; ”öva, öva, öva så mycket du kan och bara skriv, skriv, skriv”!

Hur vågar man släppa ordinarie uppdrag och hänge sig helt åt författandet?
– Det handlar ju naturligtvis om att klara uppehället även om man helst av allt vill skriva böcker på mer än heltid. Jag har fortfarande kvar en del uppdrag som copywriter via en reklambyrå I Göteborg där jag är skribent för bland andra Chalmersfastigheter. Jag har varit egen företagare i många år, och använder erfarenheterna därifrån för att bygga upp mitt författarskap.

Använder du alltid dator när du skriver, eller flyter det ibland lättare med en Ballograf?
– Båda delar. Älskar min Mac, men skriver också oerhört mycket för hand. Har just nu olika anteckningsböcker igång där jag skriver ned storyidéer till fyra kommande böcker.

Får du aldrig skrivkramp?
– Nej. Eller jo. Då blir det en promenad ut på alvaret. Det är bästa inspirationen!

Har du nått det omtalade flowet, det som man ofta talar om, när huvudpersonerna börjar leva sitt eget liv i berättelsen?
– Jadå, Aron och jag har fin kontakt. Han är en högst levande vän. Nästan så jag funderar på att skicka grattiskort till hans födelsedag den 8 augusti. Han skulle nog gilla det, särskilt om det var ett originellt urverk på framsidan.

Vill du berätta något om handlingen?
– Handligen startar i Nyköping, där jag är uppväxt, men äventyret tar oss mycket vidare än så både i tid och rum. Berättelsen är fiktiv, men har många förankringar i verkliga händelser runt om i världen.
Romanens huvudkaraktär Aron Pettersson är kyrkogårdsvaktmästare och amatörurmakare. Hans djupa passion för urverk trasslar in honom i en rafflande händelsecirkus som baseras på både verkliga och fiktiva händelser. Bokens händelser spänner över åren 1939-2003. En del Ölandsrelaterade händelser finns med som till exempel stormen den 23 juli 1985 som här får ödesdigra konsekvenser.
Kanske ser du redan nu Aron påta där ute på kyrkogården eller skruva i sina klockor i det tickande urmakeriet? Eller när han funderar över sitt livs kärlek Maggan, möter den underfundiga brevbäraren eller får ett av världshistoriens mest berömda urverk med posten, helt oförhappandes. Arons märkliga livsöde ackompanjeras av tusen klockors tickande. I urmakeriet låter det som ett vattenfall när klangerna stiger och dalar. Välkommen in i hans värld!

Och när får vi äran att läsa detta?
– Boken släpps den 15 juni och ligger redan ute hos nätbokhandlarna. Releasefest blir i flotta NK-villan I Nyköping den 16 juni. Fick just veta att både ljudbok och e-bok släpps redan i augusti. Kul, men lite pirrigt förstås.

Har du hamnat rätt i livet? Jag menar, är det författare du alltid drömt om att bli?
– Absolut. Kan inte bli mer rätt. Har jobbat stenhårt för att nå mitt mål som jag satte redan i tonåren. Det tog ett tag, men nu är jag här. Tack till mina nära kära och Öland för det!

Den obligatoriska frågan; Vilket är ditt smultronställe i Persnäs socken?
– Det är här där jag bor. Här är underbart. En promenad ned till stenkusten, ett dopp i Kalmarsunds vågor, blommorna, fåglarna, harmonin, ljuset, lugnet, solen, stenmurarna, stjärnhimlen, träden, tystnaden, vinden. Jag är helt begeistrad. Gillberga är en magisk plats på jorden.

– Nu är det min tur att ställa en fråga till dig istället, flikar Elisabeth in, vad sägs om en bit mat?
Javisst, säger jag, vi åker ner till Sandvik, så kan vi ta några bilder också.

TEXT OCH FOTO: ANITA TINGSKULL
© SÖDVIK 2018

DETTA ÄR ELISABETH ÖHMAN
Namn: Eva Elisabeth Öhman
Född: i Nyköping 1956
Familj: maken Janne, dottern Joanna, sonen Joakim, taxen Pocahonta
Bor: i Gillberga
Yrke: författare
Äter: helst LCHF, älskar dock potatis
Dricker: vin och mineralvatten
Röker: nej
Kör: Toyota Aygo och Volvo XC60
Kom första gången till Öland: 1956
Fritidsintressen: Allt som har med litteratur och författarskap att göra
Senast lästa bok: ”Störst av allt” av Malin Persson Giolito
Film: The Commitments
Resmål: Blå Jungfrun, London, Malta, Italien
Bästa egenskap: Förmåga
Sämsta egenskap: Lättövertalad
Dold talang: Kan spela Marseljäsen på kam

 

Svampfynd i Östra Södvik

Publicerat av

Svampfynd i Östra Södvik

Vid en vårpromenad i dungarna kring Östra Södvik gjordes i helgen ett fynd då man hittade den rödlistade svampen scharlakansröd vårskål. Egentligen var promenaden tänkt till att leta andra vårtecken såsom blåsippor och annat. Då blickarna merendels var riktade i backen föll de istället på denna lilla svamp, som lyste i klaraste rött, och som visade sig vara en riktig raritet. Om den ovanliga vårsvampen kan man bland annat läsa följande;
”Scharlakansröd vårskål är en sällsynt skönhet som nu på våren kan hittas i fuktiga lövlundar, åraviner och strandskogar. Skålsvampen växer på murkna nerfallna grenar från olika lövträd. Grenarna skall ligga fuktigt, gärna intill rörligt markvatten som svämmar över på våren, och miljön skall ha en permanent hög luftfuktighet. Scharlakansröd vårskål har så specifika miljökrav att den är utsedd som signalart av Skogsstyrelsen. Det innebär att närvaron av scharlakansröd vårskål visar på en skyddsvärd lövträdsmiljö där andra ovanliga och rödlistade arter förekommer.”

För övrigt rapporteras från Östra Södvik att blåsipporna är på gång – åtminstone i knoppstadiet.

Vintern tog oss med storm

Publicerat av

Vinter i PersnäsSandviksrakan
Vinter i PersnäsSandviks Fisk i vinterskrudVinter i PersnäsPiren i SandvikVinter i PersnäsYttre delen på piren fick ta stryk i stormenVinter i PersnäsFörst kom vatten i oproportionerliga mängder, sedan kom snön – och vintern är plötsligt ett faktum. Och den verkar hålla i sig. För nu väntar stormvindar och eventuellt mer snö…

Telemast klar i Sandvik

Publicerat av

Telemast klar i Sandvik

Likt en båtmast strävar nu den nya telemasten mot skyn i Sandviks hamn. Telemasten har varit ett tvisteämne bland annat gällande om den skulle komma att förfula hamnområdet med sin existens. Främst åretruntboende har i frågan hävdat sin önskan om bättre kommunikation, vilket nu äntligen kan utlovas.
Persnäsportalen har tidigare publicerat flera artiklar i ämnet, sök på ordet ”telemast” så kommer dessa artiklar upp.
Bild: Göran Sahlström