Ängar har varit bondens viktigaste mark i tvåtusen års tid, den var naturens skafferi om vintern. Träden här skulle stå glest så att sol och halvskugga kunde gynna växligheten. Därför röjde man och höll öppet, men vissa år säkert också för överlevnad. De träd som fick stå kvar hamlade man, man tuktade dem, till ungefär en manshöjd. Grenar och löv sparades till djurfoder under vintern.
På våren fagade man, räfsade och plockade upp grenar, så att gräset skulle få fart att växa. Det blev också lättare att slå ängen om man fagat bra.
I början av juni samlades man till slåtter. Man slog ängen med lie. Höet torkade på ängen innan det togs in som foder. Först därefter betades ängen.
Ängen blev med tiden näringsfattig i och med att alla döda växtdelar togs bort, men den fick å andra sidan speciellt tåliga växter som anpassade sig till ett ljust och öppet landskap och årlig slåtter.
Lövängens rikedom
En välskött löväng kan rymma upp till fyrtio olika växter på en kvadratmeter.
I Lilla Horn ses växter som gullviva, späd ögontröst, Jungfru Marie nycklar, slåtterblomma, svinrot och darrgräs. Du hittar också halsbandsflugsnapparen som häckar vid midsommartid.
Vägbeskrivning:
Du svänger av från väg 136, i höjd med Persnäs Kyrka, västerut skyltat mot Lilla Horn. Vägen leder till gamla landsvägen, följ den norrut någon kilometer.
Läs om HALSBANDSFLUGSNAPPAREN I LILLA HORN här!
Häng med på strövtåg genom Persnäs socken, norra Öland!