Vi hälsar våren välkommen!

I Storgrop speglar sig nu vårsolens fantastiska ljus. Det blev tyvärr inte mer skridskoåkning denna vinter (gissar vi). Isen räckte tyvärr inte för alla sportlovslediga barn. Vi får vara tacksamma för den is som Storgrop ändå bjudit på, det blev ju faktiskt flera veckor i sträck – vilket var ganska längesedan!

Istället kan man nu gå ut och leta vårtecken. Inte så tokigt det heller. Vintergäcken står i full blom, likaså snödroppar. Och vid kontorets stugknut kikar redan påskliljorna upp bland löven.

Persnäsportalen ber att få tillönska er alla en härlig helg – i vårens tecken!

 

Storgrop nu och då

UPPDATERAD — ÅTERIGEN!
Även denna helg (6–7 februari) har Storgrop varit centrum för nöje i byn. Även under torsdags- och fredagseftermiddagen före helgen kom här olika gäng och roade sig. Så skridskoföret håller i sig. Kul tycker vi!
Dock har det fallit en del snö sedan förra helgen, men då och då drar någon frusen förälder ett tag med skyffeln – och utökar åkytan en bit.

Igår, den siste januari, kom ytterligare en fantastisk dag för alla grillåkare. Även denna gång inföll dagen på en söndag då de flesta människor är lediga och fria. I veckan var det töväder någon dag och då bildades ett decimetertjockt lager likt halvsmält isglass på Storgrop. Men när det sedan frös på igen skapades den mest fantastiska skridskois, utan knottror och utan att behöva skotta en endaste centimeter.
En bonde i byn tog sin traktor och körde hit de målburar som stått undanställda ett tag. Det tror jag uppskattades mycket!
Mellan elva och femtontiden var här omkring tio både mindre och lite större barn med sina föräldrar, somliga även med mor- eller farföräldrar. Då tändes grillen upp i närheten och det åts korv och dracks choklad så det stod härliga till.
Senare på eftermiddagen dök ytterligare skridskosugna upp och tog några varv till skymningen föll över Storgrop.
Tänk vad den lilla “pölen” kan glädja både stora och små.

I söndags (17 januari) kom så det perfekta skridskoföret. Tio minusgrader och strålande solsken. Och bara någon decimeter snö på Storgrop. Somliga passade på att premiäråka medan andra tog upp en tradition ute på isen. Underbart!
Idag visar dock termometern nära plusgrader, så isen är kanske inte att lite på just nu – men vintern är förhoppningsvis inte över ännu…

Idag är Storgrop i Södvik helt fylld med vatten för första gången på länge. I morse låg också en tunn skärva med is på ytan. Så förhoppningsvis kanske, kanske får vi ta fram skridskorna såhär i början av året.

Storgrop 1959. Bilden föreställer en del av de barn som växte upp i Södvik på 50-talet. Från vänster Kent och Lotta Andersson, Pelle Crantz och Kjell Erlandsson. Bilden sändes in till oss av Pelle Crantz.

När vi ändå är inne på snörika och/eller kalla vintrar kanske en bild på “Himmelsberget i Södvik” på 1920-talet (cirka hundra år sedan) kan passa i sammanhanget.
Kälkbacken är alltså den skyhöga backen från dåvarande landsvägen och ned på nuvarande Smedjegatan. I bakgrunden Johan Nilssons bostad med gaveln mot vägen. Byns alla ungar verkar ha samlats här för lite skoj.

Fågellivet kring matbordet – nu uppdaterad!

Nu finns “Fågellivet kring matbordet”  i uppdaterad version. Njut av fågellivet under din ledighet i jul. Du hittar denna länk permanent under fliken “DJUR & NATUR” i huvudmenyn. Trevlig läsning!

När nätterna är kalla kan vi börja duka matbordet för småfåglarna.
Först fram till matbordet är talgoxen, tätt följd av blåmesen och entitan – eller talltitan. Jag skriver så därför att de båda sistnämnda kan vara lite svåra att skilja även för den som är mer van. Här vill jag nu i efterhand göra ett tillägg; jag har läst mer om talltita och entita. Ser du en av dessa vid matbordet kan du nästan vara helt säker på att det är en entita. Talltitan brukar nämligen inte låta sig bli matad.
En som också är kvickt framme är den klättrande nötväckan.
Därefter kommer gråsparv och pilfink som liknar varandra men som är lättare att skilja. Och så bofink och grönfink.

När snön kommer och det blir svårare att hitta mat kommer fler gäster till matbordet. En och annan koltrast dyker säkert upp och du kan få se en nötskrika. Den större hackspetten kommer när du hänger upp talgbollar.
Domherre, sidensvans tycks komma när kallare väder väntar och kanske får du se stenknäcken. De sistnämnda äter inte så gärna från talgboll eller svåråtkommet matbord utan helst från marken. En ensam rödhake syns då och då.


Talgoxe

TALGOXE  (Parus major)
Talgoxen är 13-15 cm lång. Det är vår största mesfågel. Den finns nästan överallt där människor bor och är nästan helt orädd. Den kommer gärna till ditt matbord, kanske som första gäst och stannar sen kvar hela vintern. Kanske den också bosätter sig i din trädgård till våren.

 


BLÅMES  (Parus caeruleus)
Blåmesen är 10-12 cm lång, alltså lite mindre än talgoxen. Den är tuff och orädd. Den klänger gärna uppochned på dina talgbollar och äter. Förmodligen är den en av dina första gäster vid matbordet, och den kommer också att stanna kvar här.

 


Gråsparvar

GRÅSPARV  (Passer domesticus)
Gråsparven är 14-16 cm lång. Den finns överallt omkring oss där vi bor. Den kommer flockvis till matbordet och äter lika gärna vid matplatsen som på marken under den, frön som trillat ned. Den är ganska orädd, men hela flocken flyr snabbt in buskage om fara uppstår.


Pilfink

PILFINK  (Passer montanus)
Pilfinken 12-14 cm lång, alltså något mindre än gråsparven. Det som skiljer pilfinken i utseende från en gråsparv är den helt vita huvudsidan och den svarta kindfläcken. Annars är det väldigt lätt att förväxla dessa fåglar, som också umgås i samma flock (som vi tycker). Pilfinken är också en flitig besökare, både på matbordet och kring det på marknivå. Beteendet är också mycket likt gråsparvens om fara uppstår. Annars ganska orädd.

 


Bofink

BOFINK  (Fringilla coelebs)
Bofinken är 14-16 cm lång. Har du tur får du se denna besökare vid matbordet. Det är egentligen ingen stannfågel, men milda vintrar kan den bli kvar här på Öland. Den håller sig förmodligen helst på marken under ditt matbord, då det är bofinkens naturliga sätt att leta mat. Hoppas att du får ha den som gäst hos dig!

 


Grönfink

GRÖNFINK  (Carduelis chloris)
Grönfinken är 14-16 cm lång. Den är en stadigare fågel med grövre kropp, huvud och näbb. Den är lite skyggare än sina vänner vid fågelbordet, ibland rent skygg. För det mesta håller den sig på marken kring matbordet och samlar frön. Uppträder inte i större flock såsom gråsparv och pilfink, utan några enstaka. Inte alla grönfinkar vågar heller övervintra i vårt klimat.

 


Entita

ENTITA  (Parus palustris)
Entitan är 11½-13 cm lång. Den är orädd och kommer säkert till ditt fågelbord. Det är en ganska liten fågel med relativt stort huvud och kraftig nacke. Äter både från matbordet och från marken däromkring.

 


Större hackspett

STÖRRE HACKSPETT  (Dendrocopos major)
Den större hackspetten är 23-26 cm lång och 38-44 cm mellan vingspetsarna. Den är vaksam och försiktig, men kan ändå ibland våga sig fram till matbordet. Den sprätter då frön omkring sig och har du talgbollar äter han gärna från dessa också. Då hänger han sig uppochned som en liten mes och hackar ivrigt och ofint. Det går åt mycket talgbollar när du har besök av den större hackspetten.
Men stor och färgstark är den att se på.

 

 

 


Koltrast

KOLTRAST  (Turdus merula)
Koltrasten är 23-29 cm lång. Hanen är svart, medan honan är brunaktig. Det är en fågel som finns omkring oss hela året. Det är den du på vår och sommarkvällar hör sjunga från ett hustak. Koltrasten kommer förmodligen inte sätta sig på fågelmataren, inte heller på en talgboll. Men den äter gärna det som faller ned på marken efter de andra fåglarna. Dessutom äter den gärna äpplen och annan frukt om du vill lägga ut det. Ibland kan man tycka att koltrasten kör bort de andra fåglarna – men de kommer snart tillbaka igen. De har ju sin egen mat lite högre upp.


Rödhake

RÖDHAKE  (Erithacus rubecula)
Rödhaken är 12½-14 cm lång. En liten brun fågel med varmröd tydlig haklapp. Ofta burrar den upp sig och ser då ut som en liten boll som studsar fram på två smala långa ben. Den är en flyttfågel, men här har funnits en ensam fågel kvar många vintrar nu. (Eller är det två fast de aldrig visar sig samtidigt). Unga rödhakar har inte fått någon haklapp ännu utan är då brunfläckiga på hela kroppen. Rödhaken är lite vaksam, men absolut inte rädd av sig, trots sin litenhet.


Domherrar

DOMHERRE  (Pyrrhula pyrrhula)
Domherren är 15½-17½ cm lång. Hannen är härligt röd på bröstet, medan hon är blekt rosabeige. Det är en stillsam fågel, nästintill trög. Antingen kommer de parvis eller i mindre flock till ditt matbord. Det sägs att de kommer strax innan en köldknäpp – men jag anser att de kommer ibland ändå. De älskar lönnens näsor på hösten. Äter gärna vildfågelblandning vid ditt matbord, men även solrosfrön förstås. Har du en lättillgänglig matare kan de få plats att sätta sig där med sin lite klumpiga mage, annars äter de från marken. Talgbollarna klarar de inte att sätta sig på.


Stenknäck

STENKNÄCK  (Coccothraustes coccothraustes)
Stenknäcken är 16½-18 cm lång. Den har en mycket kraftig trekantig näbb, stort huvud och kort stjärt. Har du tur kan denna skygga fågel komma till matbordet. Annars håller den sig högt upp i trädtopparna, flyger högt och äter till vardags frukt, speciellt körsbär vars kärna de lätt knäcker med sin starka näbb.

 


Sidensvansar

SIDENSVANS  (Bombycilla garrulus)
Sidensvansen är 18-21 cm lång. Alltså en rejäl fågel med tjock hals och stort huvud. Däremot är näbben relativt smal. På huvudet har den en tofs. Kommer i stora flockar och äter bär, bland annat rönnbär. Den beter sig en aning nervöst och är hela tiden vaksam. Kanske kan den komma fram till till matställe. Vi hoppas på det!


Nötväcka

NÖTVÄCKA  (Sitta europaea)
Nötväckan är 12-14½ cm lång. Den är kvick och  klättrar snabbt både upp och ned för trädstammarna. Den har stort huvud och knappt någon hals. Däremot är näbben ganska lång och spetsig. Nötväckan kommer gärna till matbordet och kan till och med köra bort andra fåglar för att få sig ett skrovmål. Den sprätter fullt med frön omkring sig när den äter.


Fågelbilder lånade ur boken “Fågelguiden” med tillstånd av konstnären Dan Zetterström

En önskan

Det har varit ett märkligt år. Det mesta som går att säga om det har väl egentligen redan sagts. Upprepats gång på gång dessutom.
Mycket kan vi påverka, men somligt inte alls – det kommer som en fullständig överraskning för oss vanliga människor. Som nu, det muterade viruset till exempel. Som är 70% smittsammare än sin föregångare. Hur nu det går till.

Om vi försöker bortse från Covid-19 och dess släktingar. Vad kan vi då önska?
Ja, kanske en vit jul som lyser upp lite i mörkret efter höstens ihållande regn och gråväder. Men troligt är det inte.
Däremot har ju faktiskt ljuset vänt just idag, och dagarna blir någon minut längre för var dygn som passerar. Det känns positivt. Vi är på väg mot någonting ljusare, åtminstone vad gäller den biten. Man får lov att se det lilla i det stora hela och glädjas över det. Så länge.

Persnäsportalen och dess redaktion vill tacka för det här året och, som sagt, tillönska er alla en God Jul och ett Mycket Bättre 2021!
Var rädda om er allesamman!

 

Från stor till liten kvarn…det kom ett mail

Under hösten inkom detta trevliga mail till Persnäsportalens redaktion;

“Hejsan Anita.
Vi är lyckliga ägare till ett sommarhus i Frönäs, som vi tog över hösten 2018. På tomten, under en förvuxen enbuske, fanns det delar av en gammal väderkvarn. Det mesta låg under löv och kvistar, och en del fanns i ett förråd. Jag plockade hem det som fanns, och har nu färdigställt renoveringen. Det roliga är att du har en artikel om samma tillverkare av väderkvarnen som jag har, nämligen Bertil Jonsson! I min har han signerat enbart med sitt namn, se bild. Jag är mycket imponerad av den detaljrikedom han besatt. Det gjorde det enkelt för mig vid min renovering.

Mvh Janne Eklund och Britt-Marie Lindberg”

Rapport från kvarnlivet i Persnäs socken

På bilden ovan ses Urban Petersson och Isac Danielsson flankerade av kvarnreparatörerna Karl Erik Wilsund och Erling Andersson framför en av Gillbergkvarnarna.

Persnäs hembygdsförening äger sju väderkvarnar. Tre-fyra stycken av dem har under de senaste två åren fått en genomgående översyn. Kvarnen på bilden, som är den ena av två som återfinns på Gillberga alvar, har fått nya vingar, ny gångås, kronhjul och trilla. Och i förra veckan försågs den även med nya jordträn. Att byta jordträn är inte helt okomplicerat, då hela kvarnen måste lyftas för att kunna kila in de nya träna under själva hjärtstocken. Likaså byte av gångås och kronhjul är ganska tunga och tuffa arbeten att utföra. Ytterligare väderkvarnar i Persnäs socken har fått nya tak och väggar, medan man på andra satsat på väggförbättringar. Förutom idéellt arbete av Persnäs hembygdsförenings kvarnkommitté har man fått god hjälp av Ölands kvarnförenings reparatörer. Bidrag till reparationerna har erhållits av Konung Gustav VI Adolfs stiftelse och Ölands hembygdsförbund. På Gillbergakvarnen återstår målningen, vilket man väntar med till vårsolen värmer igen.

/ Åke Nilsson

 

Nu är årets Öländsk Bygd släppt!

Årets utgåva av hembygdsboken Öländsk Bygd finns nu att köpa hos ICAbutikerna i norr. Den finns självklart också hos ditt byombud. I år, när omständigheterna är som de är, är det allra bästa att du kontaktar ditt byombud så kommer ni överens om hur boken bäst levereras till dig.
Du som köper boken i ICAbutiken kanske även vill stödja din egen hembygdsförening genom medlemskap (Böda, Högby, Källa, Persnäs eller Föra)? Enklast gör du det genom att swisha eller betala via bankgiro – dessa uppgifter hittar du i Öländsk Bygd för respektive socken/hembygdsförening. Kom ihåg att ange namn + medlemsavg.
Öländsk Bygd finns även i ett begränsat antal hos ÖHAND / Anita Tingskull i Södvik (vardagar 10-16. Även 2020 års utgåva finns i några exemplar).
Du som bor långt härifrån och vill ha boken skickad kontaktar bäst Linnea Jonzon på 070-430 56 55. Då står du för porto.
Trevlig läsning önskar Åkerbo Hembygdskrets!

Rapport från Kvarnvandring

Vi var 19 personer som denna soliga och vindstilla morgon samlats i Jordhamn kl 09.00 för en kvarnvandring. Vi hade valt ut 3 kvarnar i vår socken dvs skurverket i Jordhamn och de två kvarnarna vid Gillberga by. Det var den 8 augusti.

Vandringen gick från Skurverket i Jordhamn via Jordhamnsalvaret till Gillberga och sedan tillbaka längs kusten med stopp vid Gillberga raukar för fikapaus ca 7km. Vid kvarnarna fanns Åke Nilsson från Åkerbo hembygdskrets och Kvarnföreningen på Öland, som berättade om kvarnarnas historia och planeringen framåt för dem. Längs Ölands västkust fanns det förr många skurverk. Nu är skurverket i Jordhamn den enda bevarade i hela Norden. Gillbergakvarnarna har fått en omfattande renovering som nya vingar och en av dem en ny gångås. Här fick vi också gå in och inspektera. Nästa år tror Åke att skurverket kommer att provköras och någon av kvarnarna kan komma att mala säd. Vi får hålla utskick när detta ska ske! Ett stort tack till Åke som så engagerat berättade om kvarnarna!
Efter ca 3 timmar verkade alla mycket nöjda med information om kvarnarna och vandringen.

Maria Assarsson, Vandringsledare Öland Kust till Kust Intresseförening
(något redigerad / RED)

Skurverket i Jordhamn blir ompysslat igen

Förmodligen ett av Ölands mest fotograferade motiv har sett lite slokörat ut under denna sommar. Skurverket som till förra midsommar stod nytjärat och flott inför säsongen miste sedan under vinterhalvåret en vinge vid en storm. Vingen som visade sig vara murken drog då också med sig det långa staget uppe vid gångåsen, samt stabiliserande vajrar.

Lämpligt virke valdes ut och en ny vinge började tillverkas i verkstaden. I onsdags kväll var det äntligen dags att sätta den på plats. Åkerbo hembygdskrets fina kvarngubbsgäng samlades i Jordhamn för att hjälpas åt med arbetet.

Här kommer den nya vingen.

Självklart passar man på att tjära den ny vingen när den är på plats.

Efter drygt tre timmars arbete är skurverket i Jordhamn åter i fin form, redo att modella för flitiga ölandsfotografer igen.

Skurverket i Jordhamn ägs och vårdas av Åkerbo hembygdskrets – i vilken Ölands fem nordligaste hembygdsföreningar ingår. Det här stenskurverket är idag det enda bevarade och kvarvarande i Sverige, och unikt i sitt slag. Skulle du vilja bidra till att skurverket består och får omvårdnad i framtiden är du välkommen att swisha valfritt belopp till
123 075 22 53 – Stort tack på förhand!

Musikspis med klass på Gästis

Sedan ett bra tag har Papa Granpa varit stammistrubadur på Södviks Gästgivaregård. Varje onsdag och ibland även på fredagar. Denna fredag var det dags för Papa Granpas tre döttrar att göra entré. Systrarna Bondesson kallar sig officiellt för Baskery.
Det blev ett väldigt drag. Rappt och proffessionellt framförde de en hel del eget material, såväl som Bellman, Tom Petty och också en gotländsk godnattvisa framåt kvällskvisten. Vi bjöds alltså på en härlig mix av country, pop, punk och visa under kvällen. Ett par nummer kom även Papa Granpa, som i början av kvällen varit förband till Baskery, tillbaka upp på scenen och förenade sig med sina döttrar. Harmoni och äkta spelglädje känner jag präglade denna konsert och jag vill nog säga att det var en av de bästa musikkvällar Gästis haft hittills.

Att gå på Gästis musikkvällar och njuta av deras suveräna mat och dryck i sommar har hela vägen känts tryggt, med tanke på rådande omständigheter. Man håller till i ladan och ute i trädgården på behörigt avstånd, och kön till mat- och dryckbeställning är väl markerad – även handsprit finns tillgänglig. Dessutom serveras mat i take away-förpackning och dryck i engångsmuggar.
Några musikkvällar återstår denna sommar – missa inte dem!

Här ett litet smakprov på Baskery;
baskery-pa-gastis-ljud

/ Anita Tingskull