Från IKEA till Länsstyrelsen

Inspirerande exempel på genuin arbetsglädje visade landshövdingen i Kalmar län, Thomas Carlzon, när han gästade Öland Kust till Kusts frukostträff i onsdags. Med inlevelse, humor och en hel del självdistans berättade han om sin väg från IKEA till Länsstyrelsen. Som äkta smålänning född i Älmhult arbetade han 45 år för IKEA, bland annat som VD för IKEA Sverige. Vägen dit ”bara blev”, det ena gav det andra och några högre studier hanns aldrig med.

 

Jag är självlärd. Känner mig som en entreprenör där jag försöker följa min pappas råd ”att alltid stå kvar med fötterna i verkligheten.”

Det var i sanning en medryckande historia som Thomas levererade. Där fanns både delikata detaljer från möten med Ingvar Kamprad och spännande telefonsamtal från regeringskansliet där han erbjöds uppdraget som landshövding.

Att Thomas brinner för sitt uppdrag är inte att ta miste på. Hela Kalmar län ligger honom varmt om hjärtat. Fakta satt där de skulle och engagemanget i de lokalt öländska frågorna kunde inte ifrågasättas.

Det var en personlig landshövding som mellan lovorden över sin familj också förmedlade en äkta stolthet över sitt uppdrag när han avrundade sommarens frukostträffar i Sandviks hamn.

Text och bild:
Elisabeth Öhman

Middag med fogden på Horns kungsgård

Vad hände den 24 juli 1554?
Det kåserade den före detta kungsgårdsarrendatorn Johan Barkewall kring när en morgonpigg skara i samlades i Sandviks hamn för vår välbesökta frukostträff. Exakt på dagen 465 år senare fick åhörarna ta del av en intressant redogörelse för hur livet på en kungsgård gick till på den tiden.
Det var när staten ”övertog” stora arealer odlad jord från kyrkan som kung Gustav Vasa på 1550-talet anlade Ölands fem kungsgårdar i Ottenby, Gärdslösa, Rälla, Borgholm och Horn. Syftet var att producera spannmål, kött, ost, smör, honung och ull för hovets och militärens räkning.
Förutom en beskrivning av människornas och djurens tillvaro på kungsgården skissade Johan upp scener från dåtidens middagsbord där fogden bänkade sig tillsammans med gårdens yrkesskickligaste nyckelpersoner. På bordet stod bland annat kokt höna, lungmos, gädda och den hyllade osten som konsumerades till ackompanjemang av kopiösa mängder öl.
Johan, med bland annat en välkänd campingkarriär bakom knuten, arrenderade kungsgården mellan 1974-1999. Numera är han grävmaskinist och veniat på norra Öland då han inte gör en avstickare till Riksarkivet i Vadstena för att gräva fram fler intressanta källfakta om Horns kungsgård.
Text och bild:
Elisabeth Öhman

Släktträff i Stenninge

Fyrtiofem personer den äldsta 85 år och den yngsta 8 månader samlades i Stenninge i Persnäs under lördagen för en gemensam släkt- och kusinträff. Syskonen Bernt, Birger, Kjell och Eva och deras barn och barnbarn och ingifta sågs och åt gott tillsammans. Deras barn, sju till antalet, är kusiner som inte träffas så ofta, trivdes och umgicks. Brodern Kjell upplät föräldrahemmet för festen och äldstebrodern Bernt och syster Eva ordnade gemensamt med träffen i trädgården. Det var en tipsrunda med varierande frågor och Bernt berättade under eftermiddagen om familjen och föräldrarna Bernhard och Märta.

Text och foto:
Åke Johansson

Om att odla fisk i tomma ladugårdar

Om den överraskande möjligheten att odla fisk i tomma ladugårdar berättade Göran Skoglund, verksamhetsutvecklare vid Refarm Linné på Öland Kust till Kusts frukostmöte i Sandviks hamn i onsdags morse. Att tänka i nya banor när det gäller livsmedelsproduktion är en möjlighet för landsbygden att matcha kommande efterfrågan på fisk, skaldjur och grönsaker.

De senaste åren har det sakta börja växa fram en helt ny näring som går ut på att med en begränsad ytanvändning bli självförsörjande på fisk och grönsaker. Från landets ytterst låga andel självförsörjning, som ligger på 20–30 procent, behöver fisk- och grönsaksproduktionen öka med upp till 50 procent fram till 2030. Här finns en potential för Öland med cirkulära slutna system med till exempel akvaponik som är en kombinerad odling av fisk och grönsaker.

  • Vi kan ta tillvara ladugårdar och industrilokaler och göra om dem till landbaserade system där 1 ton foder ger 1 ton närproducerad fisk och 8–10 ton grönsaker, menade Göran.

Det är Refarm Linné som med stöd av Leader Västra Småland, Jordbruksverket och EU driver detta projekt för att öka kunskapen och medvetenheten om hållbar, landbaserad fiskodling. Den intresserade kan läsa mer på www.refarmlinne.se där också Göran lovar lägga ut illustrerande faktabilder från morgonens föreläsning.

Text och foto:
Elisabeth Öhman

 

Hembygdsdag i strålande väder

Det blev en välbesökt hembygdsdag i strålande sol i går. Arrangören var Persnäs hembygdsförening och platsen traditionsenligt vid hembygdsmuséet i Persnäs. Mycket fint fanns att upptäcka och att kika på och många härliga människor fanns på plats att växla några ord med. Det är väl så en bra hembygdsdag ska vara.

Ölandshjulet lockade många att satsa på sin hemsocken – eller för all del, även grannsocknar. Det är högvinst på socken förstås, men även vinst på byar i de olika socknarna. Så vackert och så roligt spel. Egenhändigt gjort förstås.

Här visas stenhuggeri från orten, med mejsel och klubba, en självklarhet på en hembygdsdag i stenriket.

I längan med bodar vid sidan av muséet kunde vi av den här mannen få veta allt om Agafyren. Med brinnande entusiasm visade han och berättade hur den här lilla lågan med glasets hjälp blir mycket starkare så att räckvidden räcker till en hel fyr. Den lilla lågan på bilden är alltså från en riktigt fyr – i tänt blinkläge. Till höger om den är en likadan låga bakom glas. Otroligt.

Höjdpunkten på dagen var nog ändå när man visade slåtter på gammalt vis. Ett fantastiskt lugnt och harmoniskt skådespel vi fick följa från bänkarna där vi satt. Det var inte svårt att i sinnet förflytta sig långt tillbaka i tiden. Föreställa sig hur det gick till när dåtidens jordbrukare slet på ängarna men ändå med mycket vördnad och kärlek till Ölands magra marker. På bilden en traktor från femtiotalet som puttrar på så fint. Slåttermaskinen har förmodligen används redan innan traktorerna kom, med häst framför istället. Höet läggs här i raka strängar efter maskinerna.

Höräfsan måste ha varit bondens gåva till kvinnorna, redan när den drogs av häst. För att räfsa efter slåttergubben med lie var förr kvinnornas jobb. Med sextiotalstraktorn räfsas här strängarna efter slåttermaskinen ihop till högar. Enkelt lyfts räfsan med ett rep – och högen släpps med bra precision invid tidigare hög.

Därefter görs prydliga såtar – det vill säga höet sticks över en krakstöre nedslagen i marken. Där ska det torka innan det kan tas in på slindret. Om man backar till 1960-talets Öland så var hela ön full med såtar sommartid, på varenda äng kunde man se dem. Åtminstone på norra delen vad jag minns.

Sedan var det dags för en fikastund. Det smakade fint med hembakt i den fina hemvärnsbaracken bakom muséet, det var vi nog inte ensamma om att tycka.

Även socknens tonårstjejer njöt av en fika på hembygdsdagen.
Stort tack till Persnäs hembygdsförening för en härligt inspirerande dag!

Text och foto:
Anita Tingskull

Flitiga bin trollband morgonpigga besökare

Att liknelsen ”flitig som ett bi” verkligen stämmer med verkligheten bekräftade biodlaren Hans Lundell, som med sin mångåriga erfarenhet av biodling berättade om ”Biodling för ett hållbart samhälle” på Öland Kust till Kusts frukostträff i Sandviks hamn.

Hans förmedlade många intressanta fakta om binas fascinerande värld. Bland annat att ett bi kan flyga tre kilometer upp till 10-12 turer per dag för att besöka 50-100 blommor åt gången, att det finns cirka 60 000 bin i en kupa och att honungens nyttigheter är en riktigt hälsosam energikick.

– Jag startar alltid dagen med ett par teskedar, varje morgon, året om.

Bina har ett unikt sätt att ”dansa” med varandra. Inne i den becksvarta bikupan förmedlar de värdefull information om var det finns mat och i vilken riktning kompisarna ska flyga för att hitta dit. De största hoten mot bin är sjukdomar och parasiter, monojordbruk och gifter i trädgården.

– Och att det regnar är oerhört viktigt då bina behöver blommor för att överleva, och blommor behöver vatten för att inte torka bort.

Hans är aktiv i Ölands biodlarförening och håller nybörjarkurser i biodling. Förutom sina 15 egna bisamhällen hemma i Lindby ser han även till bikuporna på Sollidens slott.

Text: Elisabeth Öhman
Bild: Torbjörn Cederholm

Loppis på torpet i augusti

Lördag den 10 augusti arrangeras baklucke-loppis på Torpet vid väg 136 mellan Södvik och Lilla Horn. Bord tar var och en med själv och kostnaden för att få vara med är 100:-. Under dagen serverar IOGT-NTO-föreningen våfflor med kaffe i stugan.
Så passa på att rensa hemma nu under sommaren!
Välkomna hälsar loppisgeneralen och IOGT-NTO:s ordförande Åke Nilsson
Vidare info hittar du under ATT GÖRA -> AUGUSTI, som vanligt.

Foto: Åke Johansson

 

Ölänningarna på Ölandsbesök

”Sällskapet Ölänningarna i Stockholm grundades 1911 av några
Ölandsentusiaster som flyttat till Stockholm. Syftet var att vidmakthålla
och öka kärleken till den öländska hembygden och främja kulturella intressen
på Öland.”

Sällskapet Ölänningarna, som började sitt sommarmöte med kroppkaksmiddag i Källa.

I helgen var ett 25-tal medlemmar på besök på hemön. Varje år har föreningen
sitt sommarmöte i Årets socken eller by som nu är Källa. Samling skedde vid
Ninnis kroppkaksbod där nationalrätten åts. Sedan blev det studiebesök vid
Get-gården i Hagelstad, där jämtländskan Fiffi Mårtensson guidade runt och
där besökarna kunde köpa med get-ost hem. Avslutningsvis serverades kaffe
med dopp i Källa hembygdsmuseum, där syskonen Bernersson underhöll bland
annat med Ölandssången. Ordföranden  i Hembygdsföreningen Berne Andersson
berättade om museet som var byggt 1847 och som varit skola till år 1959.
Hembygdsföreningen köpte huset av kyrkan och bedriver sitt museum  där nu.
Så berättade ordföranden Irving Svensson, född i Stenninge i Persnäs,  för
sällskapet Ölänningarna som har 140 medlemmar, att det vid novembermötet
serveras traditionsenligt kroppkakor.

Syskonen Bernersson underhöll med bland annat Ölandssången.

Text och foto:
Åke Johansson

Trolska berättelser kryddade morgonkaffet

”Bland gastar och småfolk” var temat när berättaren Sigrid Oldenburg gästade Öland Kust till Kusts frukostmöte i Sandviks hamn i onsdags morse. På Öland vaktar gastarna i rören, trollen dansar i fullmånens sken och allt är inte vad det synes vara. Genom det som berättats och bevarats kan vi komma nära människor som levt för länge sedan. Att förflytta sig till det som inte längre finns öppnar perspektiven.

Trots den tidiga timmen skapade Sigrid den där speciella stämningen när historier blir till liv. Vad som var sant och osant ur Ölands rika berättarskatt får dock vara osagt. Men berättelserna om den svarta hunden, gammelpigan, den elake prästen eller platser där döda människor går igen satte helt klart igång fantasin och gav utrymme för lyssnarna att skapa sina egna bilder av berättelserna.

Text och foto:
Elisabeth Öhman