Företagshistorik 1867-1939

1867
anläggs ett ångslipverk med hyvlar på Stenninge utmark ovanför den lilla hamnbukten Sandvik i Persnäs socken med en Herr H.F. Malmberg som ägare. I och med det börjar de moderna maskinerna göra sitt intåg inom stenbrytning. Förmodligen är det Hammarstedt som anlägger ånghyvleriet.

1872
går äganderätten över till Johan Gustav Hammarstedt som nu bygger upp Ölands Mekaniska Stenhuggeri. Fabriken kommer att kallas Stensborg och uppförs av stenhuggaren Andersson från Stockholm vilken anställer en verkmästare vid namn Carl Johan Ågren. En provisorisk hamn byggs i Sandvik och ett samhälle kring den börjar byggas upp av inlånade stenarbetare från bland annat Kinnekulle och Stockholm.

1880
drivs fabriken av Gustav Hammarstedt och handlaren Carl E Areskog i kompanjonskap. De två flyttar under åren 1882-1883 över den stora väderkvarnen från Vimmerby i Småland till Sandvik.

Omkring 1885
etablerar sig en ny firma, Winbergs AB i Köpenhamn, som bygger en fabriksbyggnad norr om Stensborg. Den fabriken ägs från 1902 och en tid framöver av Märserums stenhuggeri i Blekinge och kallades för Märserumsfabriken. När den Winbergska industrin kommer igång börjar samhället att blomstra och det finns tre stenhyvlar i Märserumsfabriken. År 1890 anställs Disponent Peder Nilsson från Danmark som är utbildad bildhuggare och en duktig affärsman. Egna stenbrott köps in i Gillberga och ett 50-tal bergsarbetare får anställning. Det byggs nya lokaler och stenhuggningen blir upphov till utvidgning av verksamheten. År 1883 utlastas 70-talet fartyg med sammanlagt 3000 ton stenprodukter. Här jobbar ett trettiotal äldre stenhuggare och ett antal lärlingar finns på plats.
Johan Hammarstedt bygger också upp affär, lagerlokaler samt Disponentvillan. Johan Hammarstedt dör år 1899 och efterlämnar en son, Hugo Hammarstedt, som förestår affären. Sonen avlider endast 36 år gammal och efterlämnar hustrun Selma, vilken senare gifter om sig med Disponent Peder Nilsson.

1910
blir den Winbergska Disponenten Peder Nilsson egen företagare och flyttar till den Hammarstedtska fastigheten. Firmans namn blir Sandviks Sten och Bildhuggeri. Flera stenhuggare anställs. Något år senare startas en annan firma som får namnet Bröderna Nilssons Stenhuggeri och stenhuggarna blir skingrade och fördelade på tre stenhuggerier med hård konkurrens.

1914
bryter kriget ut och det ser hotande ut med minskade arbetstilfällen och sämre betalning. En stenhuggare har 35 öre i timmen och en diversearbetares lön är 25 öre i timmen för hårt arbete. Stenhuggarna har särskilda arbetare till hjälp som tar in stenämnen och drar ut stenskroten. Dessa kallas “pillesjusare” och står lägst på rangskalan med bara 15 öre i timmen.

1919
startar ytterligare två nya firmor. Det ena är Firma Ernst Karlssons Stenhuggeri som från början endast består av ett motordrivet skurverk. Det andra är Ölands Stenförädlingsverk som står färdigbyggt nere vid hamnen och är utrustat med ramsåg, kantsåg och slipmaskin.

1920
blir ett dystert år för stenindustrin och kommunen får ordna nödhjälpsarbete för många arbetslösa stenarbetare men Sandviks Sten och Bildhuggeri, som inte äger några maskiner, har trots allt mycket att göra och har en arbetsstyrka på 20 personer. De levererar gravvårdar till Göteborg, Köpenhamn och Stockholm.

1922
Efter Peder Nilssons utses hans styvson Helge G Hammarstedt att leda företaget Sandviks Sten och Bildhuggeri. Helge G Hammarstedt, vars yrke egentligen är förste maskinist på båtar, är hemma på besök vid den tiden och får nu överta ansvaret för företaget. Han visar sig vara en driftig, orädd och affärsbegåvad man som skaffar många kontakter varför arbetsstyrkan kan utökas.

1929
Sandviks Sten och Bildhuggeri AB köper AB Märserums Stenhuggeri i Karlshamn. Där finns hyvlar, kantsågar, slipmaskiner och ramsåg som flyttas till Öland.

1934
Det motordrivna skurverket och andra maskiner hos Ernst Karlssons Stenhuggeri & Stensliperi förstörs i en brand.

1939
Sandviks Sten och Bildhuggeri köper även Ölands Stenförädlingsverk med två ramsågar, två hyvlar, kantsåg samt två slipmaskiner.
Vid krigsutbrottet inkallas till försvaret tre lastbilar och flera yngre arbetare. Denna inskränkningen blir kännbar för företaget. Driften fortsätter dock till 1942 då Fabrikör Helge Hammarstedt hastigt avlider, 61 år gammal.

Källor: delar ur skrift sammanställd av Ove Nilsson, Gösta Lundgren och Bernt Carlsson för Naturstenskompaniet, samt
“Persnäs socken i stenriket” Persnäs Hembygdsförening