Före 1753 var lucianatten detsamma som midvintersolståndet, alltså årets längsta natt. Under lucianatten slaktades julgrisen och det var julfastans ingång.
Vintersolståndets natt var en farlig natt då gårdsfolket gjorde bäst i att hålla sig inomhus, och helst inte gå och lägga sig (lussevaka). Från lussenatta och fram till jul var troll och onda andar som mest aktiva utomhus. Barn som busat kunde råka ut för Lussi, som kom in genom skorstenen och sedan rövade bort dem. Och om inte de flesta av julens förberedelser var klara till vintersolståndet kunde Lussi till och med straffa hela gården.
Lussi eller Lussikäringen var en kvinnovarelse med onda egenskaper likt en kvinnlig demon eller häxa som kom ridande genom luften med sitt följe Lussiferda. Ibland kunde gestalten vara en man som då hette Lussegubben.
När den gregorianska kalendern blev gällande blev inte lussenatta längre årets mörkaste natt, utan som idag den 22 december. Men i folktron levde det ändå kvar ganska långt efter.
Lussi är med allra största sannolikhet inte alls kopplad till helgonet Lucia. Den moderna svenska Lucian är istället en blandning av en förkristen och en kristen figur.
1764 har dokumenterats firande av Lucia som liknar dagens Lucia i någon mån. Det var hemma i finare boningar där herrefolket blev uppvaktade med mat i gryningen. De uppvaktande bar då en mängd ljus mellan sig. 1820 är första gången en Lucia med ljus på huvudet finns dokumenterad. Lucian i modern form har funnits sedan tidigt 1900-tal.