Persnäs hembygdsmuseum har fått ett lyft

Idag var det besiktning av de nyrenoverade fönstren på Persnäs hembygdsmuseum. Renoveringen har pågått sedan midsommar i år och har skett enligt gammal beprövad metod med både linoljekitt och linoljefärg. Först har varje fönster bearbetats in till trärent, varje glasruta har plockats bort och falsen har gjorts ren. Ett bottnande lager med linolja har strukits på innan rutorna först kittats på plats, därefter stiftats. De rutor som var trasiga har bytts mot nya – eller rättare gamla; samtliga fönster är en mix med gamla munblåsta glas och valsade rutor, de senare vanliga mellan 1930-60. Nytt kitt har lagts genomgående. Därefter har bågarna strukits med tre lager linoljefärg.
Nya fönsterbågar, uppe mot öster och på nedervåningen mot norr, har helt fått bytas då de var slut. Även mittpost och bottenstycket i karmen har fått bytas ut.
Karmar och fönsterbleck har målats, och fått en något gulbruten ton för att inte sticka ut mot putsfasaden.

– Vi har försökt att hitta en grön kulör till fönsterbågarna som är så lik den ursprungliga gröna vi hittat, säger Carl Barke som stått för renoveringsuppdraget. Nu finns det öppningsbara fönster i alla rum enligt gammal tradition, det vill säga – en luft ej öppningsbar och en luft som är öppningsbar. Samtliga försedda med fräscha beslag.
– Gångfönster, kompletterar Harald på genuint persnäsmål, ja, det är så de kallas.
Och de som ej är öppningsbara är traditionellt kittade och fästa med spik.

Vi som fanns på plats vid fönsterbesiktningen idag var hembygdsföreningens ordförande Anna-Karin Nilsson, Harald Johansson – styrelsemedlem, Ingrid Lilliesköld – kassör, fönsterrenoverare Carl Barke, byggnadsantikvarie Ellen Olsson från Kalmar Länsmuseum samt undertecknad.
Fönsterrenoveringen kommer förstås att kosta en bra slant, men bidrag har utlovats som täcker en del av kostnaden.

Text och foto:
Anita Tingskull

Ellen Olsson och Carl Barke


KORT HISTORIK OM PERSNÄS HEMBYGDSMUSEUM
1884 inköpte fattigvården i Persnäs en tomt i Lundby för 15 riksdaler.
Byggnaden uppfördes sedan mellan 1884 och 1886. Östra delen av byggnaden var från början fattighus som bestod av fyra rum och kök. Den västra delen användes som sockenstuga där socknens valda ombud, de rikaste och mäktigaste, höll sockenstämma och sammanträden.
Fattigstugan fanns i bruk fram till 1933.
Den västra delen användes som skollokal mellan 1890 och 1966.
1961 föreslog Ove Nilsson, dåvarande ordf i Persnäs hembygdsförening, att man skulle få disponera byggnaden som hembygdsmuseum. Ove satt då även i Åkerbo skolstyrelse. Detta beviljades och man började samla in föremål.
Folkskolläraren Sven Andersson tog som sin uppgift att samla in skolföremål.
Ove Nilsson och Axel Karlsson samlade in äldre bruksföremål.
Byggnaden blev så småningom skänkt som gåva till föreningen, och sedan 1968 är fattighuset/skolan bygdens hembygdsmuseum.
Idag är byggnaden K-märkt.
Den första kommittén som påbörjade arbetet med muséet bestod av; Erik Erlandsson, Stanley Larsson, Allan Nilsson, Gunnar Nilsson, Axel och Sven Karlsson, Elis Johansson, Sven Andersson och Ove Nilsson.


 

En kulturpersonlighet har lämnat oss

Det flaggades på halv stång vid Södviks Kvarn. Sven ”i Kvarna” Karlsson hade lämnat oss. Beskedet kändes mycket tungt.
Nyligen satt vi och pratade om samma flaggstång, Sven och jag, när vi tillsammans kikade på gamla bilder i hans album under en intervju jag gjorde med honom. Vi hade planerat intervjun i säkert ett års tid. En intervju om kvarnen, och kanske något om livet förr i byn och övriga socknen.
Idag är jag glad att intervjun blev av, och att Sven hann att godkänna den och ge sitt medgivande till publicering av den.

Sven drev först Södviks kvarn tillsammans med sin far Axel. När jag intervjuade Sven hade han fullständig koll på alla årtal, alla investeringar i kvarnen och olika typer av mjöl och såll som förekom. Han lyckades beskriva tekniska ting på ett för mig begripligt sätt. Han tog sig tid till det, och han var noga med att alla detaljer skulle bli rätt.

När vi kom till frågor som rörde hembygden fick samtalet en alldeles speciell skjuts. Där fanns en aldrig sinande glöd. Han brann för sin hembygd – och kanske i synnerhet för just kvarnar. Oräkneliga är de gånger han byggt och renoverat på Sandviks Kvarn och på skurverket i Jordhamn.

Jag skulle kunnat sitta i många timmar till och lyssna på hans berättelser om förr och bläddra bland hans svartvita bilder. Men nu är tiden gången, och den kommer aldrig mera åter. Sven kommer aldrig igen komma cyklande förbi, och stanna till för en pratstund. Aldrig mer komma gående med sin raska, lite framåtlutande gång.

Jag tror hela bygden kommer att uppleva ett stort hålrum efter ”Sven i Kvarna” – en väldigt lång tid framöver. Han var verkligen en kulturpersonlighet.

/ Anita Tingskull

På bilden ses Sven sköta skurverket i drift under Stenens Dag i Jordhamn 2008.
Min intervju i sin helhet med Sven Karlsson kommer enligt hans önskan att först publiceras i Öländsk Bygd detta år. För honom var det tradition att läsa nya årsboken på juldagen. Därefter kommer intervjun att publiceras här på Persnäsportalen. Allt enligt Svens önskan att föra hembygdens historia vidare.

Strövtåg i hembygden…

Bilden ovan: Åldermannen Gunnar Nilsson, 92 år,till höger, studerar kartor från Lilla Horn, med guiden Ann-Charlotte Magnusson till vänster, i bakgrunden hustrun Gunvor. FOTO: ÅKE JOHANSSON

Gustaf Fröding skrev dikten och musikerna i Mando Diao sjöng om den och undertecknad reporter har nu varit med om det. Strövtåg i hembygden.

Persnäs Hembygdsförening ordnade häromkvällen en byvandring i Lilla Horn med Ann-Charlotte Magnusson som guide. Hon är Ölandsguide och LONA-projektet som stöder kommuner och ideella föreningars långsiktiga naturvårdsengagemang. Vandring startade vid Persnäsgården med 40 deltagare i den ljumma sommarkvällen. Innan utflykten träffade ordföranden Anna-Karin Nilsson och guiden Ann-Charlotte Magnusson makarna Gunnar och Gunvor Nilsson, för att titta på äldre kartor från byn och få tips på händelser. I bygdegården, numera kallad Persnäsgården, var det både skolkök, bio  och militärförläggning. Nu spelas det bingo på torsdagskvällar genom idrottsföreningen PAIF:s försorg. Många deltagare mindes också Maja och Janne i kiosken, som både sålde Gulf-bensin och serverade kaffe i trädgården på sommaren. I byn fanns sju mjölkbönder, som fick turas om att köra mjölken till mejeriet i Södvik. I Lilla Horn fanns  det hantverkare som målare, snickare, murare och stenarbetare. En telefonstation med Edit Lindström som föreståndare var placerade i byns norra del. En festplats med dansbana fanns på gränsen mot Gunnarstorp. Skolan, där reportern gick i klass 3-4, var det gymnastiksal och slöjdsal på övervåningen och numera sommarboende. Kvällen avslutade med att deltagarna fikade i lövängen.

Nästa aktivitet för Persnäs hembygdsförening är att servera kaffe med tilltugg vid Kungarallyts besök vid f.d Södviksskolan om cirka fjorton dagar.

TEXT och FOTO:
ÅKE JOHANSSON

Bilden nedtill: Här är ett stopp framför en av gårdarna, nu tillhörande Jan-Olov och Ingela Johansson, tidigare Gustav Idekrans gård…