Det är en stor dag. Både för Persnäsportalen – och för skurverket i Jordhamn.
För Persnäsportalen handlar det om allra första rörliga bilden som någonsin publicerats, och vad passar inte bättre än att visa socknens, ja kanske hela norra Ölands, skötebarn i drift igen?
Igår kunde man äntligen få se henne svinga sina mäktiga armar i kvällsbrisen.
Gårdagskvällen har föregåtts av ett antal kvällar under sensommaren då ett gäng killar från bygden träffats för att se om det kunde gå att få fart på det gamla skurverket igen. Starten var minst sagt motig, då man vid första träffen insåg att vingarna bara hjälpligt kunde snurras. Och att kunna vrida upp henne mot vinden låg långt borta. Hon stod där orubblig kvar när vajrarna brast – vänd ut mot havet sedan länge.
Efter ordentlig smorning och ganska mycket handpåläggning, lappning och lagning av funktionsdetaljer beslöts så att ses igen igår vid halv sextiden och göra ett försök på nytt. Vinden var ganska jämn och hade en styrka på omkring 8-10 m/s. Perfekt enligt de vise, dessutom låg den på snett från havet. Ifall det skulle visa sig omöjligt att vrida skurverket.
Spjäll bars fram som hon förseddes med, ett i taget inifrån. Varje vinge vrids då ned lodrätt mot marken och en person klättrar upp på stege medan andra langar spjäll. En ganska tidskrävande syssla, åtminstone idag när spjällhantering inte är vardag.
Halvklädd gjordes ett försök att köra igång henne. Nu hade vinden hunnit växla riktning, mer från syd så det blev nödvändigt att vrida upp henne mot vind – vilket lyckades bra. Och hon kom knarrande igång, men inte helt utan handpåläggning.
Då endast en av killarna i Skurverksgänget någonsin sett skurverket i yrkesmässig drift, kan det vara svårt att veta exakt hur mycket man ska spjälla upp för befintlig vind. Dessutom hade man för denna första provkörning helt kopplat bort själva stenslipningsdelen vid marken, vilket förstås gör verket lättare att dra runt.
Man gav skurverket en ny rundsmörjning uppe i hättan (under taket), och killarna spjällade upp ytterligare så att hon blev fullklädd. Vred upp henne mot vinden – som nu både minskat och åter ändrat riktning. Gemensamt sköt man fart på vingarna.
Och – där, snurrade hon många varv på alldeles egen hand i kvällsbrisen.
(Förra gången var vid Stenens dag 2008, kanske ska tilläggas)
Självklart strömmade nyfikna människor till när man såg skurverket snurra igen. Två som också kom till platsen denna kväll var Åke Nilsson, ordförande, och Linnéa Jonzon, kassör, från Åkerbo Hembygdskrets – som ju äger skurverket i Jordhamn. Denna kväll kom de inte bara för att bevittna händelsen utan för att grilla korv och bjuda alla inblandade på. Det tackar vi stort för. Vilken härlig torsdagsupplevelse!
© Bilder & video:
Anita Tingskull