En ny skylt om hantverk längs Gamla vägen väcker min nyfikenhet under påsken. Själv är jag uppbokad hela helgen, så jag tar kontakt och bestämmer tid lite senare.
En vårdag då scillan bildar böljande hav i trädgårdar och sädesärlan trippar längs taknockar i byn beger jag mig mot hantverksparet Sam Ekström och Anne Larssons hem i Södvik.
När jag kliver in på gården sitter Anne på en fårfäll i solen och viker tråd. Innergården är lugn och trivsam. Här har de skapat en kringbyggd oas med stor inomhuskänsla fast ute. På väggar och plank runtom sitter roliga detaljer som skapats av någonting helt annat och istället blivit dekorativa och annorlunda prydnader.
Sam sluter sig till oss. Portarna står välkomnande öppna och vi stiger in i hantverksbutiken.
– Vilken fin liten lokal!
– Egentligen stod den klar förra sommaren, säger Anne, men det är först i år vi har öppnat.
Butiken är liten men tillräckligt stor att rymma det som behövs för att exponera saker på ett bra sätt. Väggar och hyllor är vitmålade så att alla rena och sparsmakade alster kommer till sin rätt. Här är stramt och det känns vilsamt för ögat.
På butikens övre hyllrader står Annes finstämda trådfigurer. Skira, transparenta, och fulla av liv. Det är i trådfigurerna Annes konstnärslusta får blomma ut.
– Ingen blir den andra lik när jag skapar, säger Anne.
Mina ögon fastnar vid en minimalistisk figur, en figur som innesluts i en enda tråd.
– Den där blyge, säger jag, har händerna i byxfickorna!
Fast där finns inga fickor, inte heller händer. Det är kroppsspråket som talar. Och hon känner det väl, Anne.
Så finns andra figurer, som utgörs av ytterligare en tråd, en tunnare, och ibland något hänge, någon symbol, men Anne tycks aldrig överarbeta. Det är huvudlinjen som gör figuren. Uttrycket. Det är en verklig konst.
Sam är mer rakt på. Raka rör. Det gemensamma för dem, som jag ser det, är ändå det sparsmakade. Inte en detalj för mycket, som man ibland annars ser.
Sam borrar ur homogent rundjärn för fäste i sin ljusstake. Han svingar iväg en ljusstake av större modell och jag, jag fångar upp den precis innan den når marken. Naturligtvis helt oförberedd på dess tyngd. Och det verkar vara en genialisk lösning – den står stadigt för både hundsvansar och nyfikna barnafingrar – ”Södviksstaken” som Sam valt att kalla sin stake.
Här finns också ”Ljuset i Södvik” – Sams tuffa och avskalade bordsarmatur av kopparrör med betongfot och nakna glödlampor. Sådana där brinntråden är synlig och ger extra effekt. I ena hörnet av lokalen hänger också Sams kopparrörsarmatur från taket, perfekt för mörka ytor i hemmet. Både häftig och nätt på sitt vis.
Sam har sin verkstad på gården, vägg i vägg med hantverksboden. Anne däremot jobbar lite här och var, där hon kan slå sig till ro ett slag med tråd och verktyg.
Snart blir även trädgården Annes verkstad när betongsäsongen sätter igång, för hon gjuter också i betong. I hantverkslokalen hittar jag föremål som ljusstakar, skålar och fat, och små dukhållare. Anne får en fantastiskt fin yta på sina betongalster.
– Fast jag gillar själv bäst de saker som får en ruff avslutning, säger Anne, en knagglig kant till exempel. Det blir en fin kontrast. Sam, är du snäll och sätter på kaffe?
En stund senare sitter vi inne i stugan och pratar.
Sam älskar järn. Det syns tydligt när jag ser mig omkring från kaffebordet. Utsirade gångjärn, en gammal stigbygel, gardinstängerna och olika krokar och spikar i smide mixas med en ljus och lantlig köksmiljö. Starkt kaffe och hembakta bullar. Deras hem är en fin kombination av två olika men också väldigt lika personligheter. Stilrent och sparsmakat, och så någon detalj som sticker ut. Sam och Anne är båda skapande människor som har svårt att sitta still. Sam kanske är värst, så Anne och jag blir kvar vid bordet ytterligare en stund.
– Började du med hantverk när ni flyttade till Södvik 2012?
– Det var en julmarknad på förra stället vi bodde. Vi band kransar och sålde, och det hände att jag satt och knåpade lite, och så blev det en ängel. Och det blev fler änglar.
– Träffat er har jag ju i olika sammanhang, men aldrig haft tillfälle att se vad ni verkligen skapar.
– Vi brukar vara med på Spirar, och ja, framför allt Ölands Skördefest, säger Anne. Fast inte här hemma utan vid bygatan i Södvik. Där har vi funnits flera år.
– Så nu kan man hitta era alster dessemellan också?
– Jadå, men vi kommer inte att ha några fasta öppettider. Vi hänger upp skylten när vi finns hemma. Och har några alster, vill säga.
– Så måste man kunna få göra.
– Jo, vi har ju väldigt småskalig produktion. Våra föremål blir färdiga vartefter vi hinner med.
TEXT OCH FOTO: ANITA TINGSKULL