Så här berättar Ann Linderhjelm:
”I fredagskväll var sambon ensam hemma. Klockan kvart i elva hörde han ett hjärtskärande oväsen som överröstade tv’n. Precis nedanför kökstrappan, två meter framför bilen sitter en räv och skriker, med orangegula lysande ögon. Räven fortsätter att skrika, den reser sig efter en stund, går fram till skåpbilen, reser sig upp på bakbenen, och lägger framtassarna på motorhuven. Efter någon minut går räven åt sidan och fortsätter sina skrik under björken…”
Följande kväll, alltså på lördagen, är Ann själv ute och går. När hon går in på grannarnas tomt kommer ett stort djur springande mot henne i mörkret. Stannar till någon halvannan meter ifrån henne och tittar nyfiket på henne.
– Vad vill du lilla vännen? säger Ann.
Räven lystrar och lägger huvudet på sned.
Promenaden fortsätter med räven kring hennes ben, de stannar till ibland, och hon pratar med räven, som fortsätter springa runt hennes ben på ett sällskapligt vis. Det är en frisk och välmående räv, med tjock röd päls och lång burrig svans. Framme vid grannens trappa står de och pratar en stund, tills Ann går in. Det sista hon ser av räven är att den tittar efter henne.
Händelsen utspelade sig i förra helgen, något norr om Persnäs, närmare bestämt i Sandby, Högby socken, men kunde lika gärna utspelat sig här.