Skurverket i Jordhamn snurrar igen

Det är en stor dag. Både för Persnäsportalen – och för skurverket i Jordhamn.
För Persnäsportalen handlar det om allra första rörliga bilden som någonsin publicerats, och vad passar inte bättre än att visa socknens, ja kanske hela norra Ölands, skötebarn i drift igen?
Igår kunde man äntligen få se henne svinga sina mäktiga armar i kvällsbrisen.

Gårdagskvällen har föregåtts av ett antal kvällar under sensommaren då ett gäng killar från bygden träffats för att se om det kunde gå att få fart på det gamla skurverket igen. Starten var minst sagt motig, då man vid första träffen insåg att vingarna bara hjälpligt kunde snurras. Och att kunna vrida upp henne mot vinden låg långt borta. Hon stod där orubblig kvar när vajrarna brast – vänd ut mot havet sedan länge.

Efter ordentlig smorning och ganska mycket handpåläggning, lappning och lagning av funktionsdetaljer beslöts så att ses igen igår vid halv sextiden och göra ett försök på nytt. Vinden var ganska jämn och hade en styrka på omkring 8-10 m/s. Perfekt enligt de vise, dessutom låg den på snett från havet. Ifall det skulle visa sig omöjligt att vrida skurverket.
Spjäll bars fram som hon förseddes med, ett i taget inifrån. Varje vinge vrids då ned lodrätt mot marken och en person klättrar upp på stege medan andra langar spjäll. En ganska tidskrävande syssla, åtminstone idag när spjällhantering inte är vardag.
Halvklädd gjordes ett försök att köra igång henne. Nu hade vinden hunnit växla riktning, mer från syd så det blev nödvändigt att vrida upp henne mot vind – vilket lyckades bra. Och hon kom knarrande igång, men inte helt utan handpåläggning.

Då endast en av killarna i Skurverksgänget någonsin sett skurverket i yrkesmässig drift, kan det vara svårt att veta exakt hur mycket man ska spjälla upp för befintlig vind. Dessutom hade man för denna första provkörning helt kopplat bort själva stenslipningsdelen vid marken, vilket förstås gör verket lättare att dra runt.

Man gav skurverket en ny rundsmörjning uppe i hättan (under taket), och killarna spjällade upp ytterligare så att hon blev fullklädd. Vred upp henne mot vinden – som nu både minskat och åter ändrat riktning. Gemensamt sköt man fart på vingarna.
Och – där, pintlade hon många varv på alldeles egen hand i kvällsbrisen.
(Förra gången var vid Stenens dag 2008, kanske ska tilläggas)

Skurverkskillarna från vänster Sven Larsson, Post-Ingvar, Urban Petersson, Åke Nilsson ordf och Harald Johansson. Saknas på bilden gör Ingvars son som också bidrog till att skurverket kunde köras.

Självklart strömmade nyfikna människor till när man såg skurverket snurra igen. Två som också kom till platsen denna kväll var Åke Nilsson, ordförande, och Linnéa Jonzon, kassör, från Åkerbo Hembygdskrets – som ju äger skurverket i Jordhamn. Denna kväll kom de inte bara för att bevittna händelsen utan för att grilla korv och bjuda alla inblandade på. Det tackar vi stort för. Vilken härlig torsdagsupplevelse!

© Bilder & video:
Anita Tingskull

 

Skurverket i Jordhamn i högform till midsommar

I dagarna får skurverket i Jordhamn ett rejält lyft. Hela träkonstruktionen svarttjäras och en fräsch skylt har satts upp invid verket. Texterna är proffsigt översatta både till tyska och till engelska – så, vi rekommenderar varmt en tur till Jordhamn med dina midsommargäster från när och fjärran!
På tal om det – ha en härligt avkopplande helg önskar Persnäsportalen!

Skurverket i Jordhamn i form igen

Många var spekulationerna om vad som egentligen orsakat totalstoppet i Jordhamns fina gamla väderskurverk. De kvarnrenoverare i samarbete med antikvarie, som vi tidigare nämnt om, provade den ena efter den andra lösningen för att komma tillrätta med det låsta och lutande verket. Men ingenting hjälpte – till att börja med.

Det var när man slutligen tog tillvara den allra första tanken, den att hela verket kunde fått slagsida som arbetet gav resultat. Eftersom verkets stöttor reparerats för inte så väldigt längesedan så antog man först att det inte var problemet, men så var det alltså.
En lastmaskin kördes ned mot strandlinjen och med dess kraft kunde skurverket sakta och säkert dras i läge. Med ett genuint knarrande gav skurkvarnen med sig och ställde sig lydigt på plats igen.
– Är det så de låter? frågar jag Göran Blom, kvarnrenoverare.
– Ja, då vet man att man är på rätt väg. De knarrar alltid till när de kommer.

Med facit i hand var det alltså den enklaste vägen som var den rätta, vilket sparade både arbetstid och huvudbry för alla inblandade.
Nu snurrar vingarna igen på skurverket, som även de fått en översyn. Skurverket får som tidigare stå vänt mot sydväst – blickande ut över Kalmarsund. Kanske är det vackrast så.

Läs tidigare artikel om renoveringen här!