Oxvandring
Från början slipade man sten i skurvandringar. Brytning av sten och försäljning var männens syssla medan kvinnor och barn skötte mycket av jobbet i skurvandringarna. Här höggs stenen till plattor i önskad storlek och man slipade dem, skurade dem.
De värsta ojämnheterna höggs först bort från ytan innan man placerade ut stenarna i en cirkel. Omkring sextio stenar fick plats varje gång. I mitten stod pålen varifrån en bom gick ut. Under bommen satt en löpsten som slipade plattorna. Sand och vatten östes på kontinuerligt medan oxarna började vandra runt cirkeln.
Hade man en bra vecka kunde man hinna slipa två omgångar sten, cirka 120 plattor, på en vecka. Somliga hade två eller kanske tre bommar och kunde då slipa ännu fler plattor. En “spillprodukt” från skurvandringen blev den skurlera som bildades runt skurringen. Den användes till murningsarbeten och till vägunderhåll.
Skurvandringar fanns lite varstans i socknen, dessutom i Föra och Källa socknar och det tycks vara enda förekomsten på hela Öland. I närheten av skurvandringen måste finnas tillgång till vatten att ösa med, ofta blev det sjövatten. Man använde oxar eller hästar som dragdjur, men oxarna drog jämnare. Det var ett tufft jobb för både djur och människor. Man lär då och då sett kvinnor sitta och sticka medan de åkte på bommen, kanske för en välbehövlig vilopaus.
Väderskurverket blev en lyx och modernitet
Det fanns en båtbyggare och skeppare från Källa socken som hette O P Nilsson och som lär ha legat mycket på däck och grunnat på konstruktioner. Han brukar ibland nämnas som upphovsman till skurverket som kom att ersätta skurvandringarna. Andra säger att uppkomsten är okänd. Hursomhelst, drevs det nya skurverket av vinden och hade mycket större kapacitet än skurvandringarna. Till skurverket hörde ofta en brunn, och de låg nästan alltid i närheten av bergsbrotten, antingen på alvaret eller vid sjön. De som byggde skurkverk var ofta småbönder som hade stenen som bisyssla. År 1900 fanns ett femtiotal skurkvarnar fortfarande i bruk, men någon gång på trettiotalet försvann de.
Du kan se Ölands enda bevarade väderskurverk i Jordhamn i Persnäs socken. Alldeles intill väderskurverket ligger också en av ett antal bevarade skurvandringar på ön.
Man kan hitta rester av fler skurvandringar i socknen, oftast växer enar i cirkel där en gammal skurvandring legat. Enarna tycks trivas bra i skurleran, som behåller fukten bra.
Källa: “Stenindustrin i Sandvik – Persnäs, en historisk översikt”
© 1989 Ragnhild Oxhagen och Kiki Lundh, dessutom
historiska skrifter lånade från Naturstenskompaniet
Litteraturtips om du vill läsa mer:
“De öländska skurverken”, Sölve Göransson, Öländsk Bygd 1952:9
även Edgar Nilson, Öländsk Bygd 2005:21