Det blev en välbesökt hembygdsdag i strålande sol i går. Arrangören var Persnäs hembygdsförening och platsen traditionsenligt vid hembygdsmuséet i Persnäs. Mycket fint fanns att upptäcka och att kika på och många härliga människor fanns på plats att växla några ord med. Det är väl så en bra hembygdsdag ska vara.
Ölandshjulet lockade många att satsa på sin hemsocken – eller för all del, även grannsocknar. Det är högvinst på socken förstås, men även vinst på byar i de olika socknarna. Så vackert och så roligt spel. Egenhändigt gjort förstås.
Här visas stenhuggeri från orten, med mejsel och klubba, en självklarhet på en hembygdsdag i stenriket.
I längan med bodar vid sidan av muséet kunde vi av den här mannen få veta allt om Agafyren. Med brinnande entusiasm visade han och berättade hur den här lilla lågan med glasets hjälp blir mycket starkare så att räckvidden räcker till en hel fyr. Den lilla lågan på bilden är alltså från en riktigt fyr – i tänt blinkläge. Till höger om den är en likadan låga bakom glas. Otroligt.
Höjdpunkten på dagen var nog ändå när man visade slåtter på gammalt vis. Ett fantastiskt lugnt och harmoniskt skådespel vi fick följa från bänkarna där vi satt. Det var inte svårt att i sinnet förflytta sig långt tillbaka i tiden. Föreställa sig hur det gick till när dåtidens jordbrukare slet på ängarna men ändå med mycket vördnad och kärlek till Ölands magra marker. På bilden en traktor från femtiotalet som puttrar på så fint. Slåttermaskinen har förmodligen används redan innan traktorerna kom, med häst framför istället. Höet läggs här i raka strängar efter maskinerna.
Höräfsan måste ha varit bondens gåva till kvinnorna, redan när den drogs av häst. För att räfsa efter slåttergubben med lie var förr kvinnornas jobb. Med sextiotalstraktorn räfsas här strängarna efter slåttermaskinen ihop till högar. Enkelt lyfts räfsan med ett rep – och högen släpps med bra precision invid tidigare hög.
Därefter görs prydliga såtar – det vill säga höet sticks över en krakstöre nedslagen i marken. Där ska det torka innan det kan tas in på slindret. Om man backar till 1960-talets Öland så var hela ön full med såtar sommartid, på varenda äng kunde man se dem. Åtminstone på norra delen vad jag minns.
Sedan var det dags för en fikastund. Det smakade fint med hembakt i den fina hemvärnsbaracken bakom muséet, det var vi nog inte ensamma om att tycka.
Även socknens tonårstjejer njöt av en fika på hembygdsdagen.
Stort tack till Persnäs hembygdsförening för en härligt inspirerande dag!
Text och foto:
Anita Tingskull