I år upptäckte vi till stor glädje att vår sista fågelholk i trädgården var bebodd. Det är den som sitter i ett litet kastanjeträd. Holken placerade vi där för ett par år sedan ungefär en och en halv meter upp från marken. Det sägs att rödstjärten kan bo så lågt. För den kan även bo under rötter och i hålor i naturen. Men ingen har vad vi vet bott här förut.
Förutom i år – i år bebos verkligen holken – just av ett rödstjärtspar.
Rödstjärten har sedan vi flyttade in i denna trädgård visat sig varje år. Den har hämtat mat och badat i vår trädgård, men den har nog alltid bott någon annanstans. Förmodligen i närheten.
Rödstjärten är pigg och livlig, och vippar glatt på sin roströda stjärt, och den försvarar sitt bo just med näbbar och klor. Jag bevittnade en dag vår rödstjärtshane försvara sitt revir mot en dubbelt så stor stare genom att anfalla i flykten. Så när jag närmade mig deras fågelholk för att fotografera tog jag skydd bakom ett lakan som hängde på tork. Längre fram än så här ville jag inte gå, för att inte heller störa rödstjärtsparet som lämnade sin holk när jag närmade mig.
Övriga fåglar i våra holkar i år
För någon vecka sedan har jag sett starungar i trädgården, lika stora som sina föräldrar, bli matade innan de följde med upp i trädkronorna. Men de har bott någon annanstans i år – inte i vår trädgård.
Pilfinken har bott i det blå höghuset på husväggen i år igen. Ungarnas pipande har hörts ganska länge, men nu är de puts väck. En morgon satt en dunig, burrig pilfink på vårat solur, och jag jublade, för jag trodde jag äntligen skulle få se en nyutflugen unge. Men ögonblicket senare blev fågeln jag trodde var en unge bestigen av en annan, så förmodligen väntas snart en andra kull med pilfinkar.
Igår kväll såg jag plötsligt blåmesungar matas i vårt lilla plommonträd, ett par stycken som sedan eskorterades upp i de högre träden. Men var de bott, det har jag ingen aning om.
TEXT och FOTO:
ANITA TINGSKULL