Vi förväntade oss ett sprudlande fågelliv i och kring våra nya fågelholkar under våren. Tålamodet var väldigt kort för vi ville ju att aktiviteten skulle komma igång omedelbart. Så småningom började tänkbara spekulanter dyka upp i trädgården, en efter en.
De mest aktiva i början var paret talgoxar som snart fastnade för en våning i vårat blå höghus på stugknuten. Där var också en blåmes, som samtidigt var spekulant på en annan lägenhet i samma hus. Men det blev konkurrens. Talgoxarna vann, de fick hela huset. Blåmesen sökte sig till grannhuset istället, köpeholken från Möbelaffären. Men så småningom gav den upp även där (vad vi vet).
Bakom huset, ut mot ängen, satte vi upp två holkar. Den ena tillägnade vi halsbandsflugsnapparna, men de hade först inte kommit. Den holken gästade både talgoxe och gråsparv tillfälligt. Plötsligt en dag kom då halsbandsflugsnapparen – och intog just denna holk. Både han och hon flög ivrigt ut och in – och vi sjöng av glädje.
Den andra holken, den vi tänkte oss för rödhaken som skulle gilla just fyrkantiga ingångshål, fick en boende. Det var en talgoxe. Och jag tror det var just bara en. Den försvann in i hålet varje kväll, först exakt klockan åtta, senare närmare halv nio – förmodligen styrd av ljuset. Men en dag avtog hela verksamheten i båda holkarna.
Holken i körsbärstädet tror vi har talgoxar boende i sig, där slöjar många grenar holken och vi kan inte studera livet så ingående. Jag får återkomma till den.
Den holk vi inte sett någon aktivitet vid är den vi satte i lilla kastanjeträdet, den vi tillägnade rödstjärten – en pigg liten fågel som ofta visade sig i början och som gärna badar i vårt fågelbad och fångar insekter i trädgården, liksom rödhaken – dock undviker han badet. Holken står som sagt fortfarande obebodd och inuti ligger några grässtrån, kanske en början till ett bobygge som inget sedan blev av.
Nedan en rödhake som faktiskt finns i vår trädgård året om. Men bor, det gör han troligen någon annanstans.
Idag är allting väldigt lugnt. Knappt en fågel som hämtar mat i vår trädgård. De flesta fåglar har förmodligen hittat någon (annan)stans att bo. Även talgoxarna på husknuten tänkte vi – till vi plötsligt upptäckte att de faktiskt bor kvar. De som bäddade med mossa allra först, långt innan alla andra vågade. Saktar man ned invid holken och lyssnar noga, hör man att det piper därinne. Och talgoxeföräldrarna flyger i ljudlös skytteltrafik och hämtar mat till sina små. Fantastiskt att plötsligt upptäcka det!
Det är verkligt roligt att studera fåglarna. En sak jag lärt mig är att fåglar är rysligt kvicka. De lever i ett mångfalt snabbare tempo än vi och förmodligen är vi i deras ögon osmidiga och långsamma jättar. Det är nog därför jag kom den här talgoxen så nära, och det att jag kunde förutse hans flyktväg som i dessa tider är ganska given. Ut och in.
29 maj 2016
På morgonen föll ett stilla regn. Kanske det gjorde fåglarna mer aktiva, för idag såg jag halsbandsflugsnapparen igen. Hanen – eller om det till och med möjligen var två. För så var det en kort stund tidigare i vår, två som bråkade med varann.
Idag gästade han sin holk igen, med visst tvivel. För innan han flög in i sin holk kikade han in i grannholken. Och även i en äldre holk högt uppe i ett träd omkring tjugo meter bort. Det är här jag är lite osäker på om det var samma fågel eftersom ett snårparti finns att passera mellan dessa holkar. Jag måste få återkomma vad gäller halsbandsflugsnapparna – kanske ruvas det inne i någon holk!
Även rödstjärten gjorde en snabb morgonvisit i trädgården, som nu nästan är helt omgärdad av alla blommande syrener. Den borde vara en dröm för fåglarna med sin tillgång på vatten och alla lägre sittplatser i form av hallonstörar och annat.
Och gråsparvar hämtade sin mat, de jag misstänker byggt i syrenhäcken, liksom skatan och duvan som båda byggt bo i snårpartiet.
Helt klart måste jag få återkomma kring fågellivet, för tänk när alla små fåglar ska lära sig flyga!
TEXT OCH FOTO: ANITA TINGSKULL