“Denna fascinerande ö
som är så djävulsk att måla”
/ Vera Nilsson
Konstnärinnan och sommarölänningen Vera Nilsson
Expressionisten Vera Nilsson föddes i Jönköping den 1 juni 1888 (jämnårig med Picasso). Hennes far var kronofogde. Efter utbildning till teckningslärare och därefter Valand konstskola i Göteborg gick hennes konstnärliga resa vidare till bland annat Paris, Bretagne, Italien, Värmland och Estland.
Redan åren 1913-14 började hon vistas på Öland under somrarna. Några år tillbringade hon i Paris på vintern och Öland på sommaren, ibland delade hon året mellan Köpenhamn och Öland.
En enda vinter tillbringade hon på Öland, nämligen 1925-26, då hon bodde i Borgholm. Under början av trettiotalet vistades hon mycket i Södra Sandby på södra Öland, 1934 vistades hon i Räpplinge på mellersta ön.
Åren i Gillberga by blev en pånyttfödelse
Somrarna 1946 och 1947 tillbringade Vera Nilsson i Gillberga by i Persnäs socken. Jag vill kalla henne sommarölänning därför att hon hela tiden återkom till ön, och därför att hon ofta valde att gästa befolkningen, därutöver att skildra den. Den första sommaren bodde hon hos Ester Elofsson. Trots att hon under denna period målar titlar som “Esters Gård”, “Högsommar” och “Öländsk bondgård” är de absolut inga dokumentärskildringar utan högst visionära och målade i ett vibrerande manér. Man ska tänka på att det rådde efterkrigstid, och i denna tid fullständigt exploderar hennes målningar. Vera är också långt ifrån den verklighetsnära saklighet som fanns till exempel i hennes västkustmålningar hon målade året innan, och den hotande överarbetning i måleriet som fanns tidigare är plötsligt långt borta – det visionära är fött på nytt. Hon säger själv vid denna tid att hon inte längre vill gräva ned sig i dukarna utan breda ut sig i dem. Och det gör hon, hon målar rikt och fritt.
Sommaren 1947 bodde Vera Nilsson i ett eget litet hus i Gillberga by. Men hon höll till mycket hos Elna och Gustaf. I deras sommarkök skissades mycket, enkla vardagssysslor blev idéskisser till framtida utsmyckningar. Det var i första hand verkligheten och stämningar hon fångade den här sommaren.
Öländsk bondgård av Vera Nilsson
Vera Nilsson blev gott och väl 90 år, nästan 91, och gick alltså bort 1979.
Vi tackar för tipset från en trogen portalläsare. Att läsa om Vera Nilsson har inspirerat mig och jag hoppas vi inspirerar fler att läsa mer om Vera Nilssons liv.
TEXT: ANITA TINGSKULL
FAKTAKÄLLA:
VERA NILSSON av GÖRAN M SILFVERSTOLPE, SAK 1986
BÅDA BILDERNA ÄR HÄMTADE UR DENNA BOK;
PORTRÄTTBILDEN AV VERA NILSSON, FOTO: ANNA RIWKIN