I två års tid har Sandviks kvarn stått vinglös, visserligen graciös som en schackspelsdam, men något har ändå saknats. För det är just det – en väderkvarn ska ha sina vingar!
Men så har hon alltså stått här, naken och kal och blickat ut över havet. Och för en tid sedan blev hon också hålögd, då alla fina gamla fönster togs bort och gluggarna spikades för. Sedan blev det ännu värre, när hon rengjordes ordentligt, ja, då flagade hon något förfärligt och såg både fläckig och grånad ut.
Men sedan vände allt.
Hon målades om i blänkande svart. Och hennes kullriga gröna hätta.
Så kom alla originalfönster tillbaka från renoveringen. Den som Böda hembygdsförening tagit sig an att utföra. Hoppet om Sandviks kvarn kom tillbaka – och det med råge!
Den nymålade gula kulan på toppen, den med vindflöjeln, är det allra första som sätts på plats idag.
Och nu är det äntligen dags för de nya vingarna att göra entré. De till vars virke träden fälldes för två år sedan, som först legat på tork en tid innan själva snickeriet och målningen kunde ta sin början.
Det känns stort.
Nästan lite högtidligt.
Och också spännande, mäktigt, farligt och grovt. För Sandviks kvarn är som bekant ingen liten kvarn.
Området är för dagen avspärrat med band kring kvarnen, så att ingen ska komma till skada under arbetets gång. Fallande vingar eller handverktyg är ingenting att skoja om, och de flesta i publiken verkar hålla sig på bra avstånd.
Det mesta av arbetet kommer nämligen att ske tjugofyra meter upp i luften. Och varje vingdel är 16 meter lång och har en vikt som inger respekt. Här finns två kranbilar på plats – den ena med krok och den andra med arbetskorg. Det är från korgen arbetet kommer att utföras.
Det är modigt.
När arbetet sätter igång i arla morgonstund känns allting väldigt betryggande och proffsigt med det arbetslag som finns på plats. Alla har sin uppgift att utföra. Följande är arbetsgången för dagen; en vinge i taget ska lyftas upp, träs på plats och där väl förankras. Vid starten ligger de fyra vingarna utplacerade på pallar på marken framför kvarnen.
Lugnt och säkert går man tillväga och arbetet börjar nästan helt enligt plan. När någon liten klurighet dyker upp, finns den rätta uppbackningen på plats. Ett exempel är då själva vingfästet behöver roteras för att på ett enklare sätt få vingen i fästet. Då klättrar fyra starka killar ända upp i hättan på kvarnen. Med spett och muskelkraft vrider de själva vingfästet ett kvarts varv. Efter ett nytt försök glider första vingen på plats utan problem. När den ska kilas på plats verkar dock kilarna vara något för stora, varvid de kapas en bit av jourhavande kvarnsnickare, tillika vingbyggare, nere på marken, och hissas upp i korgen igen.
Vinge nummer två skjuts därefter in underifrån och fästes med sina järnhängslen kring kvarnens armledare.
Därmed är första vingparet på plats. Det är återigen dags att vrida vingfästet ett kvarts varv, killarna sluter snabbt upp och beger sig upp mot hättan. Muskelkraft och spett. Å hej, å hå.
Tredje vingen är på väg upp, snarad hänger den i kranbilens krok och vajar i vinden. Den hejdas och vinklas rätt av Hasse högt däruppe i korgen och börjar firas ned mot sitt fäste. Plötsligt ser det ut att ta stopp. Vingen verkar vara lite för grov. Så den firas ned igen. Den får hyvlas av ett par drag innan man gör ett nytt försök. Denna gång passar vingen perfekt, och glider smidigt på plats innan den förankras ordentligt i armledaren.
Sista vingen verkar gå av bara farten. Ron nere på marken snarar fast den redan innan förra vingen riktigt är fastsatt, och så fort kranen blir ledig kan även den firas upp, den träs i underifrån och bultas fast.
Slutligen fäster man skoningen av järn framför de båda vingparen. Fäster upp de vajrar som binder samman kvarnens fyra vingar med varann. Och bättrar på den färg som blev tvunget att hyvlas av en aning.
Drygt en timme per vinge kan man väl uppskatta att arbetet tog denna dag – men det är ingenting mot den tid alla ideella krafter lagt på detta projekt under föregående två år. Men vi tror nog att alla som har en relation till Sandvik och dess fina landmärke uppskattar detta något otroligt!
