Den underfundiga titeln ”Havsörnshanar kan lätt dra en verklig nitlott” var utgångspunkten när Ulrich Jessen, projektledare från Naturbase Rovfågelrehabilitering gästade frukostmötet i onsdags. Rubriken lockade rovfågelintresserade och arrangören Torbjörn Cederholm och hans teknikkunniga kollegor Göran och Dag från Ölands Kust till Kust Intresseförening kunde återigen se alla sittplatserna fyllda i Sandviks Fisk och Hamnkök.
Ulrich berättade mycket intressant om den rovfågelrehabiltering han driver sedan 1987. I en stor voljär som mäter 25 meter i längd och fyra meter i höjd och bredd får skadade rovfåglar och ugglor återhämta sig efter olyckor och sjukdomar. Ulrich arbetar tillsammans med Statens Veterinärmedicinska Anstalt, och där i synnerhet med första statsveterinär Torsten Möller, universitetsdjursjukhuset i Uppsala samt närliggande polisdistrikt. Allmänheten är förstås också viktig i arbetet då många ringer till Ulrich direkt och rapporterar om fynd av till exempel trafikskadade rovfåglar.
Alla rovfåglar som hamnar hos Ulrich får personliga namn och följs med stort intresse. Vi får höra storys om Ernie, 45-åringen som blev avelshavsörn, och om Kunnigunda som krockade med en rälsbuss och fick åka taxiflyg. 90% av de 600 fåglar som rehabiliterats har klarat sig efter utplacering.
Uppskattningsvis finns det nu ungefär 250 havsörnspar i Sverige varav ett 50-tal av dem på Öland. De flesta bon finns på öns östra sida, och man kan se dem sväva högt i jakten på föda, ibland flyger de över till västra sidan och jagar. Havsörnar är något större än kungsörnar, och lever i par livet ut. Relaterat till titeln på frukostmötet så är det alltid den livskraftiga havsörnshonan som väljer hane, och träffar hon en hane som inte faller henne i smaken så tar hon helt enkelt död på honom. Så enkelt var det.
Tyvärr är cirka chockerande 30% av nyfödda havsörnsungar helt förlamade av miljögifter, där kvicksilver spelar en ond roll. Ulrich berättar dock att det finns ett nyupptäckt och verksamt motgift som kan isolera kvicksilver och bly och som verkar fungera. Utvecklingen är på forskningsstadiet, men man hoppas att det kan komma i tillverkning och på så sätt lösa upp fåglarnas förlamning. De försök som gjorts är positiva.
Mer intressant om rovfågelrehabilteringen finns på Ulrichs hemsida www.naturebase.org
Detta var det sista frukostmötet för denna sommar och nu blir det paus tills nästa år och då hoppas vi att vädret står oss bi med mer sol och mindre regn. Tack för fina upplevelser med riktigt bra föreläsare!
/ Elisabeth Öhman