För en så där fem år sedan valdes en speciell ek ut vid gallring i Legenässkogen. Innan eken fälldes blev den synad och godkänd av Sven Karlsson, Södviks kvarn. Eken tänkte man kunde bli till en lämplig gångås – den kraftiga stock som löper genom hela väderkvarnen och som vingarna är fästa i.
Då fanns inget akut behov av någon gångås i Persnäs, så stocken sågades till och lagrades.
I våras såg man behovet av en ny gångås i en av hembygdsföreningens kvarnar på allmänningen vid Gillberga alvar. Man lossade vingarna och började lyfta ur den gamla gångåsen. För att komma åt fick man ta bort en bra bit av kvarnens tak, ungefär halva, då det stora kronhjulet följer med gångåsen.
– Fem års lagring av ekstocken hade förstås gjort att den hamnat en bra bit in i lagret, så det blev ganska mäktigt att flytta undan allt som ställts framför innan man kunde börja släpa ut ekstocken, en rejäl klump på omkring fyra meters längd, och kanske 4-500 kilos vikt, berättar Åke Nilsson.
Man började med att hyvla till ekstocken en bit för att få den att passa just detta kronhjul. Kronhjulet togs sedan omhand av Urban Petersson och renoverades upp.
Under tiden flyttades ekstocken till Ölands Kvarnförenings Bygghytta i Spjutterum. Där finns nämligen en gångåssvarv. Gångåsen är ju mestadels kvadratisk till formen, men i bakänden och framtill där den sticker ut genom väggen mot vingarna, där är den rund för att kunna rotera med vingarna.
Nya vingar har också tillverkats av Munketorps såg och står nytjärade och väntar, lutade mot kvarnen.
I väntan på sina nya reservdelar stod kvarnen holkögd och vinglös under sommaren och blickade ut över alvaret. En syn som tyvärr förekom mer än en gång när jag var barn på Öland. Då var kvarnarna inte sällan lämnade åt sitt förfall. Men de var en del av landskapet, precis som nu, och ger mig en, om än något sorgkantad, känsla av nostalgi. Tack och lov är många kvarnar idag ägda av hembygdsföreningar Öland runt, och vårdas ömt.
I måndags eftermiddag samlades så ett gäng kvarnentusiaster för att se till att den nya gångåsen kom på plats. Det var Åke Andersson Gillberga, Urban Petersson Persnäs by, Åke Nilsson på Höjden, Jan-Erik Bernersson Frönäs, Sven Larsson Södvik, och sist kom också Magnus Silverstrand Södvik med pjäsen vi alla väntade på.
Här och var på alvaret stod vatten i dager, så efter en fastkörning valde Magnus att med kranbilen följa den låga grusåsen fram mot kvarnen. Det var ett säkrare val visade det sig. Och gångåsen kunde börja firas upp. Högt under taket stod Urban och Sven för att styra rätt.
Fastän man först skjöt in bakänden in under taket för att lägga den på plats, blev utrymmet för snålt framtill att få in gångås med hela kronhjulet på, så att man för stunden fick sparka ut en vägg framtill.
Efter lite lirkande, och även Magnus Silverstrand på plats uppe vid taket för att kunna finstyra kranen lade sig gångåsen till slut snällt i sin vagga av kalksten. Och där ligger den.
Nu återstår att laga upp taket igen, och att få de fina vingarna på plats.
TEXT & FOTO:
Anita Tingskull