Västergården i Södvik är en plats där tiden på många sätt stått stilla i århundraden. Därför passar den här miljön, med sin kringbyggda gård och sitt åldriga portvalv, ypperligt för dagens resa. En resa som till skillnad från att räknas i kilometer idag ska upplevas i tid. Vi tar oss över hundra år tillbaka i tiden, närmare bestämt till år 1906.
Inför dagen har Kalmar Läns Museum transporterat hit både rekvisita och en mängd råvaror som redan ställts iordning inne på gården. Här finns även en pedagog och en historiker på plats.
Tidsresenärerna idag är en grupp sjundeklassare från Åkerboskolan. Fyra flickor och fjorton pojkar. Inför tidsresan har både skolungdomar, tre lärare och ytterligare några vuxna presenterats ett scenario för dagen, där de blivit tilldelade olika roller som grannar, släktingar och vänner till familjen Johansson som då bodde på Västergården. Både elever och vuxna har i förväg fått skriva ihop ett A4-ark om sin rollkaraktär och sin familj. Alla deltagare har förberett sin karaktär, behållt ålder och kön, men bytt till tidsenliga namn.
Vi har inte ännu gått in i våra roller när Helen Eklund och Peter Danielsson från Kalmar Läns Museum samlar oss utanför gården och berättar om Södvik och om omvärlden vid den här tiden. Om tågtrafiken när Södvik och hela norra Öland just har fått sin nya landväg – järnvägen. Om båttrafiken och om pigor och drängar, och om amerikaresor som väldigt många var bekanta med. Nästan alla kände någon eller var släkt med någon som hade varit ”over there”, och ibland till och med återvänt, ibland för gott och ibland tillfälligt.
Följande är scenariot för tidsresan idag:
”Södvik maj 1906. Under våren har familjen Johansson i Södvik fått ytterligare ett barn och denna gång blev det en pojke. Det ska nu rustas till barndop och det gäller att få tiden att räcka till för alla göromål som finns så här i vårbrådskan med allt från vårbruk till vedhuggning mm.
Och så som sagt, barndop också! Pojken ska döpas till Gustaf Artur Georg och tilltalsnamnet skall vara Georg. Dessvärre har Per Augusts hustru Kristina Elisabeth till råga på allt svårt att återvinna krafterna efter pojkens nedkomst. Per August har därför bjudit in traktens ungdomar och de vuxna som har möjlighet för att mot maten hjälpa till med diverse förberedelser.
En annan begivenhet är att det ryktas om att Per Augusts kusin Juliana Johansdotter eventuellt ska komma från Seattle i Amerikas Förenta Stater. Tänk om hon kommer just idag! Och det ska ha gått bra för henne enligt vad de säger. Men vem vet, hon kanske kommer hem fattigare än när hon for för över femton år sedan. Och som sagt, mycket är det som ska hinnas med denna vårdag år 1906″.
Vi tar då steget mot dåtiden. Portvalvet in på gården markerar en tidens gräns. Här läggs alla ”moderniteter” åt sidan, både vad gäller uppträdande och vokabulär som kläder och mobiltelefoner. Tidsenliga kepsar och västar ges till gossarna och förkläden och hucklen till flickorna – och alla känns plötsligt som plockade ur ett fotografi från 1906.
På gården möter husbonden Per August upp tillsammans med moster Hilda. Här finns också den snickarkunnige grannen på plats i slokhatt och väst, och pigan Albertina. En annan nyfiken granne, Anna Andersson, dyker upp. Hon tänker sig skriva en artikel om det gamla Sverige till Moderna muséet.
Kvinnorna är i verklig minoritet idag.
”Då får de ligga i desto mer”, flikar husbonden in, och pigorna sätts genast i arbete med olika hushållssysslor.
En dräng ges uppgiften att hålla fyr i spis och brasor. Idag har vi tre eldar på gång samtidigt. En för matlagning och en för varmvatten, och så en för tillverkning av rödfärg.
Två jättekaffepannor ställs redan nu på elden, likaså två stora grytor med vatten för middagen. Det tar sin tid på levande låga. Under tiden maler man kaffebönor i kvarn.
Ved kommer att gå åt i mängder under dagen, så andra drängar sätts därför direkt i arbete med att såga och klyva ved, med handsåg, yxa och huggkubbe.
Två andra pigor sätts att skära rotfrukter, det blir ett stort lag att mätta frampå dagen. Man tar av vinterns förråd än så länge, ännu kan inga grönsaker skördas.
Snart ska vårbruket igång på gården så under tiden får några drängar tälja pinnar till höräfsor och till gårdens pinnharv. Pinnharven är ett ålderdomligt och för dagen tidsenligt jordbruksredskap som med tur drogs av häst, men mer vanligt av en oxe – eller än vanligare av mannen eller drängen i huset.
Liv och rörelse och flit råder över hela gården, och vädret står oss verkligen bi denna dag. Efter någon timme är arbetslaget redo för en vilopaus. Kaffe och skorpa. Vi slår oss ned i en vid cirkel på enkla träbänkar i solen. Plötsligt när vi sitter där dyker en välklädd och fin dam upp på gårdsplanen, just kommen med tåget. För någon vuxen tycks damen bekant, och det visar sig vara Juliana. Juliana, som för femton år sedan emigrerade från Södvik för att söka lyckan ”over there” i Amerikas Förenta Stater låter oss ta del av sin berättelse;
I slutet av 1880-talet slår jordbrukskrisen hårt mot Sverige och inte minst mot Öland. Vad ska man göra? De som stannar kvar hemma får bokstavligt talat arbeta ihjäl sig och får för detta i stort sett ingenting mer än mat. För att skaffa pengar lånar man ihop till en amerikabiljett. Några löser det med en så kallad pre-pay-ticket från släktingar i USA och förbinder sig att betala av på den. Juliana får sin biljett från en morbror som är bosatt i Seattle.
Våren 1890 far hon med båt från Borgholm till Oskarshamn och därefter tåg till Göteborg. Fortsätter med båt till Liverpool och ytterligare med båt till New York. Från New York vidare med tåg tvärsöver USA till det långväga målet Seattle.
Med morbroderns hjälp får Juliana först arbete i hans tvätteri. Efter drygt två år och med åtskilliga dollar på fickan beslutar sig Juliana för att satsa pengarna i ett eget fintvätteri. Tvättinrättningen driver hon framgångsrikt och nu har Juliana bestämt sig för att kosta på sig en europaresa.
Efter kaffetåren fortsätter gårdens bestyr. Pigorna börjar tillreda grönsakssoppan av sina basingredienser potatis, morötter, selleri, palsternacka, kålrot och lök, Allt detta odlades säkerligen på gårdarna runtomkring eller på egna gården vid den här tiden. Soppan kokas därefter över elden och avsmakas så småningom med salt och pepparkorn. Färsk persilja strös över soppan.
Gårdens piga Albertina kärnar smör av grädde. Hon har vädret på sin sida, vilket är viktigt när man arbetar utomhus. Det får inte vara för kallt, då kärnas inte grädden.
Tre drängar går för att skrapa ren en grind. En annan är behjälplig med att tillverka rödfärg.
Rödfärg kokas i ett eldat kärl med järnoxid, järnvitriol, vatten, såpa och lite mjöl. Koket omröres tills färgen har konsistensen av en tjock sås. Grinden hinner till och med bli färdigmålad under dagen, tack vare tre drängars slit.
Ett par drängar ger sig också på att slå rep, ett treslaget, men det visar sig vara svårare än man först tror.
Middagen börjar närma sig. Pigorna börjar bre smörgåsar med egenkärnat smör, samt skiva ost och skinka. Två drängar sätts att steka kyckling och sill.
I ett spikrakt led ställer sig drängarna för tvagning av händer med såpa och vatten, en piga agerar handdukshängare, som brukligt var vid denna tiden. Därefter blir det självservering av mat.
Bilden: såpa och vatten efter ett gäng drängar och pigor.
Middagen sitter fint efter en hård dags slit. Fantastiskt gott.
Över maten diskuteras rösträtten i Sverige. Husbonden är helt övertygad om att kvinnor inte bör få rösträtt. Hur skulle världen då se ut? Möjligen, möjligen skulle han kunna gå med på inkomstrelaterad rösträtt, men vad gör det för skillnad i Södvik där en dräng tjänar 50 kr om året och en piga 30?
Som avslutning på dagen samlas vi alla för ett fotografi, ett fotografi i 1906 års anda. Inte ett leende på läppen, det var så man skulle se ut, och uppsträckt och ordentlig.
Därefter lättar vi symboliskt på huvudbonaderna – och vi är tillbaka i nutid.
Där summeras dagen, samlade i en cirkel, om lärdomar, fördelar och nackdelar med denna dag och jämförelser mellan livet då och livet idag.
Undertecknad tackar för en härlig dag i dåtiden! Den har berikat mig.
TEXT & BILD: © ANITA TINGSKULL 2016
Vidarelänka dig till:
FAKTA OM TIDSRESAN I SÖDVIK
ALLA BILDER FRÅN TIDSRESAN
REFLEKTIONER EFTER TIDSRESAN – I SKOLAN
KALMAR LÄNS MUSEUM OM TIDSRESAN