Det är en historia som inte släpper mig. Jag råkade läsa den för några dagar sedan, när jag egentligen letade efter något annat i Hembygdföreningens gamla årsböcker. Jag tycker berättelsen är både fin och speciell. Mycket förkortat skrev Alf Järbäck ungefär så här, varsågoda:
Päronträd kan bli mycket gamla. I min barndom på 1920- och 1930talen fanns päronträd här och var som härrörde från Fagerroths (Olof, kyrkoherde 1761-1779) plantskola.
Två sorter minns jag särskilt; klumppäron och svanhalsar.
I trädgården i Svartviks sörgård i Böda fanns ett klumppäronträd av ansenlig ålder. Med stor sannolikhet härstammade det från Fagerroths plantskola i Prästgården. Trädet var kanske inte så imponerande högt, men stammen var omfångsrik. Som barn passerade jag många gånger under päronträdet.
I början av 1940talet hade trädet gjort sitt. Dåvarande ägaren av Svartvik, Jonas Olsson, ville anlägga ett trädgårdsland där päronträdet stått och började rota upp stubben.
När han började gräva fann han till sin förvåning skelettet av en ölandshäst rakt under stubben. På platsen för hovarna låg alla fyra hästskorna i välbevarat skick.
Olsson gav min far en av skorna, vilken jag nu har i min besittning.
Årsringarna på trädstubben gick tyvärr inte att läsa då trädets inre var murket, men hästskornas utseende motsäger dock inte antagandet att hästbegravningen och trädplanteringen ägt rum under senare delen av 1700talet.
Det är för övrigt känt att man ända in i våra dagar haft för sed här på Öland att plantera ett vårdträd ovanpå ett omtyckt husdjurs grav. Att prästen, som i detta fall, troligen tillhandahöll trädet, kan måhända synas symboliskt.
Sko från ölandshästen i Svartvik, jämförd med sko från en nutida arbetshäst
Foto: Evald Petersson
För den oinvigde kan berättas att ölandshästen var en liten seg häst som ofta sågs som en familjemedlem.
Stoet Lilly – en av de absolut sista Ölandshästarna, fotograferad 1922 tillsammans med “resten av familjen” såsom brukligt var. Lilly var född och uppvuxen på Per Larssons gård i Kåtorp, Torslunda socken.
Lilly var som andra Ölandshästar liten och seg, snabb och utrustad med ett häftigt temperament. Hon var brun och ungefär 130 cm hög.
När Lilly avlivats sändes hon till en konservator för montering av skelettet.
Hon är uppställd på Ölands Folkhögskola.
/ AT
Bild och ej ordagrann text om ”Päronträdet och ölandshästen” är hämtad från Åkerbo Hembygdskrets Öländsk Bygd 1986.
Bild och information om stoet Lilly är hämtad från boken Ölands stora alvar