Persnäs prästgård har väl så länge alla nu levande minns legat inbäddad i lummig grönska av alm. Nu är den tiden tyvärr ett minne blott, för almsjukan har tagit dem alla.
Lättsamt kan man säga att ”var sak har sin tid” – men det dröjer minst en mansålder innan något (annat) hinner fylla tomrummet efter almarnas sköna grönska. Det tål att tänkas på.
Till det positiva hör ändå att den ståtliga eken i slänten på prästgårdens baksidan nu har fått rejält med utrymme att breda ut sig ytterligare. Tur att den finns kvar.
Övre bilden är fotad för några år sedan. Den nedre bilden är från idag.