The Long Ryders skulle ha spelat i Rälla denna kväll, men av olika skäl blev det inte så. Någon föreslog istället Gästis som arena. I en diger uppräkning av framträdanden i årets turné finner man städer som Madrid, Barcelona, Olso, Stockholm, Liverpool och Groningen. Så varför inte också Södvik?
Så blev det, och Gästis fick också äran att ta emot förbandet Dark Yonder med Mika Häkki som frontfigur.
Klockan nitton i lördags kväll drog föreställningen igång den lätt huttrande publiken i Gästis fantastiska stenlada. Ljudet klingade snärtigt och tydligt mot de skrovliga kalkstensväggarna och de tre gitarrerna tävlade om uppmärksamhet. Njutbar sång och effektiva trummor höll ihop det hela.
Förbandet gjorde exakt det som ett förband förväntas göra – att värma upp publiken. Vilket de gjorde med bravur. Mika Häkki och Dark Yonder var spännande, studsiga och lite busiga. Framförde musik som värmde upp kött och blod i den svala vårkvällen.
Därefter blev en hel timmes paus innan huvudbandet stod på scen. Kyligt för publiken, men också en välbehövlig paus för öronen innan nästa typ av musik. Lite som att skölja munnen med vatten innan nästa glas på vinprovning.
The Long Ryders gjorde en pompös entré till musik, och jag fick genast en känsla av att detta var något speciellt, säkert kända och definitivt amerikaner, annars aldrig denna entré. Och publiken jublade. Det här var huvudbandet, helt klart, och många hade kommit hit just för dem.
Personligen måste jag säga att jag slaknade lite till The Long Ryders. Visst var de bra, men inte sååå mycket häftigare än Mika Häkki med band. Jämförelsevis mer slätstrukna, som bakgrundsmusik när man kör bil.
Hursomhelst blev detta en helkväll för den musikhungriga. Mer sånt Gästis, det vill vi!
/ Anita Tingskull
