– ett möte med konstnärinnan Annika Huett i Hallnäs
Det är fortfarande en av denna fantastiska sommars heta dagar. Strax före lunch rullar jag in på gården i Hallnäs. Det här är en oas för vila och kreativa möten, om det vittnar gungan och hängmattan i sällskap med sommarmöbeln ute på ängen. Och vilstolen med vy över den halvansade trädgården. Jag parkerar min cykel i skuggan under den stora kastanjen och letar mig in på gårdsplanen.
I den öppna kalkstensladan samsas det sparsmakade med det spartanska, det lite bohemiska. Oväntade föremål, fyndiga påhitt, spontana infall och lekfullhet kittlar som små fina accessoarer. I hörnet står en robust skinnmöbel med fantastisk patina, uddafåtöljer i bruksskick står utställda runt det lilla trebenta betongbordet. Glaspartiet mot innergården lyfter rymden, annars är ladan lämnad tämligen orörd i sin enkelhet.
Det här är Annikas ateljé och galleri här på Öland. Det är här Annika skapar sina mosaiksättningar som blir till bord. Små funktionella bord som lika gärna kan fylla sin plats som prydnad med sin smyckelika dekor. Då och då skapar hon större mosaikbord som samlar hela familjen. Det havsblå bordet där ordet ”tillsammans” vävts in i mosaiksättningen på bordsskivan är ett exempel på det. Lekfulla ”Mar de sol” är ett annat, där ordet ”sol” blev till bild istället för ord. Ibland när Annika gjuter sina bord sparar hon den råa betongytan och dekorerar dem istället med färg.
I skuggan bakom ateljén hittar jag Annika. Hon är i full gång med sitt rosbord i mosaik. Tången har hon i ena handen, bruk i den andra. Bit för bit skapar hon motivet. Framför henne ligger ett pussel av keramikskärvor.
I Annikas värld finns två hem. Hallnäs och så finns Enskede. Sommar och vinter.
– Augusti i Hallnäs är den absolut bästa tiden, säger Annika. Hon har redan hunnit ta en cykeltur tvärs över ön för ett morgondopp i sällskap med sin man.
Lika mycket som Annika har två hem, har hon minst fyra eller fem yrkesroller. Annika är en mångfacetterad konstnär som tecknar sparsmakade tuschmotiv – ofta öländsk kust med vikar, badbryggor och pirar utförda i en enda sammanhängande linje, lika gärna som hon målar flermeterlånga tapetvåder, broderar korsstygn och skapar fantasifulla mosaikbord. Dessutom ligger formgivning och illustration av böcker henne varmt om hjärtat. Tillsammans med sin man Ulf Huett Nilsson har det blivit totalt tre böcker. Först den prisbelönade ”Pergola, Tombola, Picknick – en bok om svensk sommar” därefter kom böckerna ”Details” och ”Gardens”. Den fjärde boken ”Åkerbo” både författade och illustrerade Annika själv. Den är en barnbok och handlar om hennes mammas uppväxt.
Jag håller förstaboken i min hand, ett unikt exemplar, för boken är slutsåld och finns numera bara på antikvariat. Den ligger skönt i handen, lagom tjock med bra tyngd, och den visar sig vara en underbar inspirationskälla och nostalgitripp, då vi är jämngamla. Annikas handlag med typografi, kalligrafi och textning avslöjar en hel del om hennes bakgrund.
Reklamskola? frågar jag.
– Ja, först Berghs och sedan Beckmans.
Oj då, båda! Beckmans är väl den flummiga av dem?
– Det var Beckmans som var den bra, säger Annika. Berghs var lite för stelbent för mig.
Men Annika är långt ifrån flummig.
Hon stiger upp och är i sin ateljé kockan nio varje morgon. Skulle hon av någon anledning bli försenad en dag träder stressen in. För en frilansare finns alltid att göra, även när uppdragen inte ligger på bordet och väntar. Det är då Annika ser framåt. Hinner med att uppdatera sin hemsida och tar de kontakter som kan ge uppdrag.
Din andra ateljé? undrar jag, för nu befinner vi oss plötsligt i Stockholm
– Jag hyr en lokal tillsammans med en kollega, ja, vi har faktiskt delat lokal sedan skoltiden. Det blir tjugofem år. Nu hyr ytterligare några in sig i våra lokaler.
Hur vågar man ha en lokal i storstan som står och tickar pengar?
– Som frilansare finns det självklart toppar och dalar och när dalarna infunnit sig har det hänt att jag använt självrannsakan. Funderat på att kanske ta ett ”vanligt” jobb. Jag skalar av, smalnar av mitt område och fokuserar. Men det slutar alltid likadant. Jag fortsätter med det jag gör, för jag kan inget annat!
Annika Huett är en väletablerad illustratör och anlitas bland annat av modetidningen ELLE,
i vilken hon blivit känd för sina stilikoner i form av collage där hon porträtterat till exempel modeskaparna Yves Saint Laurent och Karl Lagerfeldt. Dessutom Robyn och Grace Kelly. Förutom det gör Annika även väggmålningar.
När du illustrerar, använder du dator då?
– Nej aldrig. Jag tecknar allting för hand. Alltid.
Och det syns. Det finns äkta känsla i hennes högerhands drag.
Är du obegränsat kreativ?
– Jag kan vakna med idéer i huvudet. Ibland inspireras jag av andras idéer, ser dem, och gör dem till mina egna.
Finns det någon händelse i jobbet du minns särskilt starkt?
– En gång kom jag till en tryckverkstad. Jag hade redan mina tryckfilmer klara och hade dem med mig, ja, som illustratör jobbar man kanske mer så, man har bilden klar för sig i ett tidigt skede. Då sade man till mig; ”Kommer du hit och vänsterprasslar?” För i tryckverkstaden skulle man ta sig tid att skapa sina motiv, låta dem växa fram. Så var jag inte alls van att jobba. Det där med vänsterprassel satt hårt länge, jag tog illa vid mig och tvivlade mycket på mitt konstnärskap.
Vi stannar till vid en låda med allsköns porslinsskärvor.
– Det ska bli någonting av dem också, säger Annika, någon gång! Hon fortsätter;
Till min mammas högtidsdag skapade jag för några år sedan en speciell mosaik. Jag plockade helt enkelt en tallrik av varje sort ur mammas porslinsskåp, vardagsporslin som finporslin, krossade dem och skapade ett collage. Men mamma blev inte alls glad, hon blev förskräckt! Hon är en riktig ordningsmänniska och hade full kontroll på vilken servis som var komplett eller inte. Idag har mamma till sist accepterat sin mosaik som den spegling av hennes liv den faktiskt blev.
Då är vi tillbaka på Öland igen, mitt i mosaikens skapande. Hur kom du till Öland?
– Jag har varit sommarölänning sedan 1967. Då hyrde vi först på en gård som mina föräldrars bekanta hade. Mina föräldrar köpte sedan tomt i Löttorp och började bygga där 1969.
Varför blev det just Hallnäs?
– Helst ville vi bo i Sandvik. Vi var tidigt spekulanter på Sandviksklint och ville göra ett konstnärscentrum där. Vi hade stora visioner. Men det gamla bruksområdet fick en annan ägare och vi hittade istället Hallnäs – och köpte det ”så länge”. Och här är vi kvar.
Vilket är ditt smultronställe i Persnäs socken?
– Piren i Sandvik. Och Södviks centrum förstås, vid bageriet. Egentligen kan den samlingsplatsen vara var som helst på landsbygden i Sverige. Det är egentligen ingenting som vittnar om att den ligger på en ö.
Slutligen, har du hamnat precis rätt? Jag menar, jobbar du med det du vill, eller är det en slump att du blivit det du blivit?
– Det är absolut ingen slump. Jag har alltid tecknat och jag har alltid skickat arbetsprover till Gerlesborg, reklamskolorna, alla tänkbara utbildningar. Ibland har jag kommit in och ibland inte. Att jobba som frilansare är ett underbart liv! Det kan bli vad som helst! ♥
TEXT & FOTO: ANITA TINGSKULL
DET HÄR ÄR ANNIKA HUETT
Namn: Annika Gunilla Margarete Huett
Född: i Malmbergen 7 juni 1963
Familj: Ulf Huett Nilsson och döttrarna Miranda -94, Doris -97 och Rut -03
Bor: i Hallnäs och i Enskede
Yrke: konstnär och illustratör
Äter: allt
Dricker: allt (utom Whisky)
Röker: nej
Kör: bil och cykel
Kom första gången till Öland: 1967, mina föräldrar byggde sedan hus
i Löttorp 1969
Fritidsintressen: ungefär samma som mitt jobb
Senast lästa bok: ”Män ur mörkret” av Håkan Östlund, läskig deckare som utspelas på grannön.
Film: Skumtimmen
Resmål: Grekland, det är därför jag tycker så mycket om Öland som bitvis påminner om Grekland. Eller om det är tvärtom.
Bästa egenskap: förstående
Sämsta egenskap: svårt att släppa grejer
Dold talang: klippa hår
Annika är medlem i
Norra Ölands Konstnärsgille och deltar i den årliga Konstrundan.