Det flaggades på halv stång vid Södviks Kvarn. Sven ”i Kvarna” Karlsson hade lämnat oss. Beskedet kändes mycket tungt.
Nyligen satt vi och pratade om samma flaggstång, Sven och jag, när vi tillsammans kikade på gamla bilder i hans album under en intervju jag gjorde med honom. Vi hade planerat intervjun i säkert ett års tid. En intervju om kvarnen, och kanske något om livet förr i byn och övriga socknen.
Idag är jag glad att intervjun blev av, och att Sven hann att godkänna den och ge sitt medgivande till publicering av den.
Sven drev först Södviks kvarn tillsammans med sin far Axel. När jag intervjuade Sven hade han fullständig koll på alla årtal, alla investeringar i kvarnen och olika typer av mjöl och såll som förekom. Han lyckades beskriva tekniska ting på ett för mig begripligt sätt. Han tog sig tid till det, och han var noga med att alla detaljer skulle bli rätt.
När vi kom till frågor som rörde hembygden fick samtalet en alldeles speciell skjuts. Där fanns en aldrig sinande glöd. Han brann för sin hembygd – och kanske i synnerhet för just kvarnar. Oräkneliga är de gånger han byggt och renoverat på Sandviks Kvarn och på skurverket i Jordhamn.
Jag skulle kunnat sitta i många timmar till och lyssna på hans berättelser om förr och bläddra bland hans svartvita bilder. Men nu är tiden gången, och den kommer aldrig mera åter. Sven kommer aldrig igen komma cyklande förbi, och stanna till för en pratstund. Aldrig mer komma gående med sin raska, lite framåtlutande gång.
Jag tror hela bygden kommer att uppleva ett stort hålrum efter ”Sven i Kvarna” – en väldigt lång tid framöver. Han var verkligen en kulturpersonlighet.
/ Anita Tingskull
På bilden ses Sven sköta skurverket i drift under Stenens Dag i Jordhamn 2008.
Min intervju i sin helhet med Sven Karlsson kommer enligt hans önskan att först publiceras i Öländsk Bygd detta år. För honom var det tradition att läsa nya årsboken på juldagen. Därefter kommer intervjun att publiceras här på Persnäsportalen. Allt enligt Svens önskan att föra hembygdens historia vidare.