– ett möte med konstnärinnan Louise Hävre i Hallnäs
Det tycks aldrig dagas denna förmiddag. Ett lätt duggregn faller när jag hukar och skyndar iväg över gårdsplanen.
Jag stiger in i Louise och Tommy Hävres bostad i Hallnäs.
Här fullkomligt flödar ljuset. Täljstenskaminen värmer. Stearinet skänker varje fönsternisch, varje yta en spärr mot det råkalla utanför. Vi bestämde lunch, men bordet bjuder en hel middag. En stilla ljuslåga brinner vid en tom plats kring bordet.
– Det är det första jag gör när vi kommer hit, säger Louise. Tänder det ljuset.
Louise och Tommy är engagerade i flera olika välgörenhetsprojekt, bland annat 1,6 miljonersklubben och Prinsessan Viktorias barndiabetesfond. Aktuellt just nu är Gula Änglarnas välgörenhetskonsert i Oscarskyrkan i Stockholm. I dagarna skänker Louise en målning dit.
– När man har det så bra som vi är det en självklarhet för oss att dela med oss till andra som inte har det så bra, säger Tommy.
Vi slår oss ned vid bordet och börjar ta för oss av Tommys välsmakande höstgryta.
Vem är Louise?
– Jag har två förebilder i livet. Den ena är Moder Teresa. Den andra är Leonardo da Vinci.
När började du måla?
– Jag befann mig i Spanien när jag fick beskedet att min bror gått bort. Måleriet blev ett sätt att bearbeta sorgen medan jag också tände ljus i kyrkan. Jag tänder fortfarande ljus i katolska kyrkor vart vi än kommer när vi är ute och reser. Det känns hemma, för det var ju i den miljön jag vistades när det hände.
Är ni religiösa?
– Nej, inte alls. Andliga kanske – på vårat vis.
Hur kom du vidare?
– Jag fortsatte att måla och kände så småningom att jag ville komma med i något konstnärligt sammanhang. Jag kontaktade flera olika sammanslutningar, men jag blev inte antagen eller medlem någonstans. Så jag tänkte lite större. Vad är större än Linköping? Och kanske till och med vad är störst?
Jag skaffade mig en gallerist, vilket ger en fantastisk styrka. Och jag blev medlem i Svenska Konstnärer. Där man måste bli rekommenderad och ha goda referenser för att få bli medlem.
Jag vände mig dessutom utomlands och fick äran att delta i Biennalen i Cantalice i Italien 2014, som den enda representerade svenska konstnären.
2014 kom att bli ditt år, och du hade det på känn redan innan.
Hur började din fantastiska resa?
– Min gallerist ringde mig, jag var ute trädgården och jobbade. Hon ville stämma av två saker; dels om kommande utställning i Malmö och så om jag ville ställa ut i Louvren i månadsskiftet september/oktober. Jag hade redan bokat in skördefesten, så jag tackade nej till det senare och tänkte att hon kunde återkomma nästa år. Jag fortsatte med mitt trädgårdsarbete.
Hoppla…
– Både Tommy och min dotter gav mig rådet att ringa tillbaka. Det var väl min framgångsfobi som spökade.
I år blev du också utsedd till Månadens konstnär?
– Ja, tre gånger. På tre olika ställen. I februari som månadens konstnär i Svenska Konstnärsförbundet plus hos Art K Samtida konst. I augusti blev jag utsedd till månadens konstnär i Svenska Konstnärer.
Du är idag en internationellt erkänd konstnär, vad innebär det?
– Det är som en nyckel. Jag får ställa ut på de utställningar kravet ställs. Man får också en personlig kod så att ingen annan kan ställa ut i mitt namn.
Vad väntar framöver?
– Först New York i april månad. Därefter Monaco Art Expo. Jag planerar också att ge ut en egen katalog och arrangera någon typ av event för att fira mitt 10-årsjubileum som konstnär. Då bjuds champagne och snittar.
När du nu tagit steget ut, finns det några förpliktelser i ditt måleri?
– Mitt nuvarande konstnärskap ställer förstås krav på kvalitet. Jag kan inte längre gå in i en artistbutik och köpa ett par standarddukar och traditionella färger. Både New Yorkutställningen och Monaco Art Expo ställer krav på materialval, till exempel ska duken vara av knutfri linne. Och färgerna skall vara av högsta kvalitet – så att verket garanteras hålla minst hundra år framåt.
Jag ser på Louises målningar som står uppställda längs väggen i rummet där vi sitter. De är inte speciellt stora, någon halvmeter i kvadrat och ganska abstrakta, och tittar man lite närmre upptäcker man att var och en av dem har någonting mer att berätta.
Och traven med måleri utförda på något så ovanligt som bananblad. Trampade i tre års tid av tibetanska munkar.
Då kan du alltså inte plocka fram gamla ”säkra kort” inför de här utställningarna utan måste måla helt nytt. Prestationsångest?
– Kanske lite.
Var finns din ateljé?
– Jag målar allting i Hallnäs. På ölandsbron släpper allt och jag kan koppla av till fullo när jag kommer hit. Ateljén finns här på övervåningen.
Hur går du tillväga när du målar? Skissar du upp någonting?
– Jag tänder ljus. Jag väljer musik. Sedan börjar jag måla.
Någon gång har jag en bild på datorn framme, här var det till exempel ett maffigt blått lavendelfält…och då blev det så här!
Louise visar upp en målning som inte någonstans ens påminner om lavendel. Det handlar uteslutande om inre resor som Louise låter oss vara delaktiga i. Hon strävar alltid efter balans och harmoni i målningen. Och framför allt ljus.
– Finns inte ljuset i bilden, får jag bakläxa, och målar vidare. Tommy är en bra kritiker.
En sista fråga, har du hamnat rätt i livet? Gör du precis det du vill göra idag?
– Jag är konstnär, och det känns härligt. Fast ingenting spelar egentligen större roll för mina framgångar och misslyckanden än de tankar jag väljer att tänka. Som konstnär kan det också vara en svår balansgång att hamna i beroendeställning och ändå behålla sin konstnärliga frihet.
Vi avrundar middagen med en kopp kaffe och ett speciellt brytbröd. Brytbrödet innehåller ett viktigt budskap till envar. Mitt eget budskap denna gråtrista höstdag i Hallnäs blir något så otippat som:
”You are about to embark on a most delightful journey”
Och sannerligen, det kanske stämmer, att få dela med sig av det man har till den som inte har. Kanske min egen resa börjar just här och nu. Bokstavligen eller inte har jag upplevt en fascinerande resa med Louise idag – genom hennes liv och i hennes måleri. ♥
TEXT OCH FOTO:
Anita Tingskull 2014
BILDER PÅ MÅLERI:
Louise Hävre
Fotnot:
Engelska texten kan översättas ungefär såhär:
”Du ska just hoppa ombord på den mest fantastiska resa”
DETTA ÄR LOUISE HÄVRE
Fullständigt namn: Louise Elisabeth Hävre
Född: 10 oktober 1962 i Risinge församling
Familj: Maken Tommy, barn och barnbarn
Bor: i Linköping och Hallnäs
Yrke: Konstnär, sjuksköterska, massör
Äter: Gärna i goda vänners lag
Dricker: gärna bubbelvatten
Röker: inte
Kör: bil
Kom första gången till Öland: 1981 Persnäs: 2007
Fritidsintressen: Motion. Läser, umgås med barn och barnbarn
Senast lästa bok: ”Skapa dig själv på nytt” Deepak Chopra
Smultronställe i Persnäs socken: Hallnäs, Hallnäs udde
Önskeresmål: Dubai, Kina
Bästa egenskap: ambitiös, empatisk förmåga, postitivt tänkande
Sämsta egenskap: Att jag vet vad som finns i julklapparna och kan leta upp gömda paket och finna hemligheter som jag inte har en aning om. Dålig på Sudoku.
Dold talang: Duktig på att sova och kan somna innan huvudet har landat på kudden.
Se mer av Louise Hävres måleri här: www.louisehavre.se