Från IKEA till Länsstyrelsen

Inspirerande exempel på genuin arbetsglädje visade landshövdingen i Kalmar län, Thomas Carlzon, när han gästade Öland Kust till Kusts frukostträff i onsdags. Med inlevelse, humor och en hel del självdistans berättade han om sin väg från IKEA till Länsstyrelsen. Som äkta smålänning född i Älmhult arbetade han 45 år för IKEA, bland annat som VD för IKEA Sverige. Vägen dit ”bara blev”, det ena gav det andra och några högre studier hanns aldrig med.

 

Jag är självlärd. Känner mig som en entreprenör där jag försöker följa min pappas råd ”att alltid stå kvar med fötterna i verkligheten.”

Det var i sanning en medryckande historia som Thomas levererade. Där fanns både delikata detaljer från möten med Ingvar Kamprad och spännande telefonsamtal från regeringskansliet där han erbjöds uppdraget som landshövding.

Att Thomas brinner för sitt uppdrag är inte att ta miste på. Hela Kalmar län ligger honom varmt om hjärtat. Fakta satt där de skulle och engagemanget i de lokalt öländska frågorna kunde inte ifrågasättas.

Det var en personlig landshövding som mellan lovorden över sin familj också förmedlade en äkta stolthet över sitt uppdrag när han avrundade sommarens frukostträffar i Sandviks hamn.

Text och bild:
Elisabeth Öhman

Middag med fogden på Horns kungsgård

Vad hände den 24 juli 1554?
Det kåserade den före detta kungsgårdsarrendatorn Johan Barkewall kring när en morgonpigg skara i samlades i Sandviks hamn för vår välbesökta frukostträff. Exakt på dagen 465 år senare fick åhörarna ta del av en intressant redogörelse för hur livet på en kungsgård gick till på den tiden.
Det var när staten ”övertog” stora arealer odlad jord från kyrkan som kung Gustav Vasa på 1550-talet anlade Ölands fem kungsgårdar i Ottenby, Gärdslösa, Rälla, Borgholm och Horn. Syftet var att producera spannmål, kött, ost, smör, honung och ull för hovets och militärens räkning.
Förutom en beskrivning av människornas och djurens tillvaro på kungsgården skissade Johan upp scener från dåtidens middagsbord där fogden bänkade sig tillsammans med gårdens yrkesskickligaste nyckelpersoner. På bordet stod bland annat kokt höna, lungmos, gädda och den hyllade osten som konsumerades till ackompanjemang av kopiösa mängder öl.
Johan, med bland annat en välkänd campingkarriär bakom knuten, arrenderade kungsgården mellan 1974-1999. Numera är han grävmaskinist och veniat på norra Öland då han inte gör en avstickare till Riksarkivet i Vadstena för att gräva fram fler intressanta källfakta om Horns kungsgård.
Text och bild:
Elisabeth Öhman

Om att odla fisk i tomma ladugårdar

Om den överraskande möjligheten att odla fisk i tomma ladugårdar berättade Göran Skoglund, verksamhetsutvecklare vid Refarm Linné på Öland Kust till Kusts frukostmöte i Sandviks hamn i onsdags morse. Att tänka i nya banor när det gäller livsmedelsproduktion är en möjlighet för landsbygden att matcha kommande efterfrågan på fisk, skaldjur och grönsaker.

De senaste åren har det sakta börja växa fram en helt ny näring som går ut på att med en begränsad ytanvändning bli självförsörjande på fisk och grönsaker. Från landets ytterst låga andel självförsörjning, som ligger på 20–30 procent, behöver fisk- och grönsaksproduktionen öka med upp till 50 procent fram till 2030. Här finns en potential för Öland med cirkulära slutna system med till exempel akvaponik som är en kombinerad odling av fisk och grönsaker.

  • Vi kan ta tillvara ladugårdar och industrilokaler och göra om dem till landbaserade system där 1 ton foder ger 1 ton närproducerad fisk och 8–10 ton grönsaker, menade Göran.

Det är Refarm Linné som med stöd av Leader Västra Småland, Jordbruksverket och EU driver detta projekt för att öka kunskapen och medvetenheten om hållbar, landbaserad fiskodling. Den intresserade kan läsa mer på www.refarmlinne.se där också Göran lovar lägga ut illustrerande faktabilder från morgonens föreläsning.

Text och foto:
Elisabeth Öhman

 

Flitiga bin trollband morgonpigga besökare

Att liknelsen ”flitig som ett bi” verkligen stämmer med verkligheten bekräftade biodlaren Hans Lundell, som med sin mångåriga erfarenhet av biodling berättade om ”Biodling för ett hållbart samhälle” på Öland Kust till Kusts frukostträff i Sandviks hamn.

Hans förmedlade många intressanta fakta om binas fascinerande värld. Bland annat att ett bi kan flyga tre kilometer upp till 10-12 turer per dag för att besöka 50-100 blommor åt gången, att det finns cirka 60 000 bin i en kupa och att honungens nyttigheter är en riktigt hälsosam energikick.

– Jag startar alltid dagen med ett par teskedar, varje morgon, året om.

Bina har ett unikt sätt att ”dansa” med varandra. Inne i den becksvarta bikupan förmedlar de värdefull information om var det finns mat och i vilken riktning kompisarna ska flyga för att hitta dit. De största hoten mot bin är sjukdomar och parasiter, monojordbruk och gifter i trädgården.

– Och att det regnar är oerhört viktigt då bina behöver blommor för att överleva, och blommor behöver vatten för att inte torka bort.

Hans är aktiv i Ölands biodlarförening och håller nybörjarkurser i biodling. Förutom sina 15 egna bisamhällen hemma i Lindby ser han även till bikuporna på Sollidens slott.

Text: Elisabeth Öhman
Bild: Torbjörn Cederholm

Trolska berättelser kryddade morgonkaffet

”Bland gastar och småfolk” var temat när berättaren Sigrid Oldenburg gästade Öland Kust till Kusts frukostmöte i Sandviks hamn i onsdags morse. På Öland vaktar gastarna i rören, trollen dansar i fullmånens sken och allt är inte vad det synes vara. Genom det som berättats och bevarats kan vi komma nära människor som levt för länge sedan. Att förflytta sig till det som inte längre finns öppnar perspektiven.

Trots den tidiga timmen skapade Sigrid den där speciella stämningen när historier blir till liv. Vad som var sant och osant ur Ölands rika berättarskatt får dock vara osagt. Men berättelserna om den svarta hunden, gammelpigan, den elake prästen eller platser där döda människor går igen satte helt klart igång fantasin och gav utrymme för lyssnarna att skapa sina egna bilder av berättelserna.

Text och foto:
Elisabeth Öhman

Öland – en kommun eller två?

Ska Öland bestå av en enda kommun eller ska Borgholm och Mörbylånga fortsätta vara två kommuner?

Det var frågan när utredningens projektledare Stefan Carlsson gästade Öland Kust till Kust Intresseförenings frukostträff i Sandviks hamn.

Den pågående utredningen, som tillsatts av Sveriges kommuner och landsting, ska ge ölänningarna ett hum om vilken organisation som på bästa sätt möter de utmaningar som kommunerna står inför. Alternativen är att kommunerna arbetar vidare som idag, utökar sitt samarbete eller slås samman till en kommun.

Stefan berättade att öppna möten har hållits runt om på Öland, dels för att informera om de olika alternativen och dels för att samla in åsikter från ölänningar, företag, föreningslivet och kommunanställda. Att frågan slår an många känslomässiga strängar är inte att tvivla på med tanke på de åsikter som ventilerats.

Utredningens förslag ska presenteras för de båda fullmäktigeförsamlingarna efter sommaren, och i slutet av året är det dags att fatta beslut. Röstar kommunerna för ett ja blir det folkomröstning i samband med EU-valet i juni 2019. Går förslaget om en kommunsammanslagning igenom kan det blir verklighet 2023.

Text och bild:
Elisabeth Öhman

Måste tavlor ha ett namn?

Journalisten Anders Marell med tavlan Vårvinter Kolstad, som Erich Schwandt målade i mars 1979, och som fungerade som illustrativt exempel på frukostträffen. Foto: Torbjörn Cederholm

Den frågan besvarade journalisten Anders Marell mycket utförligt när han besökte Öland Kust till Kusts frukostmöte hos Sandviks Fisk & Kök. Vädret var obligatoriskt soligt denna onsdagsmorgon när vi fick veta mer om konsten och språket i ett miniatyrperspektiv.

Anders delade generöst med sig av ett blädderhäfte som gav åhörarna en djupare förståelse för vad en tavlas namn kan betyda för konstverket. Anders menade att ett namn, aningen i bestämd eller obestämd form, kan ge en uppfattning om konstnärens syfte med sitt motiv. Om en tavla till exempel får namnet ”Kust” kan den tolkas på ett sätt, om den får namnet ”Kusten” kan den tolkas på ett annat sätt. Hur betraktaren tolkar bilden kan styras av konstnärens språkval, men också av den personliga uppfattningen.

Nästa frukostmöte på onsdag den 25 juli lyssnar vi till Kerstin Fredlund, allmänläkare, med. dr. i livsmedelsvetskap och Susanne Eriksdotter, lantbrukare, Isgärde Kvarn när de kåserar om vetets historia och Ölandsvetets potential på temat ”Från mångfald till enfald… och åter?”

Text: Elisabeth Öhman

 

När Sandvik blev en katedral

”Det är fantastiskt att vara här i Sandvik och lyssna till klassisk musik. Det låter nästan som i en katedral.”
Så beskrev Björn W Stålne välljudet på uteserveringen vid Sandviks Fisk & Kök när Öland Kust till Kust Intresseförening bjöd in till frukostträff på temat ”Måste man vara expert för att lyssna på klassisk musik”?

Nej, det behöver man inte, menade Björn. Och han om någon vet vad det betyder. Som Rikskonserters före detta chef, tillika rektor för Operahögskolan och chef för Musikradion i P2 (och dessutom sommarölänning och Trosnäs-bo) har han ett välstämt musiköra.

Björn lotsade oss smidigt igenom en melodisk komposition av känd tonkonst från klassiska örhängen, vaggvisor och intermezzon. Den tidlösa musikens klanger illustrerades av Björns egna favorittonsättare Mozart, Tjajkovskij, Bach tillika Alvén och Stenhammar.

Nästa onsdag hamnar konsten och språket i ett miniatyrperspektiv då journalisten Anders Marell kåserar på temat ”Måste tavlor ha ett namn?”

Text och bild:
Elisabeth Öhman

Fullsatt för Knisa mosse

Det var fullsatt på uteserveringen hos Sandviks Fisk & Kök när Börje Ekstam, fil. dr Limnologi, berättade om Knisa mosse – Ölandsmyren som fredades av en internationell kioskvältare.
Knisa mosse är en av Ölands få odikade våtmarker av stor betydelse för både växter och djur. Historien berättar att drottning Victorias läkare Axel Munthe delade hennes starka engagemang för djur och natur och tillsammans arbetade de för att Knisa mosse skulle fridlysas som naturskyddsområde under namnet Drottning Victorias fågelskyddsområde.
Med åren har mossen växt igen med ag och buskar, de öppna vattenytorna minskat och häckfåglar som svarthakedopping, svarttärna och årta försvunnit.
Det lär ha funnits gädda i mossen under hela 1900-talet. Idag finns ett stort bestånd av sutare i mossen, hur de kommit dit är en gåta då mossen saknar både tillflöden och utlopp. Inplantering är en bra gissning. I början av 2000-talet fanns 50-200 kilo sutare per hektar, vilket innebar en biomassa på upp till 2 ton. Reduktionsfiske har skett, men har fått avbrytas då nya upphandlingsregler införts. Numera söker man att genom slåtter få fler öppna vattenytor i mossen. Förhoppningen är att få tillbaka den forna fågelrikedomen.
Det här var det andra av sommarens sex frukostträffar i arrangemang av Öland Kust till Kust Intresseförening. Nästa onsdag lyssnar vi till Rikskonserters före detta chef Björn W Stålne när han berättar, förklarar och spelar mycket musik på temat ”Måste man vara expert för att lyssna på klassisk musik?”

Text och bild:
Elisabeth Öhman