Fullsatt för Knisa mosse

Det var fullsatt på uteserveringen hos Sandviks Fisk & Kök när Börje Ekstam, fil. dr Limnologi, berättade om Knisa mosse – Ölandsmyren som fredades av en internationell kioskvältare.
Knisa mosse är en av Ölands få odikade våtmarker av stor betydelse för både växter och djur. Historien berättar att drottning Victorias läkare Axel Munthe delade hennes starka engagemang för djur och natur och tillsammans arbetade de för att Knisa mosse skulle fridlysas som naturskyddsområde under namnet Drottning Victorias fågelskyddsområde.
Med åren har mossen växt igen med ag och buskar, de öppna vattenytorna minskat och häckfåglar som svarthakedopping, svarttärna och årta försvunnit.
Det lär ha funnits gädda i mossen under hela 1900-talet. Idag finns ett stort bestånd av sutare i mossen, hur de kommit dit är en gåta då mossen saknar både tillflöden och utlopp. Inplantering är en bra gissning. I början av 2000-talet fanns 50-200 kilo sutare per hektar, vilket innebar en biomassa på upp till 2 ton. Reduktionsfiske har skett, men har fått avbrytas då nya upphandlingsregler införts. Numera söker man att genom slåtter få fler öppna vattenytor i mossen. Förhoppningen är att få tillbaka den forna fågelrikedomen.
Det här var det andra av sommarens sex frukostträffar i arrangemang av Öland Kust till Kust Intresseförening. Nästa onsdag lyssnar vi till Rikskonserters före detta chef Björn W Stålne när han berättar, förklarar och spelar mycket musik på temat ”Måste man vara expert för att lyssna på klassisk musik?”

Text och bild:
Elisabeth Öhman

Sol, ost och getter

I ljum bris och strålande sol startade Öland Kust till Kust Intresseförening säsongens frukostmöten på uteserveringen vid Sandviks Hamn & Fisk. Premiärgäst var Annika Bullus, VD och visionär vid Hagelstad Getgårdsmejeri.

Ett 60-tal åhörare lyssnade uppmärksamt när en mycket engagerad Annika berättade om sitt livskall att arbeta med getter. Hon var 17 år när hon första gången drack getmjölk och den smakupplevelsen bär hon fortfarande med sig när hon idag basar över 300 getter på sin renoverade gård i Hagelstad. En varm kärlek till djur genomstrålar Annikas arbete där hon tillsammans med sin lovordade personal koncentrerar sig på djurhälsa, produktion och modernisering. Djurens välmående står i fokus. Därför är till exempel getstallet nyrenoverat med ett musiksystem som getterna gillar. Mozart är favoritmusiken. Även den nyinstallerade massageborsten är populär.

– Våra 160 mjölkande getter producerar cirka 320 liter mjölk om dygnet som vi tar till vårt mejeri och gör ett tjugotal pastöriserade getmjölksprodukter som ost, mjölk, yoghurt, kvarg, grädde, smör, bredbar creme och den stora nyheten för året: glass, berättade Annika.

Hagelstads Getgårdsmejeri har under de senaste åren utvecklats till en modern anläggning som välkomnar besökare från Europas alla hörn. Väl värt ett besök alltså, och kika gärna in på killingarna som vandrar fritt med sina mammor i getstallet. Annika har till och med låtit bygga en balkong så att åskådare kan få överblick och förundras av getternas njutbara liv.

Nästa onsdag lyssnar vi till Börje Ekstam, fil. dr. Limnologi som berättar om Ölandsmyren Knisa mosse som fredades av en internationell kioskvältare.

Text och bild:
Elisabeth Öhman

Invigning av nya ICA Nära Trossen

Det var verkligen så att människor vallfärdade till Sandvik i lördags när ICA Nära Trossen hade invigning av sin nya butik. Solen strålade från en klarblå himmel, och det blev till en riktig folkfest, ja, det kändes helt klart att traktens givna – och saknade – samlingspunkt är tillbaka från och med denna dag.

En stor skara nyfikna besökare samlades utanför entrén strax före klockan elva. Lite överraskande inleddes invigningen med att en grupp, som vi trodde, kunder kom ut genom butiksdörrarna med varsin ICA-kasse i handen. Det visade sig inte vara ”helt vanliga kunder” utan kören Chorus Mixtus som gjorde entré. Passande nog organiserade de sig i kö utanför dörren, med sidan mot publiken, och inledde med sången ”Kösång”. Flera glada och positiva sånger följde på det.

– Det är Yvonnes dag idag, inledde huvudentreprenören Robert Nilsson från Folke Nilsson Bygg AB, vid mikrofonen. Hon är min stora hjälte, från första spadtaget som togs den femte januari fram till idag. Och det är nog snabbaste tiden någonsin man byggt en ICA-butik på.
Stina Lind, dotter i familjen, tog vid mikrofonen och fortsatte på temat. Några rörande ord om sin mor Yvonne, bland annat om hennes enorma styrka. Stina Lind avslutade, smått rörd, med att berätta hur svår Yvonne är att ersätta, samt att tacka henne för att hon är den hon är och för att hon gör det hon gör.
Sist landade mikrofonen i Yvonne Linds hand som berättade om sina tvivel genom hela processen, risktagandet, om att välja hjärtats väg och att våga tro på framtiden. Hon berättade om allt stöd hon fått på vägen från branden fram till nu från familj och vänner. Från personalen förstås. Och från alla oss kunder. Slutligen framförde hon ett stort tack till alla oss som stöttat hela vägen fram. Som avslutning på talet klipptes bandet till ”vår” nya butik. Av Yvonne själv, förstås. Och vi fick äntligen komma in.

Framför och kring butiken bjöds musikunderhållning och det bjöds på både korv med bröd, bubbel och tårta. Många var de vänner som för dagen hjälpte till med servering. Och för barnen fanns självaste GB-gubben på plats och bjöd på Piggelin. De flesta stannade en bra stund, inte bara för att handla, utan för att umgås och prata en stund. Ja, det blev verkligen en folkfest av stora mått på lilla Öland som pågick till långt in på eftermiddagen.

Yvonne Lind – en sprittande glad butiksägarinna – så som vi oftast är vana att se henne. Välkomna tillbaka säger vi – till dig och till hela din personalstyrka!
Stort lycka till önskar Persnäsportalen!
ÖPPETTIDERNA PÅ ICA TROSSEN ÄR: 8 – 20 alla dagar i sommar
(Undantaget Midsommarafton 8-16 och Midsommardagen 9-20)

Vi vill bara påminna om eldningsförbud!

Det är fortfarande extremt torrt i markerna. Därför är det eldningsförbud i hela Sverige inklusive Öland. Det är inte heller tillåtet att använda engångsgrillar ute i naturen. Grillar du hemma kan det vara en god idé att ha vatten till hands. Med vindens hjälp får elden fart mycket snabbt om olyckan är framme.
Var rädd om Öland – solens och vindarnas ö.

Livet i fågelholkarna 2018

I år upptäckte vi till stor glädje att vår sista fågelholk i trädgården var bebodd. Det är den som sitter i ett litet kastanjeträd. Holken placerade vi där för ett par år sedan ungefär en och en halv meter upp från marken. Det sägs att rödstjärten kan bo så lågt. För den kan även bo under rötter och i hålor i naturen. Men ingen har vad vi vet bott här förut.
Förutom i år – i år bebos verkligen holken – just av ett rödstjärtspar.
Rödstjärten har sedan vi flyttade in i denna trädgård visat sig varje år. Den har hämtat mat och badat i vår trädgård, men den har nog alltid bott någon annanstans. Förmodligen i närheten.
Rödstjärten är pigg och livlig, och vippar glatt på sin roströda stjärt, och den försvarar sitt bo just med näbbar och klor. Jag bevittnade en dag vår rödstjärtshane försvara sitt revir mot en dubbelt så stor stare genom att anfalla i flykten. Så när jag närmade mig deras fågelholk för att fotografera tog jag skydd bakom ett lakan som hängde på tork. Längre fram än så här ville jag inte gå, för att inte heller störa rödstjärtsparet som lämnade sin holk när jag närmade mig.

Övriga fåglar i våra holkar i år
För någon vecka sedan har jag sett starungar i trädgården, lika stora som sina föräldrar, bli matade innan de följde med upp i trädkronorna. Men de har bott någon annanstans i år – inte i vår trädgård.
Pilfinken har bott i det blå höghuset på husväggen i år igen. Ungarnas pipande har hörts ganska länge, men nu är de puts väck. En morgon satt en dunig, burrig pilfink på vårat solur, och jag jublade, för jag trodde jag äntligen skulle få se en nyutflugen unge. Men ögonblicket senare blev fågeln jag trodde var en unge bestigen av en annan, så förmodligen väntas snart en andra kull med pilfinkar.
Igår kväll såg jag plötsligt blåmesungar matas i vårt lilla plommonträd, ett par stycken som sedan eskorterades upp i de högre träden. Men var de bott, det har jag ingen aning om.

TEXT och FOTO:
ANITA TINGSKULL

Snart premiär för nya Trossen

På lördag är det premiäröppning för nya ICA Nära Trossen i Sandvik. Som vi väntat och längtat efter denna dag! Och som alla jobbat för att detta ska gå vägen – in i det sista. Färskvaror har nu börjat levereras och vi ser fram mot en välfylld butik till sommaren – men framförallt gläds vi åt att butiken snart finns här igen, allas vår egen butik!

Bilder från ICA Nära Trossens facebooksida

Trafikolycka i korsningen Sandvik-Södvik

Vid lunchtid på söndagen inträffade en krock i korsningen Sandvik–Södvik på väg 136. Två bilar, sex personer, ska ha varit inblandade i krocken. Den ena bilen ska ha kört in i den andra bakifrån. Ingen av personerna skadades fysiskt vid olyckan, enligt polis och räddningstjänst, men en av dem fördes med ambulans till sjukhus för kontroll. Båda bilarna fick bärgas från platsen och trafiken fick under tiden ledas om genom Södvik.
Det är inte första gången en olycka inträffar i korsningen Sandvik–Södvik.

”Öva, öva, öva så mycket du kan och bara skriv, skriv, skriv!”

Det är i Gillberga hon bor – författaren Elisabeth Öhman – med vy mot havet såklart. Idag är jag på väg dit. Det är en av de där fantastiska sommardagarna som började redan i mitten av maj i år. I skyn drillar lärkan och vart jag ser böljar fält av blommande orkidéer när jag fortsätter upp mot norrbyn. Jag rundar ett dignande buskage med doftande syréner och parkerar min cykel. Där möts jag av en skällande tax och blir snart visad in på gården av Elisabeths man, Janne.

I skrivarlyan en trappa upp hittar jag Elisabeth i färd med att skriva ut vägsamfällighetsprotokoll, samt lägga ut info om sommarens frukostmöten på Facebook för Öland Kust till Kust Intresseförening, där hon i dagarna blivit vald till ny ordförande.
Elisabeth är en tjej med många bollar i luften. Hon är involverad i flera föreningsprojekt, som förutom ordförandeskap och sekreterare också innefattar engagemang i traktens fiberanslutning som är på gång.
Därutöver har Janne och Elisabeth blivit familjehem till en nioårig pojke på äldre dar. Det där är lite roligt, säger jag. – Att vi är mormor och farfar till Leo, menar du? – Ja, inte är det väl speciellt vanligt? – Det är inte lustigare än förut, knycker Elisabeth, bara att Leo istället bor hos oss här på Öland.

Hur kom du till Öland från första början?
– Med segelbåt. Jag var tre månader första gången jag följde med på familjens kustkryssare från hemmahamnen I Nyköping till längtans mål som alltid var Byxelkrok.
Många seglatser senare hade en stark längtan till Öland vuxit fram, en så stark längtan att hon idag bestämt sig för att stanna.

Det tog ju lite tid innan ni kunde bosätta er här permanent?
– Vi köpte huset 2010 och har först bott här på somrarna, och många, många helger. Drömmen fanns ju hela tiden om att flytta hit permanent. Men det var till en början inte helt självklart när flytten skulle bli av. Många bitar skulle falla på plats innan vi kunde ta steget fullt ut. Men nu har vi gjort det och miljön är helt fantastisk. Vi trivs toppen. Och jag får ro att skriva.

Jag ser mig om i skrivarlyan. På bänken ligger några tjocka böcker i en prydlig stapel. Titeln på dem är ”Svenska Ostron”.
– Det har ju också alltid varit en längtan. Jag har hela mitt liv skrivit yrkesmässigt, men aldrig något eget. Så 2015 gavs förstlingsverket ”Svenska Ostron” ut med undertiteln ”– havets juveler”. Det blev ett heltäckande praktverk, en reportagebok, med texter om såväl anatomi, historik och resereportage som ostrontävlingar, profiler och krögare inom ostron samt läckra recept. Jag fick då äran att samarbeta med fotografen Åsa Dahlgren som tar rent magnifika bilder som också pryder hela boken.

Det var just det vi skulle prata om, tänker jag, författarskapet. Min blick stannar till vid en tavla med bokens tidslinje, fullnålad med bilder och rivna små lappar. Blyertsanteckningar och skisser.
– Ja, det här, förstår du, är storyn för ”Drottningklockan”, säger Elisabeth, och de två uppföljarna. I stort.
Två år har det tagit mig att få fram det här manuset och det blev klart nu i vår. Som jag funderat och tänkt, formulerat och svängt, vänt och krängt ord. Till sist kände jag mig ändå klar att skicka manuset till ett förlag. Med verklig nervositet lade jag manuset på postlådan, förstås helt ovetande om hur det skulle tas emot.

Ja, berätta – hur gick det?
– Det blev en orolig väntan. Manuset skulle läsas och analyseras. Plötsligt en dag hörde de av sig. Så här sa de, precis så här; ”Klart vi ska ge ut den! Utan tvekan! Jag är helt golvad, bland det bästa jag läst.”
Det var stort! skiner Elisabeth. Riktigt stort!

Så nu kan du verkligen titulera dig författare?
– Jag tror man kan det när man gett ut två böcker så det borde funka nu.

Hur blir man då författare? frågar jag
– På 1970-talet fick jag skrivrådet av Astrid Lindgren att ”öva, öva, öva så mycket du kan och bara skriv, skriv, skriv”! Efter det gick jag Lars Hesslinds ”Författarskola” på Marstrand och medverkade i radioprogrammet ”Boktornet” med en novell. Jag har väl en del rutin i skrivande sedan tidigare eftersom jag yrkesarbetat i närmare fyrtio år som copywriter, journalist och skribent. På senare år har jag också gått kurser i romanskrivande, deltagit i skrivkonferenser och avancerade romanverkstäder i både London och New York. Så mitt råd blir som Astrid Lindgrens; ”öva, öva, öva så mycket du kan och bara skriv, skriv, skriv”!

Hur vågar man släppa ordinarie uppdrag och hänge sig helt åt författandet?
– Det handlar ju naturligtvis om att klara uppehället även om man helst av allt vill skriva böcker på mer än heltid. Jag har fortfarande kvar en del uppdrag som copywriter via en reklambyrå I Göteborg där jag är skribent för bland andra Chalmersfastigheter. Jag har varit egen företagare i många år, och använder erfarenheterna därifrån för att bygga upp mitt författarskap.

Använder du alltid dator när du skriver, eller flyter det ibland lättare med en Ballograf?
– Båda delar. Älskar min Mac, men skriver också oerhört mycket för hand. Har just nu olika anteckningsböcker igång där jag skriver ned storyidéer till fyra kommande böcker.

Får du aldrig skrivkramp?
– Nej. Eller jo. Då blir det en promenad ut på alvaret. Det är bästa inspirationen!

Har du nått det omtalade flowet, det som man ofta talar om, när huvudpersonerna börjar leva sitt eget liv i berättelsen?
– Jadå, Aron och jag har fin kontakt. Han är en högst levande vän. Nästan så jag funderar på att skicka grattiskort till hans födelsedag den 8 augusti. Han skulle nog gilla det, särskilt om det var ett originellt urverk på framsidan.

Vill du berätta något om handlingen?
– Handligen startar i Nyköping, där jag är uppväxt, men äventyret tar oss mycket vidare än så både i tid och rum. Berättelsen är fiktiv, men har många förankringar i verkliga händelser runt om i världen.
Romanens huvudkaraktär Aron Pettersson är kyrkogårdsvaktmästare och amatörurmakare. Hans djupa passion för urverk trasslar in honom i en rafflande händelsecirkus som baseras på både verkliga och fiktiva händelser. Bokens händelser spänner över åren 1939-2003. En del Ölandsrelaterade händelser finns med som till exempel stormen den 23 juli 1985 som här får ödesdigra konsekvenser.
Kanske ser du redan nu Aron påta där ute på kyrkogården eller skruva i sina klockor i det tickande urmakeriet? Eller när han funderar över sitt livs kärlek Maggan, möter den underfundiga brevbäraren eller får ett av världshistoriens mest berömda urverk med posten, helt oförhappandes. Arons märkliga livsöde ackompanjeras av tusen klockors tickande. I urmakeriet låter det som ett vattenfall när klangerna stiger och dalar. Välkommen in i hans värld!

Och när får vi äran att läsa detta?
– Boken släpps den 15 juni och ligger redan ute hos nätbokhandlarna. Releasefest blir i flotta NK-villan I Nyköping den 16 juni. Fick just veta att både ljudbok och e-bok släpps redan i augusti. Kul, men lite pirrigt förstås.

Har du hamnat rätt i livet? Jag menar, är det författare du alltid drömt om att bli?
– Absolut. Kan inte bli mer rätt. Har jobbat stenhårt för att nå mitt mål som jag satte redan i tonåren. Det tog ett tag, men nu är jag här. Tack till mina nära kära och Öland för det!

Den obligatoriska frågan; Vilket är ditt smultronställe i Persnäs socken?
– Det är här där jag bor. Här är underbart. En promenad ned till stenkusten, ett dopp i Kalmarsunds vågor, blommorna, fåglarna, harmonin, ljuset, lugnet, solen, stenmurarna, stjärnhimlen, träden, tystnaden, vinden. Jag är helt begeistrad. Gillberga är en magisk plats på jorden.

– Nu är det min tur att ställa en fråga till dig istället, flikar Elisabeth in, vad sägs om en bit mat?
Javisst, säger jag, vi åker ner till Sandvik, så kan vi ta några bilder också.

TEXT OCH FOTO: ANITA TINGSKULL
© SÖDVIK 2018


DETTA ÄR ELISABETH ÖHMAN
Namn: Eva Elisabeth Öhman
Född: i Nyköping 1956
Familj: maken Janne, dottern Joanna, sonen Joakim, taxen Pocahonta
Bor: i Gillberga
Yrke: författare
Äter: helst LCHF, älskar dock potatis
Dricker: vin och mineralvatten
Röker: nej
Kör: Toyota Aygo och Volvo XC60
Kom första gången till Öland: 1956
Fritidsintressen: Allt som har med litteratur och författarskap att göra
Senast lästa bok: ”Störst av allt” av Malin Persson Giolito
Film: The Commitments
Resmål: Blå Jungfrun, London, Malta, Italien
Bästa egenskap: Förmåga
Sämsta egenskap: Lättövertalad
Dold talang: Kan spela Marseljäsen på kam


 

Årsmöte i Öland Kust-Kust Intresseförening

Lördagen den 12 maj höll Öland Kust-Kust Intresseförening årsmöte i Sandvikslokalen.

Året som gått kännetecknades av ett stort engagemang i projektet Fiber i Persnäs och Källa socknar, (Löttorp Syd), den traditionella cykelorienteringen, sex välbesökta frukostmöten (varav ett fick ställas in på grund av sjukdom), fem uppskattade vandringar samt den årliga sommarmarknaden i Sandviks hamn.

Till ny styrelse valdes Elisabeth Öhman som ordförande, Torbjörn Cederholm, Anders Bogårdh, Per-Ola Svensson och Kristina Arnrup som ledamöter och Dag Nial som suppleant. Till revisor valdes Leif Nordgren och Christer Hessling som suppleant. Till valberedningen valdes Johan von Reis och Britt-Mari Erlandsson.

Styrelsen riktade ett varmt tack till alla som under året varit med och skapat ett engagemang för föreningen och för Persnäs socken.

Efter årsmötet intogs en välsmakande sopplunch som avslutades med kaffe och kaka.

/ EÖ