SKRÖNOR från Persnäs

Lanthandlaren som sålde kalk
Tode Jakobsson i Lilla Horn var en flitig historieberättare och hade mycket att förtälja om gångna tider.

Tode hade i sin ungdom varit anställd i en lanthandel i Högby och därifrån hade han märkliga ting att berätta.
Där fanns tydligen en skicklig handelsman, som bland annat från fastlandet tog hem säckar med kalk, som han sedan sålde till bönderna,
”Se, det skulle ju vara bra med kalk på åkrarna”.

Han lär enligt Tode faktiskt ha övertalat flera att köpa. Det kan man kalla försäljningsbegåvning!


Lyktgubbar
En gammal man i Lilla Horn berättade gärna spökhistorier. Han berättade en gång om det som man kallade för en “bjäre”, en slags hare, som gick och tjuvmjölkade korna så att gårdsfolket fick mindre eller ingen någon mjölk alls. En sådan hare gick inte att skjuta annat än med silverkula.

När han i något ärende hade gått ut till högarna på åsen, hade han sett spöken. Det var ”lyktgubbar”, som följde efter honom, berättade han.

Åsen är den sandås, Högåsen. som sträcker sig mellan Jordhamn och ner mot Sandvik. Uppe på den finns flera gamla gravhögar och det var där han hade trott sig se spöken.


Guldet i stenröset
Tode Jakobsson har också berättat om guldet i forngraven i trakten av Lilla Horn.

”Graven låg i kanten av åkern, alldeles vid infarten, och bonden svor varje gång han fick gira för att inte köra på sten när han skulle ut och arbeta. Men så kom han på en idé.
Han skulle sätta brorsonen att leta guld i stenröset. För visst var det en forngrav, och där fanns säkert massor av guldföremål, jodå. Röret hade ju legat här i evigheter.

Pojken skyndade hem från skolan för att röja sten. Och det blev ett drygt jobb för en trettonåring. Men han var nyfiken på skatten, tänk att hitta guld som är så gammalt att vikingarna kanske haft det, tänkte han, och slet vidare med oavbruten iver.

Så småningom var marken frilagd och åkern röjd, men något guld, nej det fann han aldrig på platsen.
Men bonden var nöjd och svor då aldrig mer över stenröret.”


Nils Jakob och pianinot
Tode Jakobsson i Lilla Horn var en flitig historieberättare och hade mycket att förtälja om gångna tider.

En gång berättade han, att hans far, Jakob Nilsson, hade inhandlat en såningsmaskin – kanske var det den allra första på norra Öland. Jakob Nilsson avled 1917, så köpet skedde före detta år.
Maskinen anlände till Persnäs med en båt som angjorde Sandvik och Jakob Nilsson körde den därifrån hem till Lilla Horn.
Alla som såg nyförvärvet undrade, vad det kunde vara för någon märklig tingest, tills någon kom på;
”att nu skall ni se, nu har allt Nils Jakob skaffat sig ett pianino!”