Fibergrävning på gång i Södvik

I dagarna har man kommit igång med grävningen för fiber i Södvik. Det grävs i centrala byn och även ner mot Östra Södvik. Man gräver från morgon till kväll, hackar och knackar sig ned på de ibland stenhårda markerna. Då flera av husen så här års inte är bebodda fungerar ju arbetet fint även efter mörkrets inbrott. Ännu har inga avgrävningar av andra ledningar, så vitt vi vet, skett.
I Östra Södvik håller man samtidigt på med grävning för vatten och avlopp, så där pågår dubbelt grävningsarbete.

Julmingel på ICA Trossen

Under lördagen visade och sålde hantverkare, författare och formgivare från orten sina alster i ICA Trossens foajé. En julmarknad i miniformat skulle man kunna kalla det. Några bord fick plats i hörnan där det vanligtvis går att fika och spela, andra dukade upp sina alster inne i butiken. Utanför butiken kunde man också köpa adventsgranar. Arrangemanget blev väldigt lyckat, och vi hoppas det återkommer nästa år igen. Ett trevligt initiativ i decemberrusket!

Foto: Elisabeth Öhman, SL

Boksläpp av Öländsk Bygd 2019

I lördags träffades för året engagerade författare, redaktionskommitté, redaktör och press till boksläpp av nya utgåvan av Öländsk Bygd. Enligt tradition brukar boksläppet alltid äga rum på lördagen i första adventshelgen – så och i år. Ett tjugotal personer samlades till boksläppet. Efter en kort presentation av alla inblandade i boken följde en genomgång av samtliga artiklar, där de olika författarna fick chans att berätta något ytterligare kring sina respektive ämnen.

I 2019 års utgåva finner du rubriker som; ”Lammet & Grisen – de första åren”, ”Skeppsbrott och släktöden”, ”I huvudet på en mjölnarpojke”, ”Ett år med Vega”, ”Källas äldsta släktgård”, ”Dopfuntarna från Dälje” och mycket, mycket mer.

Öländsk Bygd är därmed släppt till försäljning och bör finnas hos försäljningsställen och byombud från och med denna vecka. Stöd även din hembygd om du har möjlighet, genom att köpa medlemskort för året.
Angenäm läsning!

Skurverket i Jordhamn i form igen

Många var spekulationerna om vad som egentligen orsakat totalstoppet i Jordhamns fina gamla väderskurverk. De kvarnrenoverare i samarbete med antikvarie, som vi tidigare nämnt om, provade den ena efter den andra lösningen för att komma tillrätta med det låsta och lutande verket. Men ingenting hjälpte – till att börja med.

Det var när man slutligen tog tillvara den allra första tanken, den att hela verket kunde fått slagsida som arbetet gav resultat. Eftersom verkets stöttor reparerats för inte så väldigt längesedan så antog man först att det inte var problemet, men så var det alltså.
En lastmaskin kördes ned mot strandlinjen och med dess kraft kunde skurverket sakta och säkert dras i läge. Med ett genuint knarrande gav skurkvarnen med sig och ställde sig lydigt på plats igen.
– Är det så de låter? frågar jag Göran Blom, kvarnrenoverare.
– Ja, då vet man att man är på rätt väg. De knarrar alltid till när de kommer.

Med facit i hand var det alltså den enklaste vägen som var den rätta, vilket sparade både arbetstid och huvudbry för alla inblandade.
Nu snurrar vingarna igen på skurverket, som även de fått en översyn. Skurverket får som tidigare stå vänt mot sydväst – blickande ut över Kalmarsund. Kanske är det vackrast så.

Läs tidigare artikel om renoveringen här!

 

Trossen-tomten till salu

Nu är tomten där ICA Trossen tidigare låg till salu. Ja, bättre läge kan man knappast finna. Det är också ordentlig storlek på tomten med sina 2.200 kvm. Marken är utgrävd, sanerad och klar för att bebyggas och inkluderat i priset är anslutning till kommunalt vatten/avlopp samt el. Tomten säljes via Ölandsmäklaren och därifrån har vi också lånat bilden ovan.

Besked om fiber i Södvik oktober 2018

Följande information kom igår via mail till bland annat Persnäsportalens redaktion.
I mailet fanns också kontaktuppgifter om man vill få närmare information;

Sista fasen av fiberutbyggnaden i södra Löttorp är igång
Bästa kund,
Först vill vi på IP-Only beklaga förseningen av fiberutbyggnaden och uttrycka vår uppskattning för ditt tålamod. Som vi tidigare kommunicerat har vårt skifte från tätort till landsbygd inneburit en hel del utmaningar. Vi har nu ändrat arbetsmetoder och vässat våra processer för att bättre möta landsbygdens förutsättningar. Denna omställning har dragit ut på tiden, men i gengäld är vi nu bättre rustade för en effektiv och kvalitativ fiberutbyggnad.

Fiberleveransen till ditt område är igång
För ditt område innebär detta att vi under året har arbetat med utbyggnationen av fibernätet hem till dig. Största delarna av grävarbetet är klart och just nu arbetar vi med planering av återställningen som ska göras. Hitintills har 328 kunder blivit driftsatta och hela projektet omfattar 728 fastigheter, vi beräknar att färdigställa fiberutbyggnaden under 2019.

Driftsättning av din fiberanslutning kommer ske löpande under projektets gång. Har du inte fått din fibermottagare installerad kommer du i god tid att bli kontaktad av IP-Onlys entreprenör för att boka en tid för installationen.

Vi återkommer med mer information löpande.”

Persnäs hembygdsmuseum har fått ett lyft

Idag var det besiktning av de nyrenoverade fönstren på Persnäs hembygdsmuseum. Renoveringen har pågått sedan midsommar i år och har skett enligt gammal beprövad metod med både linoljekitt och linoljefärg. Först har varje fönster bearbetats in till trärent, varje glasruta har plockats bort och falsen har gjorts ren. Ett bottnande lager med linolja har strukits på innan rutorna först kittats på plats, därefter stiftats. De rutor som var trasiga har bytts mot nya – eller rättare gamla; samtliga fönster är en mix med gamla munblåsta glas och valsade rutor, de senare vanliga mellan 1930-60. Nytt kitt har lagts genomgående. Därefter har bågarna strukits med tre lager linoljefärg.
Nya fönsterbågar, uppe mot öster och på nedervåningen mot norr, har helt fått bytas då de var slut. Även mittpost och bottenstycket i karmen har fått bytas ut.
Karmar och fönsterbleck har målats, och fått en något gulbruten ton för att inte sticka ut mot putsfasaden.

– Vi har försökt att hitta en grön kulör till fönsterbågarna som är så lik den ursprungliga gröna vi hittat, säger Carl Barke som stått för renoveringsuppdraget. Nu finns det öppningsbara fönster i alla rum enligt gammal tradition, det vill säga – en luft ej öppningsbar och en luft som är öppningsbar. Samtliga försedda med fräscha beslag.
– Gångfönster, kompletterar Harald på genuint persnäsmål, ja, det är så de kallas.
Och de som ej är öppningsbara är traditionellt kittade och fästa med spik.

Vi som fanns på plats vid fönsterbesiktningen idag var hembygdsföreningens ordförande Anna-Karin Nilsson, Harald Johansson – styrelsemedlem, Ingrid Lilliesköld – kassör, fönsterrenoverare Carl Barke, byggnadsantikvarie Ellen Olsson från Kalmar Länsmuseum samt undertecknad.
Fönsterrenoveringen kommer förstås att kosta en bra slant, men bidrag har utlovats som täcker en del av kostnaden.

Text och foto:
Anita Tingskull

Ellen Olsson och Carl Barke


KORT HISTORIK OM PERSNÄS HEMBYGDSMUSEUM
1884 inköpte fattigvården i Persnäs en tomt i Lundby för 15 riksdaler.
Byggnaden uppfördes sedan mellan 1884 och 1886. Östra delen av byggnaden var från början fattighus som bestod av fyra rum och kök. Den västra delen användes som sockenstuga där socknens valda ombud, de rikaste och mäktigaste, höll sockenstämma och sammanträden.
Fattigstugan fanns i bruk fram till 1933.
Den västra delen användes som skollokal mellan 1890 och 1966.
1961 föreslog Ove Nilsson, dåvarande ordf i Persnäs hembygdsförening, att man skulle få disponera byggnaden som hembygdsmuseum. Ove satt då även i Åkerbo skolstyrelse. Detta beviljades och man började samla in föremål.
Folkskolläraren Sven Andersson tog som sin uppgift att samla in skolföremål.
Ove Nilsson och Axel Karlsson samlade in äldre bruksföremål.
Byggnaden blev så småningom skänkt som gåva till föreningen, och sedan 1968 är fattighuset/skolan bygdens hembygdsmuseum.
Idag är byggnaden K-märkt.
Den första kommittén som påbörjade arbetet med muséet bestod av; Erik Erlandsson, Stanley Larsson, Allan Nilsson, Gunnar Nilsson, Axel och Sven Karlsson, Elis Johansson, Sven Andersson och Ove Nilsson.


 

En kulturpersonlighet har lämnat oss

Det flaggades på halv stång vid Södviks Kvarn. Sven ”i Kvarna” Karlsson hade lämnat oss. Beskedet kändes mycket tungt.
Nyligen satt vi och pratade om samma flaggstång, Sven och jag, när vi tillsammans kikade på gamla bilder i hans album under en intervju jag gjorde med honom. Vi hade planerat intervjun i säkert ett års tid. En intervju om kvarnen, och kanske något om livet förr i byn och övriga socknen.
Idag är jag glad att intervjun blev av, och att Sven hann att godkänna den och ge sitt medgivande till publicering av den.

Sven drev först Södviks kvarn tillsammans med sin far Axel. När jag intervjuade Sven hade han fullständig koll på alla årtal, alla investeringar i kvarnen och olika typer av mjöl och såll som förekom. Han lyckades beskriva tekniska ting på ett för mig begripligt sätt. Han tog sig tid till det, och han var noga med att alla detaljer skulle bli rätt.

När vi kom till frågor som rörde hembygden fick samtalet en alldeles speciell skjuts. Där fanns en aldrig sinande glöd. Han brann för sin hembygd – och kanske i synnerhet för just kvarnar. Oräkneliga är de gånger han byggt och renoverat på Sandviks Kvarn och på skurverket i Jordhamn.

Jag skulle kunnat sitta i många timmar till och lyssna på hans berättelser om förr och bläddra bland hans svartvita bilder. Men nu är tiden gången, och den kommer aldrig mera åter. Sven kommer aldrig igen komma cyklande förbi, och stanna till för en pratstund. Aldrig mer komma gående med sin raska, lite framåtlutande gång.

Jag tror hela bygden kommer att uppleva ett stort hålrum efter ”Sven i Kvarna” – en väldigt lång tid framöver. Han var verkligen en kulturpersonlighet.

/ Anita Tingskull

På bilden ses Sven sköta skurverket i drift under Stenens Dag i Jordhamn 2008.
Min intervju i sin helhet med Sven Karlsson kommer enligt hans önskan att först publiceras i Öländsk Bygd detta år. För honom var det tradition att läsa nya årsboken på juldagen. Därefter kommer intervjun att publiceras här på Persnäsportalen. Allt enligt Svens önskan att föra hembygdens historia vidare.

Skurverket i Jordhamn ska få omvårdnad

Kronhjulet går inte fritt och vingarna tar i stöttan. Det är orsaken till dagens – låt oss kalla det – skurverksbesiktning. Den enda i sitt slag skulle jag vilja påstå, för några fler vinddrivna skurverk finns inte i Sverige idag. Skurverket i Jordhamn är unikt och också K-märkt. Därför är både planering av ingrepp och själva reparationen av verklig betydelse.

I Jordhamn samlades i morse två erfarna kvarnsnickare – Göran Blom och Staffan Olsson, Åke Nilsson – ordförande i Åkerbo Hembygdskrets, och Richard Edlund – antikvarie från Länsmuseet i Kalmar för att se över och komma fram till vad som skulle kunna åtgärdas. Till mötet slöt också en riktig kvarnentusiast från socknen upp, nämligen Urban Petersson.

(Bilden ovan: Richard Edlund flankeras av kvarnsnickarna Göran Blom och Staffan Olsson. Åke Nilsson längst till höger)

Inuti skurverket hade i förväg byggts upp en ställning för att förenkla både besiktning och kommande arbete. En lift har dragits på plats under morgonen och inspektionen kan börja.
Medan Richard Edlund och Staffan Olsson, hissar sig upp i det blå och undersöker utsidan från liften klättrar Urban och Göran Blom in i verket och upp under kronhjulet för en närmare titt.

Det finns många funderingar kring vad som egentligen orsakar låsningen av skurverket. Först är man inne på att kronhjulet, som ska ligga vågrätt på ett vindskurverk, kan ha sjunkit, bitvis orsakat av röta i nedre delen på ett par av de strävor som håller hjulet på plats. Å andra sidan går inte heller vingarna fritt från stolparna. Och ser man hela skurverket från norr, har det slagsida mot land.

Jag blir kvar på marken med Åke Nilsson. Passar på att ställa några frågor.
– När blev det så här?
– Vi upptäckte en dag att vingarna stod fel. Så ställer man dem aldrig, om inte mjölnarn är hemma och äter middag förstås. Står de i kryss har mjölnarna malt klart för dan, säger Åke, och det är så man brukar låsa vingarna när kvarnen inte är i bruk. Ja, nånting var ju fel, det förstod vi. Och mycket riktigt gick vingarna heller inte att rubba. Det var så det började.
Vi småpratar vidare medan männen undersöker och resonerar. Ja, för det är ett verkligt mansgöra känner jag; högt och otillgängligt, tekniskt och grovt härute på randen till Kalmarsund.
– Tror du verkligen att kvinnor skötte det här skurverket, som de gjorde med oxvandringarna? Och ungarna?
– Nej, det måste nog varit män inblandade här.

Vinddrivna skurverk kom till på 1860-talet och enligt uppgift ska det ha funnits omkring tjugo sådana verk bara i Persnäs socken. Flera av dem i Jordhamn och några i området kring Hembygdsmuseet. Skurverket i Jordhamn är uppfört där det står 1905. Övriga vindskurverk är idag borta, men ”vårat” lyckades överleva tack vare nybildade Åkerbo Hembygdskrets agerande i rättan stund. Det var i slutet av 1940-talet, och de har sedan dess vårdat skurverket. Jordhamns vindskurverk var i drift för visning senast under ”Stenens dag” 2008, men det är vår förhoppning att det åter ska kunna vara i drift för visning. Kvarnar överlag mår inte bra av att stå stilla.
Nu har Staffan Olsson kommit ned från liften och sällar sig till oss.
Richard från Länsmuséet byter vy och klättrar upp på ställningen inne i kvarnen.
– Jo, det är bra att vrida vingarna då och då, säger Staffan Olsson. På det viset kommer det in luft så att trät inte ruttnar.
Jag hör Richard samla ihop gruppen högt uppe under kupolen:
– Först ska vi ställa en riktigt bra diagnos, säger han. Sedan utför vi åtgärder.
Jag vänder mig till Åke Nilsson igen.
– Det här blir väl ett dyrt kalas, säger jag, vem betalar det?
– Det finns bara det här skurverket. I Sverige. En del av kostnaderna betalas av Åkerbo Hembygdskrets. Vi får också statliga bidrag eftersom skurverket är både unikt och K-märkt.

Det verkar som besiktningen börjar bli klar. En efter en kommer ned på marken och vi samlas för en summering.
– Ja, vad kom ni fram till? säger Åke.
Göran Blom tar fram sin tumstock, försöker med hjälp av den illustrera tänkt ingrepp.
– Drivaxeln måste bli rak, säger han. Det skiljer omkring femton centimeter uppe och nere. Om det fungerar som vi hoppas, ja, det vet vi inte, men det är första steget. Därefter gör vi en utvärdering.
– Det görs med stor försiktighet förstås, säger Richard från Länsmuséet.

Text och foto:
Anita Tingskull

Persnäsportalen följer självklart upp!